Världskrig Z – Max Brooks

Jag har aldrig gillat zombies. Mer av en vampyrfantast, faktiskt.

Det verkar kanske dock som att jag bara inte hittat rätt historia. Min största erfarenhet av zombies (ni experter, vad säger man egentligen – zombies eller zombier?) har varit av mer eller mindre dåliga och ofta ganska löjliga skräckfilmer min pojkvän övertalat mig att se.

Men så lyssnade jag på John Ajvide Lindqvists Tjärven i somras, och den var fantastisk.

Och sen fick jag Världskrig Z i min hand, en skrämmande och fängslande zombieroman av Max Brooks som höll mig i ett fast grepp hela helgen. Den är inte bara bra, den är ovanlig också – skriven inte under framtidens zombiekrig utan efter – där vår egen tid är förkrigstid och där psykiskt och fysiskt skadade krigsveteraner berättar sin egen historia från kriget i intervjuer gjorda av huvudpersonen.

Det är otroligt smart skrivet, istället för långa och abstrakta uppräkningar om krigets betydelse och händelser i olika delar av världen zoomas läsaren in på en person i taget som får representera ett helt land, en hel verklighet. Samtidigt som varje persons känslor och tankar lyser igenom bildas också en bild av ett fasansfullt krig, av politiska ränker och av hela länders fasa.

Precis som Justin Cronin lyckas Max Brooks fascinera inte bara med monstren och deras psykologi utan även med den mänskliga psykologin, rädslan och instinkten. Det är oerhört spännande och bitvis väldigt skrämmande läsning, inte bara för att själva zombiekriget är fruktansvärt utan också för den mänskliga aspekten.

Vad som också är skrämmande är hur återhållsamma berättelserna ibland är. Ofta blir jag mer rädd för bara en antydan till en riktigt blodig berättelse än för själva blodsplattret. Det berättas bland annat, nästan i förbigående, om hur Island är en av de mest infekterade länderna men vi får aldrig besöka det och bara tanken på hur det kan se ut får mig att dra upp fötterna i soffan. Att zombierna inte är helt utrotade men att de ändå inte sprider blod och hjärnsubstans över varenda sida skapar också det ganska mycket obehag.

Världskrig Z var bra långt över mina förväntningar, det är en berättelse som både målar upp en framtid som kanske inte är en dystopi på de sätt sådana böcker brukar vara men bra mycket mörkare än den vi lever i, och även speglar vår samtid med en känga åt mänskligheten och politiken. Välskriven, genomtänkt och fascinerande – hela vägen.

Modernista, 2011.

Andra som läst: Beroende av böcker, Swedish Zombie, Böckerx3.

Köp den här eller här.

Bloggen gästspelar i låtjulkalender

För ett tag sedan läste jag Vi har redan sagt hej då, en bok som verkligen grep mig. Under december månad presenterar författaren Daniel Åberg på sin blogg en låt för varje dag som olika bloggare har valt ut för att ackompanjera boken. Jag är en nästan lika stor musiknörd som boknörd och självklart älskar jag idén, det var inte svårt att tacka ja när jag blev tillfrågad att delta.

Idag är det så min tur att bidra och mitt låtval är Go Now av The Moody Blues. Det är en av mina favoritlåtar, vacker och sorglig, lite som boken ungefär. Gå in här och lyssna och läs min motivering.

Och läs och lyssna på de andra bidragen också. Jag tycker det är en fin samling.