Änglar och Demoner

”Robert Langdon, Harvard professor i religiös symbolik, upptäcker bevis på att det legendariska hemliga sällskapet Illuminati fortfarande är vid liv och på gång att ännu en gång hota sin urgamla mytomspunna fiende – den katolska kyrkan. Illuminati har lyckats stjäla en mycket kraftig bomb skapad med en ny teknik och meddelar att den skall placeras någonstans inom Vatikanstaten.
Jakten på Illuminati och bomben blir en hård kamp mot klockan… och snart måste Langdon riskera mer än han någonsin kunnat förutsäga.”

Både jag och P-M hade läst Änglar och Demoner tidigare, men även om det var han som helst hade velat läsa om den innan vi såg filmen, visade det sig vara jag som kom ihåg allra minst från boken. Hm. När vi gick hem igår insåg jag att jag nog också skulle behöva en omläsning, det enda jag kom ihåg definitivt som skilde sig hände alldeles i början.

Så det blir svårt att jämföra filmen och boken, men om jag minns rätt i helhetsintryck så tror jag inte filmen nådde upp till bokens standard riktigt, åtminstone kommer jag ihåg så mycket att jag vet säkert att filmen inte var lika sjukt spännande som boken var. Däremot var filmen bättre än DaVinci- Koden- filmen, inte lika pretentiös och mer välgjord i min mening. Skådespelare, omgivning och filmning är mer ingående, mer gediget och mer snyggt genomfört.

Trots det så blir filmen som sagt ändå aldrig så nagelbitar-spännande som boken är, mer än på ett enda ställe och det är alldeles för lite. Ibland blir den också övertydlig till det jobbigas gräns.
Helhetsintrycket är ändå bra, den var värd att gå och se på bio även om jag satt och snorade och hostade mest helatiden. Sabla förkylning, blir väl slutordet i det här inlägget.

Kommentera