Älskarinnorna – Elfriede Jelinek

Älskarinnorna är en berättelse om Paula och Brigitte, båda boende i samma lilla by men med öden som går miltals åt olika håll, även om de i grund och botten råkar ut för samma sak.

Romanen gavs ut 1975, samma år som kvinnor i Sverige började tillåtas att få göra abort, och det är just sådana värderingar som för Brigittes och Paulas öden isär. Brigitte står för den hårda verkligheten, realiteten som säger att en kvinna måste gifta sig och skaffa barn för att lyckas i livet och Brigitte strävar i det närmaste hårdnackat efter att uppfylla kraven. Paula lever i en rosenröd bubbla och söker istället efter kärleken, båda blir gravida men eftersom Paula är den som inte är gift hamnar hon i samhällets skuggsida och blir till åtlöje där Brigitte istället når en åtråvärd plats som hustru åt den man som styr hennes liv.

Elfriede Jelineks språk är svart på vitt och vad jag kan tänka mig, mycket svåröversatt. Det finns inga utsvävningar, nästan inga beskrivningar utan bara en historia berättad i korta meningar, men ändå svår att ta in och en som tar lång tid att läsa trots det relativt korta sidantalet. I början har jag väldigt svårt för uppbyggnaden, men någonstans går ändå Paulas och Brigittes öden in och de är verkligen olika, även om de är lika i grund och botten. Älskarinnorna var för mig ett väldigt annorlunda nedslag i min läsvardag och som sådan var den verkligen en upplevelse.