Spelåret 2019 – och dess allra bästa spel

Spelåret 2019 definierades av flera härliga co-ops med min ständiga gamingpartner, många timmar tillsammans med min guild på vår Minecraftserver, några fullängdsäventyr och flera korta men intensiva spelupplevelser. Att jag spelade så många korta spel gjorde att jag hann med hela 12 spel 2019. Idag tänkte jag berätta lite mer om de fem finaste spelupplevelserna 2019, och några ord om de resterande 7 spel som gjorde 2019 till ett fantastiskt spelår.

Topp 5 2019

Unravel
Unravel (2016) lämnade mig med ett krossat hjärta. I allt från den makalöst vackra skildringen av det västerbottniska landskapet till det detaljerade karaktärsskapandet av ett litet garnnystan var Unravel en magisk spelupplevelse. Naturen, årstiderna, känslorna, berättelsen, pusslen, att det glimtade förbi en HBTQ-story (blinka och du missar det, men ändå), allt. Jag förstår fortfarande inte hur jag kunde få så mycket känslor för ett garnnystan. Unravel är makalöst.

Shadow of the Tomb Raider
Tomb Raider är mina favoritspel. I år spelade jag igenom hela den nyaste spelserien och i den är Shadow of the Tomb Raider (2018) den klara vinnaren. Jag älskade att pusslen fick mer tyngd än i de tidigare två spelen, att Lara är betydligt tuffare nu – och jag älskar hur otroligt snyggt och genomarbetat det kändes.

Minecraft
Minecraft (2009) har haft en stor plats i mitt datorspelande liv i flera år nu, men 2019 var året jag fann mitt Minecrafthem i min guild och i vår server, utvecklades kolossalt som byggare och fann spelets hjärta i The End. Det slutar förstås inte där. Det kommer fortsätta länge.

Life is Strange
Life is Strange (2015) är mörkt, vansinnigt tungt och psykologiskt brutalt. Samtidigt är det så vackert och snyggt berättat att det inte gick att sluta spela – ungefär som en bok du bara måste läsa ut fast den skrämmer vettet ur dig. Life is Strange är en berättelse där varje val du gör är avgörande. Någonstans är jag glad att jag spelade det, även om jag också någonstans också ångrar det. Det kommer hemsöka mig länge.

Gone Home
Gone Home (2013) är en kort vandringssimulator och en berättelse om att komma hem och finna att allt är annorlunda. Om att göra sig fri från konventionella bojor och att hitta vem du verkligen är. Om kärlek, om att vara systrar – och ett av få spel som existerar som berättar en HBTQ-historia. Jag tyckte mycket om det.

Två korta spel jag spelade 2019

Submerged
En dystopisk, översvämmad stad och en syster som försöker rädda livet på sin lillebror. Submerged (2015) är aldrig särskilt utmanande men berättar en fin och sorglig historia med hjälp av underbar artwork.

Botanicula
Amanita Design är mästare på kluriga peka-klicka- spel och Botanicula (2012) är inget undantag. Gulligt, roligt och utmanande!

The Lara Croft Fan Girl

Ja, Tomb Raider är mina favoritspel, det finns ingen tvekan om den saken. Även om jag håller tredje spelet högst i den nya serien så älskade jag även Tomb Raider (2013) och Rise of the Tomb Raider (2016). Kombinationen av äventyr, pussel, gore, shoot-em-up, action, story och kick-ass- hjältinna är fullkomligt oslagbar. Under 2019 så hann jag, tillsammans med min co-op- äventyrerska, även avsluta Lara Croft and the Temple of Osiris, det andra spelet i en co-op- spinoff på Tomb Raider. Halva tiden sätts din samarbetsförmåga på spel med mer eller mindre omöjliga pussel, halva tiden är det galen hack’n’slash som gäller. Det är fullständigt underbart.

Slutligen…

Att prata om co-op gör det förstås omöjligt att inte nämna We Were Here – en indie- pusselspelserie som är lätt att älska att hata. Om något, så sätts din vänskap med din co-op- spelare på prov – även om ni känt varandra länge och har en i det närmaste intiutiv vänskap. We Were Here Together (2019) var stundtals underbart klurigt och spännande, men i slutändan alldeles för långt och komplicerat.

Spelåret avslutas med ett spel jag längtat efter sedan det annonserades av Dontnod – Vampyr (2018). Tre timmar in är jag fullständigt förskräckt – skräckspel är verkligen inte min grej – men jag kommer nog fortsätta med det en bra bit in på 2020, ändå. Vampyrer i kolerans London, vad annat kan jag göra?