Sista testamentet – James Frey

Om han inte var vad han var och jag inte är vad jag är skulle vi kanske kunna vara vänner. Men vi är vad vi är, och människor kommer alltid att hata. Det är vår världs fördärv.

Att Ben Avrohom överlevde en byggarbetsplatsolycka där han fick ett halvt ton glas i huvudet ses som ett mirakel. Religiösa kristna ser honom som Jesus, eller Messias, eller Gud själv som ska antingen frälsa eller fördömda mänskligheten. Ben själv tror inte på någon annan Gud än kärleken och vandrar New Yorks gator och predikar sitt eget evangelium om att älska varandra. Läsaren får lära känna Ben genom andra människors ögon, boken är uppdelad i kapitel där tretton olika människor berättar om sina möten med honom. Det är nästan som berättelser i berättelsen eller noveller som knyter ihop en fantastiskt fin helhet.

För Sista testamentet är en väldigt fin bok. Jag älskar mångsidigheten, hur berättelserna blir olika inte bara genom olika händelser utan genom hur dramatiskt olika berättarstilerna är – de verkar vara skrivna av helt olika människor och ändå finns det ett sammanhang som binder ihop allting.

Samtidigt som jag älskar berättarstilen måste också skeptikern i mig säga sitt – tyvärr är min cyniska sida ibland ganska krävande och jag har svårt att helt och hållet ta till mig allt som predikas i Sista testamentet. Jag har svårt att tro att kärlek och tro – inte nödvändigtvis religiös tro men ändå tro – kan göra sådant med människor som det gör i den här boken och bitvis gör det att jag faktiskt har svårt för den. Det blir för mycket.

Men fiktion är fiktion, även i debatten om James Frey och oftast tycker jag väldigt mycket om Sista testamentet. Jag förstår debatten den rört upp i USA och även om den säkert inte sticker folk lika mycket i ögonen i Sverige så riktar den ändå ett väldigt klart ljus på vilka fruktansvärda handlingar saker som religion och fundamentalism kan driva människor till och hur mycket enklare det vore om man bara kunde älska varandra för den man är.

Det tycker jag om. Det jag också tycker om är hur James Frey lyckas ge historien så många olika röster utan att tappa tråden – och det ibland fantastiskt fina bildspråket. Dessutom förundras jag över hur man kan säga så mycket med så få ord – och hur vackert det kan bli.

Gilla böcker, 2012.

Köp den här eller här.

och dagarna går och Hellre barfota än boklös har också läst.

En väldigt trevlig läshelg

Maj var en riktig lässvackemånad för mig. Som tur var har juni börjat betydligt bättre och denna helgen har jag inte gjort annat än tagit det lugnt och läst- något jag inte hunnit eller kunnat gjort på länge. I fredags eftermiddag låg jag på en filt i solen och läste ut Sista testamentet, längtade tillbaka till New York och skrattade åt beskrivningar av Manhattan som syndens ö och djävulens näste.

I lördags spöregnade det och haglade och egentligen blir det ju inte bättre läsväder än så – jag stannade i soffan och plöjde vampyrromanen Sunshine som jag verkligen älskade och igår började jag på juni månads utmaningsbok i den nordiska läsutmaningenFria män av Haldór Laxness.

Men jag har också filat på en hel del inlägg inför veckan och helgen. På torsdag flyr jag söderöver, jag är tillbaka på måndag och kommer under helgen förmodligen varken ha tid eller tillgång till internet men det kommer bli en hel del tidsinställda inlägg – jag kommer (allt eller åtminstone flera saker av följande) lovebomba Sunshine, recensera två hyllvärmare, tipsa om både en och två bokstäver i Alfabetsutmaningen och avslöja både ny hyllvärmaromgång och min sommarläsningshög.

Så häng på!

Vad har du läst i helgen?