Wakennhyrst – Michelle Paver

Det är sekelskiftets England och godset Wake’s End bär på en hårresande hemlighet. Vad hände egentligen när Edmund Stearne tappade besinningen och kallblodigt mördade ett oskyldigt offer med en ishacka?

Michelle Pavers nya roman utspelar sig i Suffolk, där Wake’s End tronar vid kanten av ett mytomspunnet kärr. Maud växer upp i en tid där kristenheten lagt förbud på legender om häxor och djävlar men där vassen ändå viskar hemligheter om urgamla riter i hennes öron. Wakenhyrst inleds först 60 år senare, då en journalist försöker ta reda på vad som egentligen hände den dagen Edmund Stearne gav sig ut med en ishacka och en yxa i högsta hugg.

Det är Mauds berättelse vi får lyssna till, en högst opålitlig berättare som trots det, eller på grund av det, är oerhört fascinerande. Maud börjar sin historia när hon är en liten flicka, beundrande sin far som hon ständigt försöker imponera på. Som flicka ges dock hennes läshuvud och vilja till utbildning ingen uppmärksamhet, istället blir hon överskuggad av sin yngre bror. År efter år går, mörkare och svårare blir berättelsen. Wakenhyrst är ingen kallblodig skräckroman i stil med Dark Matter eller Thin Air, även om det otäcka smyger sig på som det bara kan i Michelle Pavers romaner. Wakenhyrst är snarare en mörk thriller, gotisk och rå, mörk och olycksbådande. Jag finner mig sakna skräcken, men ändå uppslukas totalt av berättelsen.

En historia där inget är som det först verkar. Michelle Paver väver in kvinnors villkor, psykiska sjukdomar och klassförakt i en historisk roman där kärrets stank känns påtagligt, som ett ständigt närvarande omen. Det är skickligt skrivet, ändå kan jag ibland sakna den förlamande skräcken jag förknippar så mycket med Paver. Men att Wakenhyrst är en enastående roman, det finns det inget tvivel om.

Du hittar boken på engelska bland annat på SF-bokhandeln, Bokus och Adlibris. På svenska här, här och här.

Fler som läst: Fiktiviteter, bibbloanna, Bokhyllan, Läsa och lyssna, Hellre barfota än boklös, Jennys bibliotek.