Min typ av säsongsbetonad omläsning

Julen står för dörren och överallt i bloggosfären läses det jullitteratur (jullit?) så det står härliga till. Dark Places- Helena gottar ner sig i Vitklädd med ljus i hår och jag blir genast sugen på att botanisera bland mina egna Maria Lang-titlar, runt juletid ligger alltid Tragedi på en lantkyrkogård nära till hands.

Men jag har en annan bok jag brukar läsa nästan varje jul, även om den inte är någon speciell jullitteratur egentligen. När jag var tolv år fick jag Harry Potter och de vises sten i julklapp av min morbror. Den var ganska nyligen utgiven i Sverige och jag hade aldrig hört talas om den innan. Visserligen var jag redan en bokmal av mått men Harry Potter spädde verkligen på det och jag läste ut den på julaftonsnatten. Uppenbarligen gjorde den ett ganska djupt spår i mitt bokhjärta för sedan dess brukar jag alltid läsa minst en, ibland alla, Harry Potter-böcker under julen eller åtminstone vintern. Förra vintern, när jag pendlade 120 mil fram och tillbaka till Stockholm ungefär var tredje vecka, roade jag mig med att lyssna på alla sju böckerna på engelska på tåget – ljudböcker är fantastiskt när man är åksjuk.

Och vilka ljudböcker det är! Jag är ganska petig med ljudböcker, de måste vara riktigt fint upplästa för att jag ska vilja lyssna på dem och Stephen Frys uppläsning av Harry Potter-böckerna är ungefär så fint det någonsin kan bli. Det är faktiskt så pass fint att jag övervägde att skippa omläsningen i år och lyssna istället, igen.

Men det blev en omläsning. På kvällarna sitter jag hopkrupen i soffhörnet med Harry Potter and the Philosopher’s Stone, om det blir fler under julen, det får vi se.

Vad läser du när snön faller?

Tematrio om olästa nobelpristagare

I tidigare års tematrio har jag skrivit om missade nobelpristagare, troliga nobelpristagare och önskade nobelpristagare. Den här veckan vill Lyran rätt och slätt ha tips på nobelpristagare vi gillar eller är nyfikna på och eftersom jag bara kommer säga Selma Lagerlöf på ”gillar” så blir det tre författare jag är nyfiken på och inte har läst något av.

1. Sigrid Undset. Ja, Tella, jag vet. Jag ska läsa!

Sigrid Undset fick Nobelpriset 1928 och har skrivit flera historiska romaner, sådana vurmar ju jag för så det är egentligen konstigt att jag inte läst något av henne tidigare. I produktionen hittar man bland annat trilogin Kristin Lavransdotter, Jenny och Gymnadenia.

2. Även Haldor Laxness är en författare jag är nyfiken på och jag kommer läsa något av honom också till den nordiska läsutmaningen. Laxness är en isländsk författare som fick priset 1955 och har skrivit bland annat Naturens barn och Fria män, jag hade tänkt läsa den senare som faktiskt fick en ny översättning i år.

3. Vi håller oss till Norden. Eyvind Johnson är den ende svenska nobelpristagare jag inte läst någonting av och skam till sägandes har jag faktiskt Strändernas svall oläst i bokhyllan. Eftersom min pluggkompis Martin förfasade sig över det faktumet redan för fem år sedan när vi var partners in crime under C- och D-litteraturvetenskapen på Växjö Universitet kanske det är dags att ta tag i herr Johnsons version av Odysseus (som Martin med hänförelse i rösten påpekade var den bästa roman som skrivits). Härmed proklamerar jag att Strändernas svall blir projekt Kill hyllvärmares första objekt!