Än skyddar natten

Det är fortfarande 1930- tal. Det är fortfarande svart, tungt och dystert. Anna Lihammers bistre IMG_4808kommisarie Carl Hell och polissystern Maria börjar i Än skyddar natten jaga en mördare som verkar insyltad både i svensk journalism och tysk nazism.

Det var några veckor sedan jag läste Än skyddar natten och den drabbade mig uppenbarligen inte med lika stor kraft som föregångaren Medan mörkret faller eftersom jag minns den senare bättre än den förra, som jag läste för flera månader sedan. Kanske var jag den här gången beredd på Anna Lihammers skoningslösa sätt att dra upp mänsklighetens mörkaste sidor i ljuset, kanske är Medan mörkret faller snäppet vassare. Intrigen känns inte lika självklar den här gången, det finns större luckor och personporträtten når inte ut lika mycket. Med det sagt så är Än skyddar natten ändå en otroligt vass deckare, en spännande kriminalhistoria men också en bok med en verklighetsförankring som tar oss tillbaka till 1930- talets gryende nazism – och i tanken även till nutidens bruna högervåg. Anna Lihammer skildrar tidsepoken på ett övertygande sätt och jag skulle gärna läsa en roman av henne som inte var en deckare.

Andra som läst och bloggat om boken: Lyrans Noblesser, Fiktiviteter, …och dagarna går, Vargnatts bokhylla, Enligt O.

4 thoughts on “Än skyddar natten

Kommentera