Konsten att tala med en änkling – Jonathan Tropper

Jonathan Troppers Konsten att tal med en änkling är en salig blandning av svart humor, ironi och galenskaper och för det mesta älskar jag det något alldeles kolossalt. Det är vackert skrivet om Doug som förlorar sin fru i en flygplanskrasch när han bara är tjugoåtta år, och som inte bara får sin heltokiga familj på halsen utan även en problematisk styvson.

Det finaste är hur bra bra Jonathan Tropper är på att blanda humor och sorg, hur sorgen kan ha svarta kanter som verkligen känns men hur man ändå kan skratta åt eländet.

Men – och för mig är det här ett ganska stort men – är det bara jag som tycker att Troppers bilder av män- och kvinnoroller är en smula… förlegade? När jag läste Sju jävligt långa dagar var det inte mer än en liten irritation i yttersta kanten av synfältet men efter två böcker börjar det bli ett otrevligt mönster. För det första är de flesta kvinnorna i hans böcker antingen Modern med stort M som styr och ställer och fixar allting, eller så är de hemmafruar som har gett upp sin karriär fast de är ganska smarta. Männen är testosteronstinna slagskämpar som måste slåss om sina kvinnor och det dyker ofta upp meningar som ”han gjorde så för att hans manlighet tvingade honom”.

För det andra beskrivs kvinnornas utseende ganska minutiöst, det är kurvor hit och dit i åtsmitande klänningar och leenden och ögon i all oändlighet. Ja, visst är det trevligt att alla kvinnor inte behöver vara trådsmala för att vara snygga men det finns ett fokus på kvinnornas utseende och sexighet som är i stort sett frånvarande i beskrivningen av männen – vilka visserligen ofta är smarta men ibland nästan förvandlas till neandertalare.

Ja, jag överdriver en smula men de stereotypa bilderna finns där i hans böcker och det förstör lite av läsupplevelsen för mig, vilket är synd för annars är det så himla bra. Trots de ibland negativa bilderna av könsrollerna finns det också så himla vackert tecknade personporträtt – modern som är skådespelare både professionellt och hemma men som till slut krackelerar i kanterna, den vilsne styvsonen Russ, Dougs far som aldrig gav honom kärlek när han var liten men som är helt annorlunda efter en stroke och tvillingsystern som säger till Doug: Jag ska ge dig en bit av mitt hjärta som du kan använda tills ditt eget börjar slå igen.

Emellanåt är det faktiskt så vackert att jag nästan börjar gråta.

Köp den här eller här.

Andra som läst: En bok om dagen, Calliope books, Enligt O, En full bokhylla är en rikedom.

Konsten att tala med en änkling – Jonathan Tropper

Jonathan Troppers Konsten att tal med en änkling är en salig blandning av svart humor, ironi och galenskaper och för det mesta älskar jag det något alldeles kolossalt. Det är vackert skrivet om Doug som förlorar sin fru i en flygplanskrasch när han bara är tjugoåtta år, och som inte bara får sin heltokiga familj på halsen utan även en problematisk styvson.

Det finaste är hur bra bra Jonathan Tropper är på att blanda humor och sorg, hur sorgen kan ha svarta kanter som verkligen känns men hur man ändå kan skratta åt eländet.

Men – och för mig är det här ett ganska stort men – är det bara jag som tycker att Troppers bilder av män- och kvinnoroller är en smula… förlegade? När jag läste Sju jävligt långa dagar var det inte mer än en liten irritation i yttersta kanten av synfältet men efter två böcker börjar det bli ett otrevligt mönster. För det första är de flesta kvinnorna i hans böcker antingen Modern med stort M som styr och ställer och fixar allting, eller så är de hemmafruar som har gett upp sin karriär fast de är ganska smarta. Männen är testosteronstinna slagskämpar som måste slåss om sina kvinnor och det dyker ofta upp meningar som ”han gjorde så för att hans manlighet tvingade honom”.

För det andra beskrivs kvinnornas utseende ganska minutiöst, det är kurvor hit och dit i åtsmitande klänningar och leenden och ögon i all oändlighet. Ja, visst är det trevligt att alla kvinnor inte behöver vara trådsmala för att vara snygga men det finns ett fokus på kvinnornas utseende och sexighet som är i stort sett frånvarande i beskrivningen av männen – vilka visserligen ofta är smarta men ibland nästan förvandlas till neandertalare.

Ja, jag överdriver en smula men de stereotypa bilderna finns där i hans böcker och det förstör lite av läsupplevelsen för mig, vilket är synd för annars är det så himla bra. Trots de ibland negativa bilderna av könsrollerna finns det också så himla vackert tecknade personporträtt – modern som är skådespelare både professionellt och hemma men som till slut krackelerar i kanterna, den vilsne styvsonen Russ, Dougs far som aldrig gav honom kärlek när han var liten men som är helt annorlunda efter en stroke och tvillingsystern som säger till Doug: Jag ska ge dig en bit av mitt hjärta som du kan använda tills ditt eget börjar slå igen.

Emellanåt är det faktiskt så vackert att jag nästan börjar gråta.

Köp den här eller här.

Andra som läst: En bok om dagen, Calliope books, Enligt O, En full bokhylla är en rikedom.