Sorgeliga saker hände – en tvivelaktig historia

Jag gillar inte termen ”kvinnoöde”. Jag har nämligen aldrig hört termen ”mansöde” användas och därför kan en lätt förledas att tro att det finns ”människoöden” och så ”kvinnoöden”, som om kvinnor inte räknas till riktiga människor – ungefär så som det i bibliotekssystemet Dewey finns ”Genier” och ”kvinnliga genier”. Jag gillar inte heller biografier, och BOATS är bland det värsta jag vet.

Så hur kom det sig att jag började läsa Sorgeliga saker hände, som på baksidan beskrivs handla om ett ”kvinnoöde” och skriver om den kända historian om cirkusartisten Elvira Madigan som rymde med löjtnanten Sixten Sparre? Jo, för det första fångade titeln och framsidan mig. För det andra har jag varit fascinerad av Elvira Madigans öde sen min mamma lärde mig spela Mozarts 21:a på piano när jag var i yngre tonåren – mer känd som Elvira Madigan allt efter Bo Widerbergs filmatisering 1967. För det tredje handlar boken ifråga inte egentligen om Elvira Madigan utan om Sixten Sparres hustru Luitgard somblev lämnad av Sixten Sparre för Elvira Madigan – en hustru det inte skrivits mycket om och som därför gjorde mig nyfiken.

IMG_3269

Jag började alltså faktiskt läsa den här boken med ganska öppet sinne men det tog inte många sidor förrän en ganska slående paradox uppenbarade sig. Författaren, Kathinka Lindhe som också är barnbarnsbarn till Sixten och Luitgard Sparre, inleder boken med att påpeka de många faktafelen om Luitgard i Poul Erik Møller Pedersens biografi om Elvira Madigan – och att han genom sin egen skilsmässa blivit påverkad av historien. Strax därefter berättar Lindhe dock att hennes skäl till att skriva den här boken grundar sig i en gemenskaphetskänsla med Luitgard efter att själv ha blivit bedragen – det är nog förståeligt men det är lite magstarkt att då döma ut Pedersen på samma orsak. Även om Pedersens bok verkligen verkade ha stora brister så är ju författaren till Sorgeliga saker hände minst lika känslomässigt påverkad – inte minst för att hon är barnbarnsbarn till Sixten Sparre själv. Dessutom – och här kommer min största invändning – har författaren på egen hand knåpat ihop en dagbok för Luitgard som dyker upp på var och varannan sida, byggd kring fakta. Även detta känner jag är lite magstarkt, framförallt för att det inte tydligt anges att det är fria fantasier kring fakta det handlar om. Jag fick bläddra fram till slutet för att få veta detta och det borde stått redan i inledningen för att inte få läsaren att tro att det är en äkta dagbok.

Nå, nog om objektiviteten, för stunden. Sorgeliga saker hände är en engegarande historia, som både innehåller fina illustrationer, många autentiska foton och en välskriven faktadel. Ett stort minus är att ”dagboksanteckningarna” inte alls är särskilt välskrivna och många av dem hoppade jag över, framförallt då de fakta som förekommer i dem även nämns i faktatexten. Det finns kanske läsare som uppskattar sådant, jag gör det inte. Men själva historian om Luitgard tyckte jag mycket om, och det är i sanning sorgligt att hon blivit så bortglömd i många av de historier som skrivits om kärlekshistorien mellan Sixten Sparre och Elvira Madigan.

Eller var det en kärlekshistoria? Lindhe driver en helt annan tes, dock är jag inte helt säker på att jag tror på den. Inte för att jag blint vill tro på kärleken men för att hon har så lite underlag till sin tes. Många gånger kritiseras Pedersen för att gissa men själv skriver hon ofta ”det antas att…” ”förmodligen så…” och ”gissningsvis….” När det förekommer rena faktafel börjar jag också tvivla – hon skriver att en sökning i Lunds universitets bibliotek på ”Sixten Sparre” endast genererar i Pedersens bok men det är fel – det finns även en bok av Klas Grönqvist från 1989 och som alltså verkligen borde funnits där vid skrivandet av Sorgeliga saker hände. Sådant får mig att tvivla.  (uppdatering: Här har jag gjort ett misstag i mina efterforskningar, jag har bett författaren om ursäkt och Grönqvists kom 2013 och inget annat). Resten av mina åsikter kvarstår dock.

Med en rejäl dos tvivel angående objektivitet och kanske lite mummel om glashuskastande så tyckte jag alltså ändå delvis om Sorgeliga saker hände.

Vad tycker du om objektivitet i biografier?