Schakalen – Frederick Forsyth

Schakalen är en ansiktslös och namnlös mördare, ingen vet vem han är men han är en av världens främsta krypskyttar. Den franska motståndsrörelsen OAS anlitar Schakalen för att lönnmörda Charles deGaulle, Frankrikes dåvarande president och han gör det på sitt eget sätt, metodiskt, planerat och framför allt utan någon annans inblandning. Ett svagt spår från OAS lyckas dock den franska polisen snappa upp, och jakten är sedan i full gång.

Frederick Forsyth är den typ av deckarförfattare som inte behöver använda ett svulstigt eller överdramatiserat språk för att händelserna ändå ska kännas krypande nära och spänningen stiga sida efter sida. Berättandet är långsamt och saktmodigt och han tar god tid på sig att förklara de politiska motiven bakom mordet, vem som ligger bakom de och varför de så hatar Charles deGaulle.

Ändå är det otroligt spännande, eller kanske just därför. Läsaren får följa med ”bakom kulisserna” till både franska hemliga polisen och engelska SIS, samt i OAS innersta krets och i Schakalens planering och tankar.

Att älska böcker – och att dela med sig av kärleken

Jag har pluggat litteraturvetenskap både på gymnasiet och universitetet, och det händer ofta att jag längtar tillbaka till de åren. Aldrig så mycket som nu, när jag de senaste veckorna varit bollplank till en av mina närmaste vänner som läser svenska och just nu har inriktning på litteratur. Hon och jag har verkligen olika kunskapsområden, hon är matematiker och jag är språkvetare och därför föll det sig ganska naturligt att jag började överösa henne med boktips, språktips, funderingar och tankar, och hon bad mig om hjälp med att förstå litteraturuppgifterna. Många gånger frågade hon om det verkligen var okej att vi satt i flera timmar i telefon och pratade om hennes uppgifter, om böcker hon skulle läsa och författare hon skulle skriva om. ”Okej?”, frågade jag. ”Det är underbart att ha någon att diskutera med och någon som gärna lyssnar på det jag lärt mig och det jag har att berätta. Eftersom jag ännu inte nått dit jag vill med min utbildning, är det ju alltid roligt att den kommer till nytta för någon.”

Själaglad blev jag också, när vi i våra ansträngningar och funderingar träffade precis rätt. Hon har aldrig läst så mycket, mer än chicklit och Harry Potter och det tog därför emot att välja en bok från en lista med 1800- talsförfattare och deras tegelstenar till alster. Nu känner jag min vän ganska så väl och efter lite funderande och mina varma rekommendationer blev Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien utvald. Till min lycka tyckte hon om boken – nästan lika mycket som jag gör, tror jag – trots att jag känt till och med på 90 mils avstånd hur tveksam hon var. Det kanske inte leder till att hon blir en lika galen och ivrande bokslukare som jag, men om jag har lyckats öppna någons ögon för en del av den värld böckerna kan visa oss, för bara så lite mer lust att läsa än hon hade innan och för lycka då hon hittar en bok hon tycker om – ja, då är jag också lycklig.