Tematrio – Döden

Mycket utmaningar blir det nu. Här är veckans tematrio hos Lyran. Förra veckans tematrio om sport var ganska svår, den här gången var det lättare. De tre böckerna trillade in med bländande självklarhet på ungefär trettio sekunder.
När jag surfat runt och läst andra bokbloggares svar har jag märkt att boken Caipirinha med döden dykt upp rätt ofta. Är det något man bör ge en chans månntro?

Berätta om tre böcker/romaner/dikter (whatever) där döden spelar en framträdande roll!

1. Flickan från ovan (Lovely Bones) – Alice Sebold. En av de vackraste och mest sorgliga böcker jag någonsin läst, och en fantastisk ungdomsbok. Den handlar om Susie Salmon som blir våldtagen och mördad och kommer till himlen, och därifrån ser ner på sin familj och följderna av det brott hon fick utstå. Jag gråter varje gång jag läser boken, den är otroligt rörande i all sin enkelhet och karaktärerna i boken är så levande att de nästan vill kliva ut från boksidorna. Jag rekommenderar den till alla.

2. Boktjuven (The Book Thief) – Markus Zusak. Även det en ungdomsbok som kan läsas i vilken ålder man nu än befinner sig för tillfället. I denna boken är det döden själv som är vår berättare, och han berättar historien om nioåriga Liesel som blir av med sin mor och bror under andra världskriget och hamnar hos en fosterfamilj. Liesel skapar sig sedan en karriär som boktjuv, och hennes historia är fantastiskt färgstark, levande och hemsk. Att jag valt två ungdomsböcker beror nog på att jag tycker det är imponerande med författare som kan skriva om döden på ett sådant sätt att ungdomar kan ta det till sig. Det är ett svårt ämne, och det här är två fantastiska böcker.

3. ”The Lay of Beren and Lúthien” i Silmarillion. Detta är egentligen ett kapitel i en bok, men nästan alla kapitel är fristående berättelser och speciellt denna kan läsas som en sådan. Detta är också en historia som alltid rör mig till tårar, den handlar om den dödlige människan Beren som blir kär i den odödliga alven Lúthien och om att hon sedermera ger upp sitt odödliga liv för att få vara med honom. Det är en lång berättelse och en fruktansvärt sorglig sådan även om den på sätt och vis får ett ”lyckligt” slut. Vad som öppnar tårkanalerna ännu mer är att Tolkien kallade sin fru för Lúthien och efter hennes död ristade in detta namn på hennes gravsten. När sedan Tolkien dog skulle ”Beren” ritas in bredvid hans namn. Är det inte vackert, så säg?

Kulturfyran i bilder och om böcker

Kulturfyran har haft två veckors uppehåll, men är nu tillbaka och det var en mycket intressant fyra den här gången!

1. Vem är du ur kultursynvinkel? Säg det gärna med en bild.
Egentligen hade jag bara kunnat visa en bild på en bok and be done with it, men nu är ju en gång kultur så mycket mer än bara böcker och jag tycker kultur är fantastiskt roligt i de flesta former. Kultur är ett svårt begrepp att nagla fast och egentligen bör man inte ens försöka, men jag tänkte faktiskt på en gång på bilden jag har i min header, en av mina favoritbilder från London- resan för tre år sedan. Jag vet faktiskt inte vem statyn föreställer, men det är på Trafalgar Sqaure (mot Charing Cross.) Den lilla blonda figuren är i vart fall jag, svartklädd och med kameran i högsta hugg. För mig betyder kortet att man är liten inför kulturen, inför historien och inför världen. Sedan representerar själva London väldigt mycket kultur för mig, både inom litteratur, konst, arkitektur och historia.


2. Vilken bok har senast påverkat dig starkt?
The gravedigger’s daughter – Joyce Carol Oates.

3. Vilken bok har du senast lagt undan utan att läsa klart?
Jag började faktiskt läsa om The Book Thief för några veckor sedan, men jag lade undan den. Inte för att jag inte tycker om den, för jag älskar den, men snarare för att jag upptäckte efter ett kapitel att jag var i helt fel sinnesstämning för den. Är man redan på begravningshumör är det inte bra med en bok om döden.

4. Visa oss ett youtube- klipp eller en bild, som gör dig glad.

Det blir faktiskt ett Idol- klipp till. Inte för att jag är influerad av det just nu utan för att jag faktiskt brukar kolla på det här klippet när jag behöver muntras upp. Det går att inte att ta miste på med vilken enorm glädje och kärlek Sebastian Karlsson sjunger Born to Run och även om jag är på dåligt humör kan jag inte låta bli att le åt energin som bara sprudlar. Att det är en fantastisk tolkning av en fantastisk låt är ju även det ett skäl till glädje.

 

Eric – Terry Pratchett

Första boken i vår blyga lilla bokcirkel blev en bok i den fristående serien om Skivvärlden – Eric. Det var delade meningar där jag och Linus representerade varsin ände och Jon lade sig i mitten någonstans. Jag var inte särdeles förtjust i den, jag tyckte att den hade sina poänger och verkligt humoristiska sådana men de var alldeles för få och för vitt utspridda. För mig höll inte historien ihop och fängslade inte tillräckligt, för en sådan berättelse och med ett sådant språk tyckte jag den kunde tjäna på den ungefär dubbla tjockleken och en noggrannare genomgång av resan och händelserna. Den kändes förhastad och nästan nedkortad, och jag kom aldrig in i berättelsen riktigt. Dessutom hade jag gärna haft någon sorts kapitelindelning, för mig är det för mycket med en hel bok utan några indelningar, det blir liksom ingen andningspaus.

I alla händelser så hade pojkarna och jag riktigt roligt när vi diskuterade litterära intertexter, vilka dyker upp hejvilt i berättelsen. Odysséen, Faust och Den gudomliga komedien var främst representerade men även andra dök upp.
Jag brukar ju ofta påpeka fel och brister – eller förtjänster – i översättningar och den här gången kan jag väl säga som så att det kanske är en bok som skulle tjäna på att läsas på originalspråk, vi läste den på svenska. Dock tänker jag den här gången främst anmärka på omslaget till originalet respektive den svenska utgåvan. Varför i stort sett kopiera ett omslag och sedan utelämna det roligaste; intertexten till Faust? Speciellt eftersom detta upprepas i texten – blinkningarna till Faust är flera och just Eric – huvudpersonen – är en slags skämtsam kopia av Faust i Goethes drama.

Mitt förslag till nästa bok accepterades entusiastiskt – jag har länge, länge velat läsa Johan Theorins två böcker, och det klubbades att nästa bok blir hans debut, Skumtimmen. Det är tydligen en blandning av deckare och skräck och jag är sjukt nyfiken.

Som slutsats för vår första träff kan jag ju ställa frågan; om jag uppvisar klara och obestridliga tecken på begynnande senildemens redan vid 23 års ålder, hur kommer jag då vara när jag är 80 bast?

Jag hade ju planerat att förgylla bokträffen med muffins, eftersom jag slutade vid 17 och killarna skulle komma över vid 18. Gott om tid, tänkte jag, men jag bestämde mig för att försöka vara praktisk för en gångs skull och gå och handla ägg, som var det enda som saknades, på morgonen när jag ändå gick till jobbet, så kunde jag ha dem i kylskåpet på jobbet och sedan bara ta med dem hem. Smart va?

Problemet var bara att jag inte är speciellt praktisk och att jag har så dåligt minne att jag gärna glömmer det faktumet. Jodå, jag gick till affären innan jobbet och slängde in äggen i kylskåpet, sedan jobbade jag i fem timmar och blev till och med påmind om våran träff eftersom jag i de fem timmarna satt jämte Jon som också är med i bokcirkeln.

Ändå glömde jag äggen i kylskåpet på jobbet när jag gick hem
.

Är jag förvånad? Neeee. Det är så mig i ett nötskal att det nästan är löjligt. Ungefär som i torsdags när jag gick hem och glömde mitt passerkort – på jobbet – och således idag fick stå och hoppa utanför dörren i tio minuter innan David behagade dyka upp och släppte in mig.

Ibland är jag dock glad att jag bor praktiskt taget granne med jobbet, hade det inte varit så att det legat i ”fel” ände av regementsområdet hade det tagit mig en minut att gå, på sin höjd. Som det är nu tar det fem, och det är ju inte heller fy skam. Jag är också glad att jag har så pass bra kondition att jag kan springa fram och tillbaka utan att ligga utslagen och flämta på hallgolvet efteråt.

Men muffins blev det, till slut. Gick åt gjorde de också och tur var väl det – så som jag fått slita för dem.