Sommarskräckspecial: Sal 305

Efter att Svart vatten och Spöknät inte varken skrämt mig nämnvärt eller rört upp så mycket andra känslor överhuvudtaget började jag fundera. Var jag helt enkelt mätt på spökhistorier? Blev det för mycket? Är det mig det är fel på? Vad har hänt med vår relation? Som tur är kan en alltid lita på Ingelin Angerborn och i Sal 305 fick jag precis det som behövdes! Sal 305 är en fortsättning på  Rum 213, ständigt utlånad på bibblan och något av en rysarklassiker för mellanåldern, och en bör nog ha läst den innan.

sal-305

I Sal 305 råkar Elvira ut för en cykelolycka och precis som förra gången det spökade börjar alltihop med en bils nummerplåt. En nummerplåt där det står SAL 305. Från sitt sjukhusfönster ser hon rakt över till det nedlagda sinnessjukhuset där det sägs att lyset som blinkar om natten är oroliga själars spöken som inte får någon ro…

Sal 305 är lagom läskig, inte lika skrämmande som till exempel Hjärtlös, men stämningsfull så det räcker och blir över – den kommer helt klart bli en favorit hos Angerborn- fansen.

Sommarskräckspecial: Spöknät

spoknatEfter Svart vatten tog jag upp Petrus Dahlins nya Spöknät, förväntningarna var om möjligt ännu högre efter att ha läst och på flera sätt fått hjärtat i halsgropen av Hjärtlös.

Spöknät är i min mening inte alls lika bra som Hjärtlös, visst finns spänningen där men precis som i Svart vatten tycker jag känslan uteblir. Det som berör allra mest är, precis som i Hjärtlös, barnets utsatthet och det påtvingade ansvaret när de vuxna sviker. Tino får vara den vuxne i familjen och helt ensam blir han när mamman försvinner – samtidigt som den märkliga Akki dyker upp. Vem är hon och varför pratar hon så konstigt? Nästan som om hon kommer från en annan tid…

Rädd blir jag för Akki, men inte på långa vägar tillräckligt. Jag tror aldrig på historien om spöknätet och jag undrar mest vart Akki egentligen kommer ifrån. Det stör mig också något ofantligt att killar och tjejer aldrig bara kan få vara vänner. Spöknät är okej mellanåldersskräck, men inte Dahlins bästa i min mening.