Amatka – Karin Tidbeck

9186843540

Karin Tidbeck har använt den svarta färgpenseln när hon målat Amatka. Mörkret är dystopiskt och tungt och hänger över läsaren från den första sidan.

Livet i Amatka är rigoröst indelat: vakna, äta, arbeta, sova, göra gott för kollektivet, inte ställa frågor och inte glömma att märka sina ägodelar. Märkningen är så omgiven av rädsla att den till och med känns påtaglig för mig som läsare – om du inte märker dina saker så försvinner de i intet. Blir kladd.

Till Amatka kommer Brilars Vanja Essre Två, hon är inspektör och ska undersöka hälsovanorna i Amatka. Men frågorna om vad invånarna använder för tvål byts snart ut mot större sådana: vad har egentligen hänt i Amatka? Varför vill ingen tala om den stora branden i rekreationshallen?

Att Amatka är en ganska kort roman märks inte. Karin Tidbeck behöver inte använda många ord för att göra bilden av ett slitet, grått samhälle alldeles kristallklar och Amatka tycks innehålla så mycket mer än vad som egentligen står i texten. Det finns en krypande, otäck stämning från första början som bara blir starkare och starkare – någonting är fel och det kommer bli mycket värre.

Känslan av den nalkande undergången är bland det mest fascinerande med Amatka, men också beskrivningen av samhället där kollektivets bästa alltid måste gå före individens, där orden styr verkligheten och där makten får en Storebror-karaktär utan att egentligen visa sitt ansikte.

Det här är en bok som inte har lämnat mig efter att jag har läst ut den – och ju mer jag funderar på den, desto mer genialisk verkar den. Det här är en av de bästa dystopiska sciencefiction- romaner jag läst på länge – jag rekommenderar den verkligen.

Andra som läst: Swedish Zombie, Ett hem utan böcker, Bokstävlarna.

2 thoughts on “Amatka – Karin Tidbeck

  1. Om du inte redan läst den så kan jag tipsa om ”Lovsång” av Ayn Rand. Även den handlar om hur fel det blir i ett samhälle som sätter kollektivet före individen, och som inte tillåter ett fritt tänkande.

Kommentera