Himmelsdalen – Marie Hermanson

Himmelsdalen är ett undangömt ställe i de schweiziska alperna, en psykiatrisk klinik och dit åker Daniel för att besöka sin tvillingbror Max. När han väl kommer dit har Max en ovanlig begäran, han vill att Daniel tar hans plats i några dagar medan Max ordnar upp några affärer. Daniel går motvilligt med på det men när Max återkomst dröjer börjar Daniel ana oråd.

Från allra första början stiger en föraning om något väldigt otäckt från Himmelsdalens sidor. Himmelsdalen är helt enkelt för vackert, för perfekt, för stillsamt. Något måste ligga och gro under den välpolerade ytan, och det gör det med besked. När dagar blir till veckor och Max inte återkommer börjar också fler av Himmelsdalens hemligheter att röjas i dagen och ingen av läkarna vill tro på Daniel när han säger att han är Max tvillingbror och inte Max själv.

Tvillingtemat har alltid intresserat mig i böcker, det brukar vara oerhört laddat och leder nästan alltid till psykologiska spänningar och märkliga händelser. Daniel och Max är inget undantag, de växer upp hos varsin förälder och träffas bara en gång om året och när Max ber Daniel komma till Himmelsdalen märker man hur stor skillnaden är mellan dem. Det är dock inte bara tvillingtemat som skapar psykologiska spänningar i Himmelsdalen, både läkare och ”invånare” – som de intagna kallas – är alla ganska speciella individer som skapar många frågeställningar. Mycket mer än så kan jag egentligen inte säga utan att avslöja för mycket. Det jag kan säga är att boken verkligen genomsyras av en ganska obehaglig, klaustrofobisk känsla och den gör ingenting för att förbättra min läkarfobi, heller.

Himmelsdalen är nästan löjligt spännande, trots att det egentligen inte händer så mycket finns det ändå ett driv i berättelsen som gör att jag måste läsa vidare. Det är inte någon överdriven spänning och det är ingen klyschig deckare utan snarare en thriller – en som verkligen håller dig vaken om nätterna.

Böckerx3 och Lena på Dantes bibliotek har också läst.

Albert Bonnier förlag, 2011.

Bokmässebonanza i bloggvärlden

Missa inte bokmässestafetten som pågår hos Enligt O idag. Jag är inte med men en hel hög andra bloggar är det och det är roligt att läsa deras berättelser om bokmässan. Läs till exempel hos Metta på Böckerx3 och Helena hos Fiktiviteter.

Själv var jag en svartklädd liten hårdrockare med spikrakt, midjelångt, illblont hår och svart hatt på min första mässa. Jag var väl femton eller sexton år och tyckte allt var jättehäftigt. Jag fick bok signerad av Mark Levengood och han tyckte att jag hade en snygg hatt. Hatten har jag kvar, men numera skuttar jag omkring rödhårig och förmodligen med converse eller mina älskade nitprydda Sneaky Steve (se för övrigt beskrivningen hos Metta så får ni en ungefärlig bild).

I den här bloggen blir det kanske inte bokmässebonanza men imorgon blir det en hel hög med recensioner på årets bokmässetema Tre länder – ett språk.  Dessutom blir det en hel del andra mer eller mindre bokrelaterade inlägg – det är alltså dags för Boklördag! Häng på imorgon, och tills dess blir det recension på Marie Hermansons Himmelsdalen.