Den gröna cirkeln – Stefan Casta

9172995025I julas läste jag Under tiden, en fascinerande och förvirrande berättelse om tiden efter en namnlös katastrof och platsen i en inte namngiven tid. Den gröna cirkeln är boken där katastrofen händer, en grupp ungdomar hamnar mitt i en storm och ett regnoväder och när det är över verkar alla människor utom de försvunna. Judit, David, Dinah och Gabriel försöker förstå vad som hänt, försöker överleva i den nya världen och försöker komma överens med tankar som inte kan låta bli att smyga sig in.

Även med Under tiden ganska färsk i läsminnet tyckte jag att Den gröna cirkeln var förvirrande lite i överkant. Jag har ingenting emot historier som är lite luddiga och gråzons-aktiga, faktiskt kan det vara mer spännande att inte veta exakt vad som händer och varför. Men Stefan Casta går lite väl långt och förklarar alldeles för lite – jag kommer på mig själv med att undra och fundera, nästan irritera mig, istället för att läsa och njuta.

För det är en spännande bok, vissa av de sakerna som inte förklaras är också väldigt otäcka och det ligger en oerhört tryckt stämning över sidorna. Jag tycker om historien och karaktärerna och stundtals älskar jag också språket. Enkla saker kan ibland säga väldigt mycket – orden ”Mitt i vår inbillade vardag” säger nästan allt om ungdomarnas liv efter stormen. En liten mygga får spela rollen av hela den förlorade världen.

En mygga, tänker jag och kan nästan känna den där lilla sången i kroppen. Tänk att en sån där liten dum detalj på nåt vis hör ihop med mitt liv. En vanlig vardagsgrej som jag aldrig funderat över. Tänk att man kan sakna en mygga. Är såna bagateller viktiga? Är tillvaron komponerad av små saker som man aldrig tänker på men som liksom spänner ut världen och håller himmelen uppe. Pennornas dans mot papperet när vi har bild för Gåsen. Vinden som fingrar i björkarnas löv. Ljudet av mjuka cykeldäck mot en grusväg. Den höga tonen från en mygga i mörkret, lika ensam som mej?

Jag tycker om det. Jag önskar bara att jag hade vetat lite mer.