Snow White and the Huntsman

Då och då blir det filmfredag här i bloggen, under hösten har vi nämligen sett en hel del bra (och en del dåliga) filmer här hemma. Snow White and the Huntsman passar väl i båda kategorierna.

Jag älskar Bröderna Grimms sagor och som många andra är Snövit betydligt otäckare i Grimm- tappning än i den Disney-version många känner till. Därför tycker jag om den mörka ton som inledningsvis täcker berättelsen i Rupert Sanders version. Miljön med det kala slottet och karga landskapet är fantastiskt fina, skogens grymhet blir påtaglig och skrämmande och så långt är det himla bra.

Det som är mindre bra, är Kristen Stewart. Hon har lika många ansiktsuttryck i sitt förråd som i Twilight (ett) och stönar och skakar på huvudet ungefär lika ofta (alltid). Det blir faktiskt ännu tydligare när hon här får spela jämte riktigt duktiga skådespelare, Charlize Theron är en alldeles fantastisk elak drottning. Det är överhuvudtaget det mörka, dystra och tunga som är vackert och imponerande i Snow White and the Huntsman – det kärleksfulla och gulliga har de inte lyckats lika väl med.

Jag gillar verkligen att de låtit Snövit bli krigarprinsessa istället för en menlös liten sak men jag tycker också att, när de ändå höll på, kunde skippat hela väckt-av-en-prins-med-en-kyss-grejen. Blä.

Ändå är det här en relativt sevärd film och när det är bra, då är det faktiskt verkligt bra.

Underbar onsdag, miserabel torsdag

I onsdags fick jag mitt andra kurs-VG på min utbildning och dessutom mitt första biblioteksjobb, att det var en trevlig onsdag är väl egentligen en underdrift!

Och så kom torsdagen, och med den en nedräkning inför Stockholmsbesöket nästa vecka där jag (bland många andra saker) skulle sett mina husgudar i Globen. Muse. Muse!

Men vad är det första som dyker upp när jag öppnar Twitter på torsdagen? Sångaren Matthew Bellamy på kryckor. Ja, det var den konserten det. (Självklart är jag inget monster och jag tycker synd om Matthew Bellamy som brutit foten men… jag tycker lite synd om alla som missar konserten också.)

Jag kommer åka till Stockholm ändå, gå på bio, bokbloggsmiddag och träffa vänner och det kommer säkert bli hur kul som helst. Men jag storgråter ändå inombords just nu, för den här konserten har jag längtat efter sen i juni. Jag får hoppas på en ny konsert och tills dess läser jag Rekviem för en vanskapt. Fantastisk bok!

Men ändå. Åhhhhh.