Just nu läser jag bara kapitelböcker

Att livet inte är riktigt som det brukar just nu kan nog de flesta skriva under på. På något sätt måste vi hantera det, jag gör det ofta genom populärkultur. I mitten av mars skrev jag om hur jag mötte min egen rädsla genom att ge mig rakt in i den pestsmittade medeltiden i spelet A Plague Tale. Jag läste Death’s End, den otroligt tunga avslutningen av Cixin Lius sciencefiction- trilogi Remembrance of Earth’s Past.

Men det var då. Just nu är verkligheten lite för nära och under påsken tog jag min tillflykt till en hel hög nya kapitelböcker som kommit in till jobbet i dagarna. Böckerna om Frallan av Sara Ohlsson och böckerna om Kerstin av Helena Hedlund var precis det jag behövde just då. Framöver kommer det stjärnögda recensioner här på bloggen, av Frallan räddar världen, Frallan och kärleken, Att vara Kerstin, Nelson Tigertass och flera andra böcker jag plöjt under påskhelgen. I kapitelböckerna finns det där okomplicerade, som ändå kan vara hela livet och lite till. En värld som kanske är begränsad till familjen, bästa kompisen och klassen men ändå är hela världen när något ruckas i den. I kapitelböckerna finns livet, kärleken och döden, men det finns där på ett fint och tryggt sätt. I kapitelböckerna finns några av mina stora läsupplevelser, även om vuxen. Jag läste också om hela serien om Zelda av Lina Neidestam och det finns nog ingen som får mig att skratta så mycket som hon gör. Mitt i allt, ändå.

Annars är jag inget särskilt fan av roliga böcker. Böcker som brukar skrivas in i genren ”feelgood” får mig ofta bara att må lite sämre, feelgood- genren är inget för mig. Men kanske har vi alla vår egen feelgood- genre, böcker som får en att må lite, lite bättre. För mig är det barnbokshyllan och Zelda.