Glashuset – Rachel Caine

Claire Danvers är sexton, ungt geni och ska plugga på universitetet i Morganville men blir på en gång mobbad och utstött av ett brutalt tjejgäng på elevhemmet. Hon flyr och får istället hyra  ett rum i Glashuset tillsammans med Eve, Shane och Michael, tre mer eller mindre udda (och något klyschiga) karaktärer som undan för undan berättar för Claire om Morganvilles hemlighet – efter solen har gått ner styr vampyrerna staden.

Glashuset är ungdomsfantasy proppfull med vampyrer och komplett med en gothtjej, en utstött och annorlunda tjej och den Mystiske Mörke Mannen. Ja, faktiskt kan man nästan säga att det finns tre av den senare sorten och det stör mig något för det är så himla stereotypt. Faktiskt tycker jag inte särskilt mycket om någon av karaktärerna, man kommer inte nära någon av dem och inte ens Claire skapar särskilt mycket sympati.

I övrigt är det en helt okej bok. Jag börjar på sätt och vis tröttna på överflödet med snygga vampyrpojkar och oskyldiga, unga tjejer i litteraturen men Glashuset faller inte exakt i den kategorin, åtminstone inte än. Vampyrerna i Morganville är något mer onda än genomsnittet, men de är inte direkt själlösa monster heller och jag börjar längta tillbaka dit.

Det är lite småfånigt ibland, men det är inte lika töntigt som det ibland är i exempelvis P.C. och Kristen Casts House of Night-serie. Många ungdomsböcker kan man läsa som vuxen också men det här känns som en bok som kanske mest passar just för ungdomar. Ett plus för den tjusiga framsidan men ett stort minus för cliffhangern i slutet. Jag gillar inte cliffhangers.

Styxx Fantasy, 2011

Karin på En bokcirkel för alla och Fiktiviteter har också läst.

Döden i Montmartre – Claude Izner

Döden i Montmartre har på pappret allting som behövs för att en deckare verkligen ska vara i min smak: 1890- talets Paris, mystiska försvinnanden, en bokhandlare i huvudrollen, titeln – åh, titeln! – och så inte att förglömma, en väldans snygg framsida. Däremot klarar inte innehållet riktigt av att leva upp till dess tjusiga yttre, boken haltar något erbarmligt och det till största delen på grund av språket. Det behövs kanske inte en språkmästare i Nobelprisklass för att lyfta upp en deckare men åtminstone något som får språket och historien att flyta på, och det finns det inte här.

Mysterierna börjar med att en flicka helt klädd i rött försvinner och dagen därpå får bokhandlaren Victor Legris en mystisk leverans till sin bokhandel – en röd damsko.

Döden i Montmartre bjuder inte bara på besvikelser, det finns behållningar också. Förutom att det faktiskt är spännande så är det särskilt roligt om man är historienörd och Parisfantast. Författaren lyckas trycka in ganska mycket fakta om det Paris som fanns 1891 och de människor som bodde där, och det är intressant. Jag tycker också om stämningen som uppenbarar sig ibland, men tyvärr alltför sällan då det ofta behövs ett Språk för att skapa en Stämning.

Jag har många gånger gnällt över de alkoholiserade och gubbaktiga kommisarier som ofta tar plats i deckarhistorier och det är himla skönt att det här är en bokhandlare som löser mysterier. Däremot stör jag mig något otroligt på att Victor Legris är så svartsjuk på sin flickvän och sedan själv ljuger för henne. Jag gillar att han är bokhandlare men utöver det tycker jag inte han är så särskilt sympatisk.

Det finns plus, men tyvärr är språket ett tillräckligt stort minus för att jag nog inte kommer läsa varken föregående eller följande böcker i serien, åtminstone inte nu.

Kabusa böcker, 2011