Rymlingarna – Ulf Stark & Kitty Crowther

Ulf Stark berättar som få andra om livet och döden. I Rymlingarna illustrerar Kitty Crowther berättelsen om en farfar och hans barnbarn och jag förlorar mig lika mycket i berättelsen som i de fantastiskt vackra, höstsprakande bilderna av skärgården.

Det är till skärgården de beger sig, rymlingarna. Gottfrid, farfadern, vill rymma från sjukhuset till platsen där han en gång var lycklig. Barnbarnet, Lill-Gottfrid, är den som fixar så att det händer. Pappan verkar helst inte vilja tänka på att Gottfrid är sjuk och snart ska dö, sällan får Lill-Gottfrid åka och hälsa på. Det gör lite ont i hjärtat både över Gottfrid och pappan, som stänger in sig i sorgen på olika sätt, och Lill-Gottfrid, som inte får vara så mycket med sin farfar som han vill.

Ulf Stark skapar så fantastiska röster i Rymlingarna, jag hör dem alla. Gottfrids buttra, pappans stränga, Ronny-Adams glada. De framträder så tydligt att jag har lite svårt att inte gråta mot slutet. Ulf Stark gick bort i år, han lämnar många fina böcker efter sig. Jag tänker ibland på hur svårt det måste vara att vara barnboksförfattare och skriva om så svåra saker som livet och döden för en tänkande och funderande sjuåring – och göra det så här bra. Jag tror Rymlingarna är fantastiskt fin som högläsning och jag tror det finns mycket att prata om, efteråt.

Rymlingarna var Augustprisnominerad 2018.

Lilla Piratförlaget, 2018.

Boken finns på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Prickiga Paula.