Hösten och himlastormande böcker

Den är ju faktiskt snart slut, hösten. Vintern är här. Ändå känns det som att jag fortfarande väntar på min läshöst, då när jag brukar sitta i soffhörnet i flera timmar åt gången och läsa spökhistorier och dystopier. Det har inte riktigt hänt än. Kanske för att jag bor i en ny lägenhet och bara inte hittat till min läsplats ännu. För böcker, de har jag. Jag tänkte läsa massor av böcker i oktober men det blev inte riktigt så. Jag lyssnade mest på några, läste några få.

Det var också länge sedan jag hade en himlastormande läsupplevelse, en sådan där när en inte vill slå igen boken efter sista sidan, för det betyder att den är slut. En bok som lockar fram både kärlek och gråt, som du bär med dig länge efteråt och inte kan sluta tänka på. Jag började se tillbaka på årets läsning och i år har jag haft få sådana läsupplevelser, nästan ingen, det känns tråkigt. Jag hoppas att någon av de böcker jag planerar att läsa i november kan bära med sig det.

Vilken var din senaste himlastormande läsupplevelse, en bok du bara inte kunde få nog av? Hur ofta hittar du de böckerna? De böcker som berört mig mest i år är A Very Large Expanse of Sea, Jag ser allt du gör, Death’s End och Herrarna satte oss hit. Men för att hitta den där stora bokförälskelsen, läsupplevelsen som förändrat mig i grunden, då får jag gå tillbaka till 2019 med läsningen av All the Bad Apples och Uprooted.

Det här tänkte jag läsa i november: