Girls on fire – Robin Wasserman

Girls had to believe in everything but their own power, because if girls knew what they could do, imagine what they might.

indexDet känns nödvändigt att börja vilken recension som helst av Girls on fire med ett citat. Det är Robin Wassermans språk, de knivskarpa formuleringarna som tar mig till Battle Creek och får mig att rysa.

Battle Creek är en gudsförgäten håla i Pennsylvania. Det känns som det rädda ordet, för nittiotalets rädsla för satanism kryper här runt hörnet. Kurt Cobain lever än men skolans populäraste kille Craig gör det inte. Med ett gevär sköt han inte bara sig själv utan också ett hål in i Battle Creeks grundvalar, de som är baserade på tjejer som är skötsamma och söta och killar som är sportstjärnor.

Hannah, vars hela karaktär och till och med namn signalerar präktighet, är själva sinnebilden av amerikansk godhet med dess ofta mörka baksida. Hannah är ensam, tills Lacey kommer till stan. Lacey är grunge, störningsmomentet, något som ytligt sett kom in i luckan Craig lämnade efter sig men egentligen fanns där mycket tidigare. Lacey döper om Hannah till Dex, gör henne tuffare, ger henne en mening i tillvaron och för det får hon avgudadyrkan.

Girls on fire ger sig in i början på ett nittiotal som jag är endast några år för ung för att minnas. När Kurt Cobain dog var jag åtta år och det var först några år senare som jag lyssnade på Nevermind för första gången. Kanske är det därför som nittiotalsskildringen inte träffar mig direkt i hjärtat, men Robin Wasserman är en så fantastisk författare att hon ändå gör det levande, får mig att känna mig som en tjuvlyssnare till Dex och Laceys vänskap, så nära inpå.

Girls on fire är en mörk skildring, vänskap och svärta när de fungerar som allra bäst tillsammans. Det påminner mig om Megan Abbott, fast ännu mörkare, särskilt den undertryckta revolten som verkar pyra i de flesta av tjejerna, både de som på ytan uppfyller kraven på perfektion och de som inte gör det. Om du älskar mörka thrillers, eller mörker i litteratur i allmänhet, missa inte Girls on fire.

You know I think it’s bullshit: faith, superstition, some sixth sense knowing that actually mean wishing or pretending or ignoring. But you’ve got to believe in something. I believe gravity will keep me from floating into space and that people came from monkeys. (—) I believe that global warming is increasing and the hole in the ozone is widening and nuclear proliferation is worsening and germ warfare is coming and we are all ultimately fucked. These are my foundations, Dex, my unquestionables. The gospel of Lacey. I believe in choice and words and genius and Kurt. I believe in you.

Du hittar den här eller här. Lästipset fick jag hos Dark Places och Bokbabbel.