Silvervägen

Silvervägen, en av de mest omtalade thrillers som skrivits de senare åren. Det var kanske just hypen som fick mig att inte vilja läsa, men så blev Silvervägen bestämd i en bokklubb och jag lyssnade. Timme efter timme lyssnade jag, mer fängslad av Stina Jacksons språk än att veta vem som egentligen rövat bort Lina.

Att det handlar om ett brott, det känns ändå självklart från första stunden läsaren får möta Lelle. Lelle, som bor i Glimmersträsk och varje ljus sommarnatt kör längs väg 95, som skär landet från Skellefteå till norska gränsen, för att leta efter sin dotter Lina som varit försvunnen i nära tre år. Samtidigt flyttar Meja och hennes mamma Silje till Glimmersträsk. Meja är sjutton, lika gammal som Lina var när hon försvann. Mejas liv har bestått av att flytta runt och ta hand om sin mamma, mer än hon har tagit hand om Meja.

Glimmersträsk, det är inte långsökt att ana att Stina Jackson byggt orten på Glommersträsk vilket placerar Silvervägen i Arvidsjaurs kommun, Lappland, Norrbottens län. Ändå var motiveringen för årets kriminalroman 2018 från Svenska Deckarakademin ” Mörkt och hypnotiskt om marginella existenser i ett stämningsfullt Norrland.” Naturligtvis hade inte en roman som utspelar sig i Stockholm fått pris med motiveringen att den beskriver människors existenser i Svealand. Bara tanken är skrattretande.

Men så räknas Norrland, mer än halva Sveriges yta, ofta som en homogen plats. Vi tar det igen, Norrland är inget landskap. Norrland är en landsdel, att likställa med Svealand och Götaland och inte till exempel Uppland eller Småland. Som om Stina Jackson skulle skildra hela Norrland, med all dess diversitet, i sin bok och inte bara just marginella existenser. Som om alla orter, all natur, alla människor, ser ut precis så här. Svenska deckarakademin spär på de fördomar som redan finns. För det är just de marginella levnadsödena som ger romanen liv. Att få möta människor som går under radarn för de flesta. Mackbiträdet, den ensamma landsortspolisen. Stina Jackson är fantastisk på att skildra dem. Men i Silvervägen finns också mer; sorgliga skildringar av dysfunktionella familjerelationer, hur samhället kan svika de som behöver det mest och hur familjer trasas sönder som följd. Det finns ett mörker i Silvervägen, ett mörker och ett elände som är så väl berättat att det är omöjligt att sluta lyssna. Jag lyssnade på Silvervägen under två dagar, förlorade mig i hopplösheten. I sommar lyssnar jag på Ödesmark.

Albert Bonniers förlag, 2018.

Boken finns i pocket bland annat på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Litteraturkvalster, Lottens bokblogg, Feministbiblioteket, Dagens bok.