En man som heter Ove – Fredrik Backman

Så var det då dags för dagens andra Backman- recension (den första hittar du här). Eller, recension och recension, men jag ska försöka förklara varför jag tycker att du verkligen borde läsa En man som heter Ove.

Fredrik Backmans blogg figurerar då och då en person som benämns ”Ove”. Ove är en äldre man, ofta nära pensionsstrecket, som mest av allt tycker att rätt ska vara rätt och helst inte vill erkänna att han har fel (oavsett om det gäller en utbetalning från en valfri myndighet som är tre kronor fel eller om det handlar om att dölja det faktum att man gått vilse).

Det finns nog ganska många Ove i Sverige. I den här boken har Backman komprimerat alla möjliga Ove i vårt avlånga land och snickrat ihop en gubbe som vid en första anblick mest är tjurig och tvär och absolut en sådan som jag skulle himla med ögonen åt om han passerade min radar, kanske med ett efterföljande ”herregud!” och ”orka bråka!” Jag trodde att En man som heter Ove mest skulle bestå av just den där första anblicken: komik och raljerande över karaktären Ove, ungefär så som det till större delen har varit i ovan nämnda blogg.

Så fel jag hade. Det är visserligen komiskt, det är faktiskt så roligt att jag ganska många gånger sitter på balkongen och gapskrattar – säkert till våra grannars undran. Men det är också ett porträtt av en man som kanske inte alls är den han ser ut att vara och en fantastiskt vacker kärlekshistoria som nog har den allra finaste och sorgligaste inledning jag någonsin läst.

Det är också en ganska hysterisk blandning grannar som Ove surmulet får tampas med och varje gång han hytter med näven åt de som ignorerar hans skyltar om ”körning förbjuden inom bostadsområdet” himlar jag lite mindre med ögonen. Och ler lite mer.

Jag tänker inte säga mer om handlingen. Oavsett om du läser Backmans blogg eller inte så är En man som heter Ove en bok som behöver smyga sig på sin läsare lite. Börja med ett ”ameh!” och sluta i tårar.

Jag älskar hur Fredrik Backman formulerar sina meningar. Hur enkelt han uttrycker känslor som är så svåra att sätta ord på och hur det får budskapet att gå rakt in i hjärtat. Visst, en del metaforer används mer än en gång – några har jag också läst i bloggen innan – och visst, det är lite sentimentalt emellanåt. Men det gör ingenting, för En man som heter Ove är en av de roligaste, finaste och sorgligaste böcker jag läst på länge och en fantastisk debut. Försök läsa den utan att gråta, I dare you.

Forum, 2012.

Fru E och Lotten har också läst och gillat!

Saker min son behöver veta om världen – Fredrik Backman

Dagen till ära blir det två recensioner i bloggen idag. Jag hade tänkt klämma in dem i samma från början eftersom de faktiskt är skrivna av samma författare (dubbeldebut, finns det ordet?) men nu var det ganska mycket jag ville säga om varje bok så det blev två inlägg.

Dessutom är det här väldigt olika sorters böcker. Saker min son behöver veta om världen är en samling visdomsord blandade med humoristiska anekdoter om livet som förälder – just det vet jag ingenting om men jag har ändå otroligt roligt under läsningens gång!

Fredrik Backman skriver till vardags på sin blogg, det är alltid läsvärt och roligt och att något i Saker min son behöver veta om världen känns igen från bloggen gör inte så mycket – framförallt för att det som faktiskt känns igen ofta är omskrivet och tillspetsat.

Saker min son behöver veta om världen går snabbt att läsa men den innehåller ändå mycket mellan sina pärmar – den är liksom bloggen skriven på ett sätt som ibland är enkelt och ibland tillkrånglat på ett sätt som får en att börja fnissa trots att det inte är helt lätt att hänga med. Inte sällan är det också väldigt vackert i all sin enkelhet och på sina ställen sorgligt och eftertänksamt.

Jag tyckte om den här boken och jag tror absolut inte att man behöver ha barn för att uppskatta den – att tycka om tillvridna skämt, ironiserande över dagens samhälle och berättarglädje räcker långt.

Forum, 2012.

(Ännu mer tyckte jag faktiskt om En man som heter Ove men mer om den senare. Vid tvåtiden eller så, titta in då!)