Tills vattnet stiger – Maryse Condé

Tills vattnet stiger handlar om läkaren Babakar, som efter att ha levt i ett Afrika präglat av fattigdom slagit sig ner på ön Guadelope som förlossningsläkare. När han en dag får den nyfödda Anais i sina händer förändras hans liv. Anais mor Reinette dör vid förlossningen och Babakar känner sig manad att ta hand om Anais. Reinette kommer från Haiti och i ett försök att söka Anais rötter beger han sig dit tillsammans med Movar som var Reinettes sambo.

Babakar och Movar är visserligen huvudpersoner, men precis lika mycket som handlingen kretsar om dem snurrar den också kring så många andra människor som man som läsare ofta får stifta en ovanligt djup bekantskap med framförd på bara några enkla sidor. Det handlar också om mänskligheten i sig, hur det är att leva i ett land som är märkt av fattigdom och politik eller av extrema väderförhållanden. Det handlar om hur man i olika delar av världen tas emot som palestinier, afrikan, haitier eller som någon som hör hemma i flera land. Det handlar om livsöden, en del som på ytan verkar ganska vanliga men som under den är fantastiska och undersköna, eller svåra och hemska.

Jag tycker om att ge mig in i Maryse Condés värld, men jag saknar en del av den fantastik och mystik som fanns i Färden genom mangroven. Den boken älskade jag verkligen. Tills vattnet stiger skapar inte samma kärlek och jag har svårt att sätta fingret på varför, helt enkelt saknas det någonting. Trots det är det en fantastisk historia och en mycket läsvärd bok.

och dagarna går… och Böckerx3 har också läst.

Leopard förlag, 2011.