120 years of crime

Deckare är kanske inte min allra mesta favoritgenre, men de lyser i alla fall inte med sin frånvaro i bokhyllan. Jag gillar en bra deckare, någon som är spännande och gärna lite klurig och allrahelst med en riktigt elak mördare i centrum.

Igår skulle drottningen av pusseldeckare, Agatha Christie, fyllt 120 år. Det var länge sedan jag läste en Agatha Christie och de allra flesta plöjde jag i tonåren men flera har jag läst om och oj, vad jag älskar dem. Kanske det allra bästa med deckare är just de ”låsta rummet”- romanerna som hon är så bra på, där endast ett få antal personerna tar plats i handlingen och någon av dem måste vara mördaren, trots att man inte har den blekaste aning om vilken. Förrän Mr. Poirot berättar det förstås. Eller Miss Marple. Eller någon annan av Christies underfundiga karaktärer.

Jag tänkte gå till biblioteket imorgon och låna en eller två Christie för omläsning, alternativt plocka fram boxen med två av mina favoritfilmer. Många bra filmer har det gjorts på hennes böcker men i min mening är Murder on the Orient Express den allra bästa. Har du inte sett den, se den. Eller läs den. Också. Och när du ändå är igång att läsa, And then there was none är en av hennes allra bästa och förmodligen den mest kända (kanske mer känd under originaltiteln, Ten little niggers eller Tio små negerpojkar som den hette när den först gavs ut 1939.) Den boken är också ett av många exempel på att ett författarnamn som Agatha Christies aldrig dör, trots att det har hunnit bli 120 år gammalt. För knappt ett år sedan läste och älskade jag Daemon Hall av Andrew Nance, där ramsan om de tio pojkarna tas upp och förnyas av de ungdomar som likt Christies pojkar en efter en försvinner…

”Men då kan du storyn. Tio människor kommer till en öde ö, och börjar dö på samma sätt som i ramsan. Blir kvävda, strimlade, förgiftade – helt suveränt! Den här natten kan bli nåt liknande. Skulle inte förvåna mig om vi får bada i lik.”

Eller varför inte fira 120- åringens födelsedagen enligt agathachristie.com, med en Delicious Death? Namnet till trots, så hade nog inte jag tackat nej!

(Bild lånad härifrån.)

0 replies on “120 years of crime”

  1. Vixxtoria skriver:

    Jag håller på med en långsam omläsning (och i vissa fall bara läsning utan ”om”) av Christie-deckarna, och de allra flesta håller verkligen. Jag är fortfarande mycket förtjust i henne, så jag hoppas du får med dig några fina hem från biblioteket, och njuter av läsningen!!

  2. xenia skriver:

    Jag tycker mycket om Agatha Cristies böcker, dock har jag bara läst en bok av henne, men nog sett varje film som har visats på tv. Med miss Marple som sin dektitiv , samt herr Piorot. Jag bara älskar den Engelska landsbygden, idyllen, i filmerna.

  3. bokstävlarna skriver:

    Jag har som något slags långgående projekt att samla på mig (och läsa om) alla Agatha Christies böcker… Helst gamla fina Penguin-utgåvor, men jag har fyndat en del charmiga svenska versioner också.

    Jag läser inte moderna deckare, men Christie och Lang har alltid en plats i mitt bokälskarhjärta.

Kommentera