Serieutmaning – häng på!

Jag tänker äntligen ta tag i en mycket märklig fobi jag har – innan har jag alltid intalat mig själv att jag inte gillar novellsamlingar men det här året har jag läst ganska många bra så det kan jag ju inte riktigt säga längre.

Nu är det dags för serier. Jag läste jättemycket serier när jag var yngre – MinHäst och Penny var tidningarna framför andra när jag var i tioårsåldern, inte långt efter blev Tintin favoriten och jag har läst alla album både framlänges och baklänges ett antal gånger känns det som.

Men nu, i vad man kanske kan kalla vuxen ålder, läser jag inga serier. Inga. Men nu ska jag. Fram till årets slut tänkte jag läsa minst tre seriealbum/grafiska romaner – ett i månaden ungefär. Först ut blir Liv Strömquists Ja till Liv!, sen tänkte jag läsa Alena av Kim W. Andersson och efter det får vi se!

Vill du vara med i serieutmaningen? Läs en i månaden som jag, bara en, eller flera (du behöver såklart inte läsa samma som jag!) Kommentera det här inlägget så gör jag en sammanställning med vilka som är med och vad vi har läst – en gång i månaden tänkte jag. Jag tänkte också jaga tips och lägga upp ett tipsinlägg här på bloggen om det är någon som vill vara med!

Tio stationer – minirecension av minibok

Tio stationer av Jenny Valentine är en kortroman eller långnovell och en fortsättning på Hitta Violet Park men går att läsa helt fristående också. Här får vi åter stifta bekantskap med syskonen Lucas och Mercy som i Tio stationer tappar bort sin lillebror Jed och sin något senile farfar när de ska åka tunnelbana för att gå på ett museum.

Det här är ingen lång historia men den innehåller otroligt mycket värme, kärlek, humor och svårigheter på sina få sidor – utan att det känns krystat någon gång. Jag älskade Hitta Violet Park och jag tyckte mycket om Tio stationer också.