Häxlikt i veckans trio

Veckans Tematrio hos Lyran handlar om häxor i förebud om påsken:

Något som anknyter till Påsk ville jag ha som tema och påskkrim (deckare) hade vi ju förra året. Nästa år blir det förmodligen något om kycklingar 🙂 Men i år vill jag att ni berättar om berättelser med häxor i, välj genre efter tycke och smak.

Häxor tycker jag om att läsa om, både faktaböcker om den fruktansvärda häxjakten på medeltiden men också rena romaner om häxor. Som så många andra böcker upptäckte jag fascinationen för häxor när jag var ganska ung, därför blir det tre ungdomsböcker den här gången. Alla tre lästa och omlästa många, många gånger.

1. Häx-serien av Maj Bylock. Förmodligen de bästa ungdomsböckerna om häxor som finns och en av mina favoritbokserier i ungdomen. De handlar om den unga flickan Anneli på 1100- talet och den inledande boken Häxprovet handlar om hur hon tvingas fly med sina småsyskon när deras gård brinner upp. Hon tappar minnet och tas om hand av den kloka kvinnan Ylva som kan bota sjuka med örter och lär Anneli allt hon kan, men det dröjer inte länge innan både Ylva och Anneli blir anklagade för att vara häxor. Vi får fortsätta följa Anneli i Häxans dotter, Häxpojken, Häxguldet, Häxkatten, Häxbrygden och Häxdoktorn. Jag minns att jag även älskade framsidorna till böckerna, de är otroligt vackra.

 

 

 

 

 

 

 

2. Även Olov Svedelid läste jag och han har skrivit boken Mor är ingen häxa. Precis som föregående utspelar den sig i Sveriges medeltid och 11-årige Anders mor Karna är ört- och läkemedelskunnig och hjälper folket i byn när de är sjuka. När saker och ting går på tok i bygden blir Karna anklagad för att vara häxa och Anders blir ensam i världen.

3. I Häxtävlingen av Eva Ibbotson har trollkarlen Ariman utlyst en tävling, den häxa som kan göra den hemskaste och svartaste trollkonsten ska få bli hans brud. En uppsjö av häxor samlas för alla vill gifta sig med honom, men ingen tar någon notis om den söta häxan Belladonna som förgås av kärlek till Ariman men som bara kan göra goda, vita trollkonster.

Precis som alla Eva Ibbotsons böcker är Häxtävlingen fylld av intressanta karaktärer och ett underfundigt språk som alltid roar mig – även nu när jag är vuxen.

Spöken och gastar

Igår höll mig en bok vaken – igen. Det var – igen – en i Isfolket- serien men den här gången var det inte en kärlekshistoria utan en berättelse om odöda och gengångare, en av de bästa böckerna hittills i serien och en fullständigt förstklassig spökhistoria – Korpens vingar.

Den innehöll både en vacker och förförisk kvinna med dolda avsikter, en instängd och bortglömd liten by mitt i de transylvaniska bergen, ett ondskefullt slott och en förtrollad skog. Det var en ruggig stämning och en gastkramande upplösning i källaren  till slottet, som då hade släppt sin förtrollning och visade sig som den förfallna borgsruin det var – fullt av damm, ormar, spindlar och ondska. Naturligtvis måste den odöda förgöras under dagtid medan hon vilade i sin kista i slottets gravkammare – gotiskt så det förslår och när det klassiska och oundvikliga kom – ”plötsligt slog hon upp ögonen” – hade jag gåshud för länge sedan. Andlöst spännande var också en minst lika klassisk kyrkogårdsscen med gravöppning mitt i natten, självklart under månens ljus. Jag gillar när grenarna skrapar mot rutan så verklighetstroget att man själv lite förstulet kikar mot sitt eget fönster…

I övrigt har jag inte tyckt lika mycket om de böcker i serien där en man av Isfolket är huvudperson, jag tycker mycket mer om när kvinnorna tar den största platsen i berättelsen. De är mycket mindre sterotypa, mer färgstarka och långt mer intressanta än männen. Detta var den första bok där jag också tyckte verkligt mycket om huvudpersonen trots att han var en man – jag blev fullständigt förtjust i Korpens vingar och jag hoppas den stämningen dyker upp igen!