Något om e-böcker

Jag gillar inte e-böcker. There, I said it.

Tidigare har jag tänkt att det kanske beror på gammalmodighet (ja, ibland känner jag mig som att jag har några extra år innanför tröjan än jag egentligen har), jag hade en bestämd aversion mot ljudböcker för några år sedan och den höll i sig till jag lyssnade på en ljudbok och tyckte mycket om det. Min föreställning om att ljudböcker inte är riktiga böcker var alltså helt enkelt, en föreställning.

Men ju mer jag läser e-böcker, och ju mer jag läser om e-böcker, ju mindre gillar jag dem. Min uppfattning har visserligen förändrats en del och jag förstår verkligen tjusningen i att ha tusentals böcker redo i en enda liten manick – speciellt mycket förstod jag det när jag låg sjuk i influensa i flera veckor och inte kunde ta mig till biblioteket. Men fortfarande föredrar jag den fysiska boken i alla kategorier.

För mig handlar det delvis om känslan, vilket förvisso var samma argument jag hade mot ljudböcker först. Vad jag då inte hade insett var att den känsla jag får av den fysiska boken, i ljudboken övertas av att det är en faktisk människa som läser och ger liv åt boken med sin röst och sitt uttryck. Det är också därför jag bara kan lyssna på ljudböcker med uppläsare jag fastnar för och i min mening tar det aldrig mer än cirka två meningar att inse det. E-boken ger mig ingen känsla.

Den andra anledningen till att jag inte gillar e-böcker är hur biblioteket tvingas behandla dem. Det finns ingen bra modell för att kombinera e-böcker och bibliotek och e-bokslån är fruktansvärt dyrt för biblioteken. Läs en jättebra genomgång av det här, om du är intresserad. Personligen tycker jag absolut att biblioteken bör kunna låna ut e-böcker, men det är inte en möjlig lösning att de ska ruinera sig på kuppen.

Men det handlar också om övervakningssamhället. Bloomsbury valde att ge ut en utgåva av Harry Potter med vuxna omslag, förmodligen delvis för att vuxna skulle slippa skämmas över att läsa dem på tunnelbanan. E-boken löser ju den problematiken, eller? Erotisk litteratur har fått ett rejält uppsving de senaste åren, kanske delvis för att man inte behöver visa att man läser just den boken om man läser den som e-bok – eller? Jag är motståndare till all riktad reklam som finns på internet och jag tycker det som många distributörer till e-boksläsare sysslar med är fult. Att de ser vilka böcker du köper är väl ganska självklart, men de kan också se hur lång tid du har tillbringat med att läsa dem, hur lång tid du dröjde på varje sida, var du har satt bokmärken – och så vidare. De kan också ta tillbaka en bok, för även om en säger att en ”köper” en e-bok så är det inte det en gör.

En kanske säger: ”Alltså, jag har inget att dölja med min läsning”. Nej, det har kanske inte jag heller. Men det betyder inte att jag vill att företag oombett drar ur mig tonvis med information om den. Det, tycker jag är en långt större fråga om integritet än det är att visa framsidan på den bok du läser på tunnelbanan.