Dystopimåndag: undergångar att faktiskt längta efter

En av de mest hajpade böckerna i mitt lässinne just nu är tredje delen i Sofia Nordins dystopiska ungdomstrilogi, Som om jag vore fantastisk. Jag älskade En sekund i taget och Spring så fort du kan och kommer kasta mig över trean så fort den dyper upp på bibblan.

som-om-jag-vore-fantastisk

Ett annat slut på en serie jag bävar för och längtar efter är Uppror, fjärde boken i Magnus Nordins serie Varelserna. Zombier har tagit över Gotland och förutom att vara rätt läskiga är de här böckerna också grymt snygga.

uppror

För att övergå till vuxenböcker så nämnde jag redan för några dagar sedan att jag vill läsa den under 2014 i bokbloggosfären så älskade Väggen, en nyutgivning av Thorén och Lindskog.

18551b46-107a-40a9-9660-196b0f5ce267.png

Slutligen, en dystopi som står högt på min läslista just nu: Jean Heglands Into the forest som Fiktiviteter tipsade om förra året.

into-the-forestVilka andra dystopier får en inte missa?

Dystopimåndag: framtidsliv på månen i dystopisk science-fiction

9789174995848_200_uppstigandetUppstigandet är en dystopisk science-fiction- roman, den första i en serie om femtonåriga Phaet Theta som bor på Månbas IV och bara pratar genom sin bästa vän Umbriel. Hon är en udda karaktär, motsträvig och tystlåten ända sedan hennes pappa dog på ett militärt uppdrag på månen och när hennes mamma försätts i fara tvingas hon utmana både sig själv och det hon tror på.

Uppstigandet är en ojämn bok. Ibland rycktes jag med, ibland tröttnade jag helt. Världen som byggs upp är extremt intressant och det är både spännande och skrämmande hur några överlevande från katastroferna på jorden sökt sig till månen och skapat ett helt nytt samhälle anpassat till månens villkor. De har blivit en slags vetenskaplig elit, existerande bortom den primitiva jorden och religiösa föreställningar. Så varför finns det fortfarande fördomar om hur tjejer och killar är, ska vara eller ska se ut? Extremt trist, även om det inte tar över hela berättelsen så finns det där.

Det är något som gör att jag aldrig riktigt fastnar för den här boken. Det finns bra idéer, helt klart, men genomförandet är inte helt klockrent. Den kommer säkert bli läst men jag kommer nog inte ta mig an fortsättningen.

Modernista, 2014.

Andra som läst: Boktokig, Kattugglan, Sagan om Sagorna.

Dystopimåndag: De tusende av Petter Lidbeck och Max Elmberg Sjöholm

9789127122260_large_de-tusendeDet allra bästa med De tusende är bilderna. De är enormt uttrycksfulla och skrämmande, utan att vara alltför explicita. De, tillsammans med texten, berättar om inte tidsbestämd framtid där ett virus knockat mänskligheten och en på tusen överlever. De som smittas drabbas av pestliknande blåsor och skickas med båt till en ö för att antingen dö eller överleva. De överlevande, de tusende, har i uppgift att ta hand om alla döende och döda som kommer till ön. De får aldrig komma tillbaka till fastlandet, de smittar mer än alla andra. Ett otacksamt leverne och en grym uppgift som sliter på en del och tänder uppror i andra.

Gecko vill påskynda processen, åka in till fastlandet och smitta alla som inte fått sjukdomen. Då skulle bara de överlevande bli kvar och en ny tidsålder börja. Bland de få som motsätter sig honom finns den undersköna Gabrielle och när hon kommer in i handlingen tycker jag det går lite utför. Det blir klyschigt och tillrättalagt och slutet är ett ganska trist ihopkok av många gånger tidigare använda teman.

Men De tusende är en spännande, otäck och snygg grafisk roman som säkert har lockat många ungdomar till läsning – och kommer fortsätta göra.

Andra som läst: Bokomaten, Nellas böcker, Boklus.

Dystopimåndag: två riktigt bra lättlästa dystopier

Att skriva lättlästa böcker är verkligen en konst. Det är ju inte bara att skriva en kortare och enklare version av en ordinär bok, nej jag tänker att det är en minst lika stor konst att skriva bra, medryckande och berätta en historia på 60-70 sidor samtidigt som det ska vara lättförståeligt.

Det finns många mindre bra, lättlästa ungdomsböcker. Men en del är riktiga pärlor.

Flodvågen brukar jag rekommendera när jag har bokprat med lite äldre elever. Den är välskriven, 9789185877508_large_flodvagen_haftadspännande och tar upp två oerhört viktiga frågor på ett sätt som varken är förenklat eller för svårt: klimatkrisen och att vara flykting. Kanske ännu mer handlar det om att vara rädd för det som känns främmande men som inte är annat än fördomar. I Flodvågen har isarna smält, vattnet har stigit och lagt land efter land under sig. Människor flyr, det finns ingenstans att bo och inget rent vatten att dricka. I England är fotbollsplanerna sörja men fortfarande är det torrt i husen och när Kevin ser en klimatflykting i skogen är hans första instinkt att ange honom. Men de blir vänner och istället börjar Kevin att skydda honom. Och snart kommer även England ligga under vatten..

Färglös målar upp ett helt annat samhälle, men även det i en nära framtid och även det med ett9789186579944_200_farglos_haftad tema att mänskligheten har gått för långt. Vetenskapen har lyckats göra ett serum, det så kallade Lazarus- serumet, som kan återuppväcka de som dött – om de har rätt blodgrupp och om det sker direkt efter dödsögonblicket. De som återupplivas kallas ”Färglösa” då de helt enkelt är väldigt bleka och behöver varken andas eller äta, och de är skydda av samhället och får leva på marginaler. Huvudpersonen Jed är med i ett gäng i skolan som mobbar och fryser ut Färglösa – tills den dag han själv blir en Färglös efter en bilolycka.

Även om de här böckerna verkar vara väldigt olika så har de mycket liknande teman. Det största temat i båda är att det finns ett förakt för en utsatt samhällsgrupp och just därför tycker jag de är så himla viktiga idag. Detta kan lätt jämföras med dagens samhälle, växande rasism och nazism i Europa och det hat mot invandrare som skapat alltihop. Det finns inga pekpinnar i böckerna, båda låter läsaren tänka själv men gör vägen dit himla enkel och det gör dem så otroligt bra. Båda böckerna är välskrivna och lätta att läsa men ändå finns det viss komplexitet – som att Jed själv blir en färglös efter att ha trakasserat dem, att hans flickvän ingick i samma gäng och att hans pappa är en advokat som jobbar för att färglösa inte ska ha någon rätt i samhället. Vad gör de när Jed blir färglös?

Vi fångade in den färglöse på väg till skolan.

”Vart tror du att du är på väg, då?” frågade Kyle. Det hördes på hans ton att det egentligen inte var en fråga utan ett hot.

Den färglöse killen såg sig om efter hjälp, men det fanns ingen hjälp att få. Vi stod på en smal väg dold av träd på båda sidor. Det var en genväg mellan skolan och Gravplatsen, som folk kallade området där de färglösa bodde. Gravplatsen. De flesta tyckte att de färglösa borde stanna där.

Ingen av de här böckerna slutar särskilt lyckligt, men båda lämnar förhoppningsvis läsaren med tankar om hur det är idag – inte bara hur det kan bli i framtiden. I båda finns också någon form av upprättelse eller insikt – Kevin inser att klimatflyktingarna inte är något hot utan lika mycket människor som han själv, och Jeds hela världsbild omvärderas när han själv blir färglös.

De här böckerna är redan uppskattade och mycket lästa, inte minst på grund av att de också är rejält spännande. Jag fortsätter ändå att rekommendera dem.

Dystopimåndag

Även om måndagar i januari kan kännas alldeles tillräckligt dystopiska på egen hand tänkte jag att denna måndagen skulle få lite hjälp på traven; idag blir det trippel i dystopirecensioner på bloggen, några dystopiska favoriter och jag kommer dessutom lista de fem dystopier jag för tillfället är allra mest sugen på att läsa. Kom gärna med tips på dina favoritdystopier!

mockingjay_brush_by_carterman-d4rbwyy