Tre underbara bokomslag

Det är något särskilt med bokomslag. Inte sällan är det avgörande till varför en läsare plockar upp en viss bok, och nästan som regel kan du avgöra vilken typ av genre boken hör till genom att betrakta dess omslag. Det går också, med lite granskning, ofta att utröna under vilket årtionde och därmed under vilken konstströmnings inflytande boken är skriven – det går tydliga trender även i bokomslag och detta påverkar oss. Inte sällan får en barnbok, som stått helt bortglömd i bibliotekshyllan de senaste tio åren, ett uppsving med fler lån om den ges ut med ett nytt omslag.

Den här veckan är utmaningen på Kulturkollo att visa tre bokomslag och berätta varför du gillar dem. Jag älskar och fascineras av bokomslag och har hundratals favoriter – därför bestämde jag mig den här gången för att ta mina favoriter från de senaste årens bilderböcker. Bilderboken är inte bara en konstform i sig utan behöver också jobba hårt på att fånga sina läsare på en gång. Därför är det otroligt intressant med bilderböcker och omslag. Det är inte särskilt många av bilderbokens tilltänkta läsare som själva kan läsa texten i en bilderbok, jag fokuserade därför på att välja omslag där jag kunde täcka över titelnamnet och fortfarande vilja läsa boken, bara på grund av omslagsbilden. (Klicka på bilderna för högre upplösning).

Ninna och stormskolan

Det här är ett så otroligt fint omslag i all sin skenbara enkelhet. Vi får genast möta de två barn berättelsen kommer handla om och de är i fullt färd med att plocka grenar och har leriga byxor. Vad är de ute på för äventyr? I bakgrunden får vi se bifigurer rusa omkring, något händer. Himlen är målad i så vackra och olycksbådande färger att det tar andan ur mig. Jag vill veta vad som händer här!

Simbassängen

Simbassängen är en underbar, textlös och konstnärlig bilderbok som berättar en historia bara med sina bilder. Jag inser genast att det finns en hel värld, full med vatten och äventyr, bakom ögonen på barnet i huvudrollen. Hur skulle annars alla fiskar hitta ut? Simbassängen är den enda bok jag någonsin läst som helt perfekt gestaltar skrän och olåt – och sedan tystnaden efteråt.

Sagan om den underbara familjen Kanin och farbror Elände

Böckerna om familjen Kanin är stora favoriter hos förskolebarnen på mitt bibliotek och jag förstår varför. De är otäcka, men inte för otäcka, och det händer hur mycket som helst i bilderna. Allt är lite Sven Nordqvist- esque med små figurer överallt, fast målat i en underbar lila färgton. Det jag framförallt älskar med det här omslaget är de tre kaninernas ansiktsuttryck – du förstår direkt vad de ser och kan gissa vad de tänker. Stora kanin är helnöjd med att äta bär, lilla kanin till vänster kollar oroligt på den brinnande stekpannan och lilla kanin till höger är nyfiken på varför lilla figuren är ledsen. Bakom lurar trollen.

Jag avslutar veckoutmaningen med ett boktips. När jag läste Bokhistoria vid Lunds universitet fastnade jag för boken By its cover – en bok om bokomslagens utveckling framförallt under modernismen i USA. Min uppsats baserad på den boken fick ett av mina bästa betyg på kursen – det säger något om hur djupt jag älskar att nörda ner mig i bokomslag och varför de görs på vissa sätt. Här skriver jag mer om det, och mer om den boken. Jag rekommenderar den!