Mer om ”När hundarna kommer”

Jag var bara nio år när John Hron mördades av nynazistiska ungdomar och alldeles för liten för att ha uppmärksammat det eller i alla fall minnas det. Såhär i efterhand har jag läst och hört om detta fruktansvärda brott och förstått att händelserna i Jessica Shiefauers Augustprisnominerade ungdomsroman När hundarna kommer löst baseras på det. De som är yngre än jag kanske har hört ännu mindre om det men jag tror inte att det, åtminstone för läsningens skull, gör något. Det är ingen biografisk skildring, långt ifrån, och det finns så oerhört mycket att känna igen ändå.

nar-hundarna-kommerDen första förälskelsen, så förblindande i sin hetta. Separationen, den oundvikliga och ångestfyllda. Frågorna, varför, varför, varför? Att ingenting spelar någon roll förutom just detta. Jessica Schiefauer porträtterar det så klockrent. När Ester träffar Isak försvinner allt annat, en bekymrad lärare blir bara en flyktig bild i periferin, föräldrar försvinner ut från världsbilden och det enda som betyder något är Isak.

När Isaks bror Anton begår det fruktansvärda, dödar en annan människa tillsammans med en likasinnad, ställs Isaks värld upp och ner och därmed även Esters. Men vem är Anton? Det som är så annorlunda, unikt och modigt med När hundarna kommer är att läsaren inte lär känna varken offret eller gärningsmannen särskilt väl – offret lär inte läsaren känna alls och förövaren, Anton, finns där bara som Isaks bror.

Kulturkollo läser pågår just nu en diskussion om boken, även om jag inte haft tid att delta är det många andra som gjort och frågeställningarna är många. Varför är Esters behov av Isak så stort? Hur fungerar berättarperspektivet? Utsatthet, tillhörighet och makt är ord som ofta dyker upp i diskussionen och det tycker jag är talande för boken. Egentligen är alla utsatta, egentligen verkar ingen känna att de tillhör någon eller något. Eller så gör de så för mycket.

Det finns många frågor, det finns mycket att prata om och diskutera i När hundarna kommer. Men jag tycker också att det är en roman som inte behöver diskuteras, egentligen räcker det med att sjunka ner i det poetiska språket, känna kärleken och hatet, våndas och undra.

Kör den här eller här.

Andra som läst och bloggat om boken: Carolina läser, Boktokig, Ylva Kort och Gott, Att leva loppan,