Boklördag: poesi

Dagens sista inlägg på månadens boklördag blir en av mina favoritdikter, den heter Fotogen och är skriven av en av mina favoritpoeter, Pär Mauritzson. Dikten är egentligen en låttext och finns att lyssna på som åttonde spår på skivan 14cc Kemiskt av Cirkus Miramar.

Dämpade skratt bakom halvöppna dörrar
Fingrar som famlar, ett glas faller ner
Och barnet som borde sova sen länge
men det är ingen som hör och ingen som ser
och stjärnorna stirrar och månen den undrar
Vad stjärnorna ser är det ingen som vet
Men jag, jag vill bara sitta här själv inatt
Och jag vill bara vara ett jag
– lika lätt som ett moln

Nu sitter jag här i seklerna av damm
Faller med tiden och har snart täckt mitt namn
Ett andetag djupt är livet så kort
Ett irrbloss i natten brinner ut så fort
Jag vill inte tyna och slockna och dö
Jag vill bara leva ett evigt nu
Jag vill inte vara en blomma som dör
En blomma som dör

Jag hör hur man talar på våningen under
Där festen har pågått sen jag minns inte när
Men plötsligt står det en doft av lavendel
i luften – Du skrattar varför sitter du här?
Hon knycker på nacken så en lock faller fram
Hon smittar med leenden som flyger
– lika lätt som små moln

Men varför sitter Du här medan seklerna går
Tror Du tiden ska vänta på att Du ska förstå
Ja då får den vänta många tusen år
Hon gör en grimas och det är då jag förstår
Hon injicerar min själ hon är en nål i en ven
Som bär till mitt hjärta hon är fotogen
Och vacker som vinden och vinden är mild
Och vacker som vinden och tiden står still

Boklördag: Överenskommelser – Simona Ahrnstedt

Beatrice Löwenström är sexton år och möter i december 1880 en ung man på Operan i Stockholm. Seth Hammerstaal är en hårdhudad affärsman, en av Sveriges rikaste män och mest omtalade ungkarlar. Beatrice är föräldralös och lever hårt kontrollerad av sin farbror Wilhelm Löwenström, men hon är frispråkig och intelligent och Seth fascineras av att hon är annorlunda än andra kvinnor i 1800- talets Stockholm. De inleder en passionerad romans med många missförstånd och komplikationer. Wilhelm Löwenström har dock andra planer för sin niece, han planerar att gifta bort henne med en gammal greve och det är inte mycket Beatrice har att säga till om.

Simona Ahrnstedt tituleras på framsidan som ”Sveriges nya Jane Austen”. Jag kan verkligen inte hålla med om det för den skarpa humorn och ironin som kännetecknar Jane Austen finns ingenstans i Överenskommelser. Däremot svajar den oerhört mellan högt och lågt, mellan trams och hemskheter och mellan skämskuddeläsning och fasa över hur brutalt och fruktansvärt nedlåtande kvinnor kunde behandlas i Sverige för bara hundratrettio år sedan. Ibland vill jag bara slänga den ifrån mig och ibland lipar jag som en barnunge. Inga stilla tårar här inte, utan riktig hulk-gråt.

Hur recenserar man en sådan bok?

Jag kan säga som så mycket att det är svårt. Jag sträckläste Överenskommelser på en kväll, men språket var ingen bidragande faktor. Ibland är det faktiskt inget annat än riktigt Harlequin-fånigt men efter ungefär halva boken lyckas jag nästan glömma det och bara feberläser istället. Det är stört omöjligt att lägga ifrån sig boken, det går helt enkelt inte.

Jag kommer nog läsa fler böcker av Simona Ahrnstedt. För även om det är störtfånigt ibland – framförallt vissa repliker karaktärerna emellan – så kan jag inte annat är ge bra betyg åt en bok vars fyrahundra sidor jag läste i ett svep och fick mig att sitta alldeles uppslukad, en bok som ömsom fick mig att gråta och ömsom fick mig heligt förbannad. Kort sagt, en bok som verkligen skapar känslor.

Boklördag: Vad jag ska läsa i mars

Ja, nästan halva mars har redan gått. Men jag är lite ambitiös och påstår att jag ska läsa alla böckerna som ligger och väntar på mitt sängbord under resten av månaden. Med tanke på att jag ska hälsa på släkten i Småland sista veckan i mars kommer säkert bara hälften bli läst, men ändå.

The Small Hand – Susan Hill
Bluebeard’s Egg – Margaret Atwood
Hjärtdjur – Hertha Müller
Tipping the Velvet – Sarah Waters
Vapen från Avalon – Roger Zelazny
Generation Loss – Elizabeth Hand
The Crimson petal and the white – Michel Faber
Golem – Gustav Meyrink
Priset man betalar – Lionel Shriver

Brukar du också ta dig vatten över ditt läshuvud?

Boklördag: Böcker och påverkan

Det händer, ganska ofta, att jag blir väldigt påverkad av böcker jag läser. Sällan blir jag påverkad att ändra åsikt om någonting, men känslomässigt påverkad är inte ovanligt att jag blir. Riktigt bra böcker kan jag gå och tänka på i evigheter.

När jag läste Twilight första gången gick jag omkring som en lycklig liten zombie på jobbet, bärandes boken med mig vart jag gick med ett fånigt litet leende på läpparna (och fick därmed fem stycken kollegor att också börja läsa. Och älska.)

När jag i förrgår kväll sträckläste Överenskommelser grät jag som ett liten unge. Ingen stilla gråt här inte, vid vissa ställen bokstavligt talat sprutade tårarna ur mig, jag hulkade och grät som jag kanske aldrig gjort när jag läst någon bok tidigare. Jag vet inte riktigt varför, för på vissa ställen var faktiskt boken urbota fånig. Men på vissa ställen grep den verkligen tag i mig, och jag kunde inte släppa den. Arg var jag också, så arg att jag helst ville slänga något hårt i väggen.

Hur känslomässigt påverkad blir du av böcker?

Boklördag!

För tre veckor sedan hade jag Boklördag här i bloggen, på Jessicas initiativ. Det blev populärt, så jag fick för mig att köra boklördag en gång i månaden, med lite extra inlägg, bilder och funderingar. De tre följande lördagarna kommer för mig vara smäckfulla med jobb, resa söderut och förmodligen bokcirkel så idag blir det boklördag!