Vargbröder

Jag hörde för första gången talas om Vargbröder på riktigt när jag var nybakad bibliotekarie, ganska precis börjat jobba och var på konferens för barnbibliotekarier – där berättade en bibliotekarie om hur de använt Vargbröderserien i ett läsprojekt med stor suceé som resultat. Nu, något år senare, ska även vi involvera våra skolor, och även vårt museum och arkiv som finns i stan, i ett läsfrämjande projekt kring samma bokserie.

Jag förstår varför projekten varit så lyckade. Här finns oerhört mycket att samtala kring, jobba med, pröva på själv och inte minst är det böcker som är välskrivna, spännande och med intressanta karaktärer. Det är sex böcker allt som allt, skrivna av Dark Matter– Michelle Paver som skrämde livet ur mig häromåret. Jag har svårt att förstå att det är samma författare som skrivit en av de mest hårresande romaner jag någonsin läst och den här tonårsserien om en pojke som har svårt att finna sin väg i livet.

9789155255572_200_vargbroder-1_kartonnage

Torak är bara elva när hans far dör och lämnar Torak med uppdraget att förgöra demonen som hotar världen och dödade fadern. Det är alltså en klassisk saga på många vis: äventyret, uppväxtskildringen, kampen mellan ont och gott, men det är också en berättelse om vänskap, att vara vän med naturen och mitt i alltihop är det även en historielektion. Michelle Paver gjorde stora efterforskningar, framförallt om forntidens norra Finland, innan hon skrev böckerna men nog kan de ha stora likheter med forntiden i norra Sverige också. Torak och de han träffar lever i klaner; Vargklanen, Rödhjortsklanen och så vidare, de lever nära och i samhörighet med naturen och försöker att aldrig störa den. Michelle Pave får in enorma mängder fakta om hur människor levde förr, utan att någonsin förlora spänningen och jag är imponerad av hur sammanhållen berättelsen är trots att den är ett sådant mischmasch av historia, fantasy, saga och uppväxtskildring.

Visst hade det varit ännu roligare om en tjej fått spela huvudrollen (för en gångs skull) och inte bara andrafiolen, som Renn får göra här, men å andra sidan så är Renn ofta starkare och har större handlingskraft och beslutsförmåga än Torak – och även hon har ett öde att leva upp till. Dessutom finns det knappt ett spår av det i fantasy så vanliga temat att tjejer ”måste vara förtryckta för så var det på (valfri period)”. Fantasy är fantasy, och i Toraks värld gör kvinnorna och männen i mångt och mycket samma saker, tjejerna och kvinnorna blir inte undanskuffade för att ”de inte klarar av” ditten och datten, de förvisas heller inte till barnafödande matlagare. Både män och kvinnor är jägare, både män och kvinnor är klanledare, är schamaner och så vidare. Jag gillar.

Här finns också enorma mängder att hämta för ett läsprojekt, speciellt om man är en skola i norra Sverige och har tillgång till ett museum med utställningar som mycket liknar Toraks värld. Torak och hans vänner jagar, tar tillvara på allt de dödar, bygger vindskydd, lagar mat i kokgropar, spanar och spejar, syr kläder, gör dödsritualer och ja, helt enkelt tillräckligt för femton friluftsdagar med en klass. Det finns också, som tidigare nämnt, massor av samtala om.

Och hela tiden är det Så. Spännande. Jag slukade de sex böckerna.