Lean on Pete – sorgligt och fint

Lean on Pete är en roman om USA:s bakgator. Charley Thompson är bara ett barn, 15 år, men har fått växa upp snabbt i sin pappas frånvaro. De flyttar från stad till stad när Charleys pappa gång på gång hamnar i trubbel, Charley lämnas vind för våg och får lära sig stjäla för att överleva.

Så travar Lean on Pete in i hans liv, galopphästen som ägs av Del – inte mindre skurk än vad alla i Charleys liv verkar vara. Lean on Pete blir Charleys liv, kärlek och hopp.

Lean on Pete tar mig med tillbaka till många av de böcker jag älskade i tonåren: rasande sorgliga, nästan hopplöst så, äventyrliga och med ungdomar i huvudrollen som måste klara sig själva. Ofta amerikanska, med den typiska ”make it on your own”- attityden och de målande beskrivningarna av köpcentrum, dammiga vägar och slumområden. Lean on Pete fick mig flera gånger att tänka på Den långa vägen hem av Cynthia Voigt som jag läste om och om igen i tonåren, och flera andra böcker som jag älskade men nu inte minns namnet på.

Hade jag läst Lean on Pete då hade jag gråtit floder, inte minst för galopphästarnas brutala verklighet – mer sanningsenligt skildrat här än i Polluxböckerna om galopphästen Pride, av Joanna Campbell, som jag slukade då. Historien om Charley och Lean on Pete är dömd från början, det är den sortens bok där du bara vet att det inte finns ett lyckligt slut, hur gärna du än skulle vilja. Willy Vlautins uppläsning av ljudboken är av en sort jag i vanliga fall hade avskytt, släpig och långsam, men på något sätt passar den bokens midwestern- amerikanska stämning perfekt. Lean on Pete är en bok att sluka, att ta till sig hjärta och att sent glömma.

Jag lyssnade på ljudboken på engelska. Boken finns att köpa på svenska bland annat på Bokus och Adlibris.