Mer blod, mer smuts, mer hunger: mer om Svulten

9515230039Igår citerade jag ett stycke på bloggen ur Svulten som torde lugna alla abibliofobiker. Det ger också en liten aning om den tidsbetraktelse som kanske inte riktigt utmärker Svulten men som ständigt finns i periferin och ger en fantastiskt rik bakgrund till en vampyrroman som är både ständigt fascinerande och underbart blodig.

I Svulten får läsaren följa vampyren Jorunn Självfhämnds berättelse. Den tar sin början i dagens Helsingfors och kryper bakåt genom ett 1800- tals Paris som doftar av dekadens och absint och ett 1700- tals Stockholm som stinker av kungamord och folkuppror. Jorunn vandrar genom seklerna och betraktar vad jag tycker verkar vara ett mänsklighetens förfall, en karikatyr av lycka och beständighet som istället blir till en bild av smuts och förgängelse.

Mänskligheten är fördärvad. Dessutom är den kantad av begär och makthunger, återspeglat i Jorunns ständiga törst på blod och ständiga jakt på mättnad – en hunger som aldrig blir tillfredsställd.

In another library tycker att Svulten är en av de bästa vampyrromanerna hon läst på länge. Jag håller med.