Halvtidsrapport om Strändernas svall

Läsningen av Strändernas svall går långsamt, minst sagt. Jag har kommit ungefär halvvägs på två veckor och då har jag ändå varit ledig. Jag tycker den är bra, men ännu är den inte riktigt så bra som jag trodde – kanske det har med alldeles för högt ställda förväntningar att göra. Jag väntar liksom på det där magiska ögonblicket när allting i historien och språket faller på plats och man bara älskar.

Jag är inte där än. Kanske det smyger på en långsamt.

Det jag faktiskt gillar är utgåvan. Jag hittade den på en loppis en gång, det är en pocket från första pocketupplagan, tryckt 1960 och med priset 5:50 stämplat på baksidan. Tänk om böcker skulle kosta 5:50 idag?

Jag hade inte haft hyllor så det räckte.

Har du läst den? Vad tyckte du?

Egentligen så vill jag ju…

Något jag lagt märke till när jag verkligen botaniserat i bokhyllor och bokhögar inför hyllvärmarprojektet är att jag har många olästa böcker (som ofta har varit olästa i flera år!) som jag egentligen jättegärna vill läsa men som antingen aldrig blivit av eller – och detta har jag kommit på ganska nyligen – så har jag inte vågat.

En av dem var Strändernas svall som jag hört oerhört mycket lovord om och som jag nog har varit rädd inte skulle leva upp till förväntningarna och därför har den varit hyllvärmare i ungefär fyra år. Nu läser jag den och jag tycker den är bra, men inte så bra som ”alla andra” säger.

En annan är Les Miserables av Victor Hugo. Jag fullständigt avgudar Ringaren från Notre-Dame, det är en av mina absoluta favoritböcker och jag vill gärna läsa mer av Hugo. Men vågar jag? Kommer den inte bli en stor besvikelse?

Jag har också My sister, my love och Lilla himlafågel av Joyce Carol Oates i hyllan. De har stått där i två respektive ett år och jag vill gärna läsa dem men ändå står de där. Jag har läst tre eller fyra böcker av Oates som varit jättebra och jag tror egentligen inte någon av de här är sämre, så egentligen vet jag inte varför jag inte läser dem.

Är det bara lathet? Eller är man så rädd för att bli besviken på en författare man har läst en eller ett par superbra böcker av att man inte läser fler alls?

Hur gör ni för att tona ner förväntningarna?

Egentligen så vill jag ju…

Något jag lagt märke till när jag verkligen botaniserat i bokhyllor och bokhögar inför hyllvärmarprojektet är att jag har många olästa böcker (som ofta har varit olästa i flera år!) som jag egentligen jättegärna vill läsa men som antingen aldrig blivit av eller – och detta har jag kommit på ganska nyligen – så har jag inte vågat.

En av dem var Strändernas svall som jag hört oerhört mycket lovord om och som jag nog har varit rädd inte skulle leva upp till förväntningarna och därför har den varit hyllvärmare i ungefär fyra år. Nu läser jag den och jag tycker den är bra, men inte så bra som ”alla andra” säger.

En annan är Les Miserables av Victor Hugo. Jag fullständigt avgudar Ringaren från Notre-Dame, det är en av mina absoluta favoritböcker och jag vill gärna läsa mer av Hugo. Men vågar jag? Kommer den inte bli en stor besvikelse?

Jag har också My sister, my love och Lilla himlafågel av Joyce Carol Oates i hyllan. De har stått där i två respektive ett år och jag vill gärna läsa dem men ändå står de där. Jag har läst tre eller fyra böcker av Oates som varit jättebra och jag tror egentligen inte någon av de här är sämre, så egentligen vet jag inte varför jag inte läser dem.

Är det bara lathet? Eller är man så rädd för att bli besviken på en författare man har läst en eller ett par superbra böcker av att man inte läser fler alls?

Hur gör ni för att tona ner förväntningarna?