Mörkerseende

Vi boknördar kanske ser saker och ting på ett lite annat sätt än vanliga människor gör. Kanske ser vi skräckälskare också världen genom lite andra, mörkare glasögon än många andra.

För ganska länge sen klev jag in i en smyckesaffär och fastnade genast för ett kaméhalsband där damen på smycket endast var ett skelett. Det är extremt tjusigt och jag bär det nästan varje dag. Jag blev så lyckligt över att ha hittat det att jag inte kunde låta bli att säga till expediten: ”Vad coolt att hon är ett skelett!” Expediten rynkade på ögonbrynen, kikade på halsbandet och sa: ”Nämen! Det har jag inte ens sett innan!”

Lite så, menar jag. Kanske är vi beredda att se något mer i vardagen, något som finns eller inte finns där. Det jag älskar med novellsamlingen Mörkerseende är just att den nästan uteslutande handlar om vanliga människor i vanliga situationer där den mörka sidan inte tränger sig på utan sipprar in i deras verklighet, sakta men säkert. Och livet blir aldrig detsamma igen.

IMG_20141115_230040

Det handlar om förr i tiden, då tjärnar var bottenlösa och märkliga varelser bodde i dem. Om att gå förlorad i dimman. Om att se saker andra inte ser. Om att gräva upp saker som borde ha fått stanna i jorden. Vissa noveller kanske inte kommer stanna med mig särskilt länge men vissa kommer definitivt att göra det. Mörkerseende är en lite ojämn samling men alldeles tillräckligt för att skrämma mig i höstmörkret och regnet.

Och, en sak till. Pål Eggert kan ha kommit på den allra tjusigaste titeln någonsin på en novell:

Gå till döden som till en älskare.

Epok förlag, 2014.

 

Kuslig läsning

För ett tag sedan (alldeles för länge sedan!) blev jag här i bloggen efterfrågad om några riktigt bra skräckböcker. Sent omsider tänkte jag således lägga upp ett inlägg med några finfina skräckböcker! Just nu passar alldeles utmärkt då regnet står som spön i backen utanför fönstret.9781444712544_large_full-dark-no-stars

Det är nästan oundvikligt att börja med en av de största kungarna. Bokstavligt talat. Jag har läst långt ifrån alla böcker av Stephen King och även om några av de jag har läst har varit mindre bra, så finns det också de som är lysande. Som Bag of Bones, till exempel. En klassisk spökhistoria där det inte bara är det övernaturliga som skräms. Eller Full dark, no stars, novellsamlingen som fortfarande får mig att rysa bara jag tänker på den. Carrie, debutnovellen, är också den oerhört skrämmande men på ett helt annat vis. Där är det framförallt mänskligheten som är det fruktansvärda.

En av de första skräckböcker som jag verkligen älskade är The Phantom of the Opera. Boken är betydligt läskigare än många av sina filmatiseringar/musikaliska adaptioner. Faktiskt är det ju en the-turn-of-the-screwskräckhistoria, gotisk och dyster och lika mörk som katakomberna under Parisoperan.

För att gå in på det klassiska spåret tycker jag att Exorcisten av William Peter Blatty är en oerhört läsvärd skräckklassiker. Även om en sett filmen innan. Även The Turn of the Screw faller in i den här kategorin!

En spökhistoria i alla ära men riktigt bra skräck tycker jag utmärks av att det också finns en klar bild av samhället och människorna som tar plats i historien. En av de som allra bäst blandar samhällsskildring med skräck är John Ajvide Lindqvist, och just därför är han en av mina absoluta favoritförfattare.

Ikväll fortsätter jag på skräcktemat för då tänkte jag recensera novellsamlingen Mörkerseende av Epok förlag, också den en skräckskildring som inte bara berättar om monster utan också om människor.

Mer skräck har jag tipsat här, här och här.

Vilket är ditt bästa skräcktips?