All the bright places – Jennifer Niven

Livets yttersta utkant. Högst upp i klocktornet träffas Violet och Theodore. Den ena har gått dit för att ta sitt liv i sorgen efter en syster som omkommit i en bilolycka, den andra har länge testat olika metoder för självmord utan att gå hela vägen. Vem räddar egentligen vem?

9780553533583_200_all-the-bright-places_pocketAll the brights places har spåtts i olika bokforum bli den nya The Fault in Our Stars, och visst finns det inledningsvis likheter. En tjej och en kille (med udda namn och personligheter) träffas under svåra omständigheter, men här är det inte fysisk sjukdom utan psykisk. På ett sätt blir det svårare att läsa, att hantera. På ett sätt tycker jag inte alls att All the bright places liknar The fault in our stars. Fysiska och psykiska sjukdomar kan vara så olika. Det som var så svårt med The fault in our stars var hopplösheten, att de kämpade mot en sjukdom de visste skulle döda dem. I All the bright places finns det också hopplöshet, men av en annan sort. Den hjälpen Hazel och Augustus får finns inte för Violet och Theodore. Kunskapen finns inte, metoderna finns inte, ingen ser. Det är på många sätt en fruktansvärd historia, och jag känner aldrig riktigt det hopp som ändå fanns i The Fault in Our Stars.

Allt som allt tycker jag nog böckerna är mer lika på ytan än under den – även om den här recensionen hittills har handlat lika mycket om båda. Jag blev inte lika fängslad av All the bright places men jag tror att det delvis beror på att jag läste den vid alldeles för fel tillfälle. Delvis handlar det också om att det tog väldigt lång tid innan jag fastnade för Theodore och Violet, innan den inledningsvis spretiga historien samlade ihop sig. Jag håller också med Bokbabbel i att när boken blir mörkare och mörkare, just då blir den också fantastisk. All the bright places är definitivt en bok att ta till sig, gråta över, och älska.

Den har alldeles nyss kommit ut på svenska med titeln Som stjärnor i natten.

Andra som läst och bloggat om boken: Carolina läser, Prickiga Paula, Booze’n’books, Fiktioner.

2 thoughts on “All the bright places – Jennifer Niven

  1. Verkligen, den blir bättre (och ”värre”) allteftersom, men den lyfter nog aldrig på samma sätt som TFIOS, eller iaf myyycket långsammare. Fast en del kan naturligtvis hänga på hur karaktärerna mår, de kanske inte går omkring och försöker göra sig särskilt älskvärda just då liksom

    1. Ja, det kan det absolut göra. Jag tyckte nog också att den här var tyngre på något sätt, så svår att ta till sig för på något sätt kändes det som att det här var mycket värre, fast de var i princip dödsdömda i TFIOS så fick de ju ändå hjälp. Jag vet inte. Jag har svårt att bestämma mig för vad jag tycker.

Kommentera