Antiloper – Ester Roxberg

Astrid och Ellen är de ovanliga. De som i sin klass står ut från mängden, de som blev vänner första dagen på gymnasiet och de som håller ihop ända till slutet, när möjligheterna hopar sig och Barcelona hägrar. Astrid är indiepopälskaren med PJ Harvey som klarast lysande stjärna framför sig och Ellen är friidrottstjärnan med egen lägenhet.

Astrid klistrar små lappar och sätter hemma hos Ellen. Du är min bästa vän. Du är aldrig ensam. Ellen hittar dem inte förrän det är för sent. Astrid förstår inte vad som händer med Ellen, varför hon drar sig undan, slutar äta och har svarta ringar under ögonen. Ellen faller ner i ett svart hål och orkar inte ta sig upp, inte ens för Astrids skull.

Antiloper är en riktigt svår bok att läsa. Inte för att den är komplicerad, eller svårläst, eller dålig för den är raka motsatsen till allt det, men för att den är så gastkramande sorglig och trovärdig och så hemsk att den knyter en verkligt kall hand någonstans i mitt inre. Det är inte bara händelserna, utan också platsen. Den utspelar sig i min barndomstad Växjö och jag har varit precis där. Jag har också suttit i Linnéparken och åkt kana nerför Helvetesbacken, jag har också sprungit längs Västra Esplanaden och jag har också suttit på Broqvists kafé, även om jag var estet, hårdrockare och svartklädd och därför hängde mer på Skåres än på Broqvists. Men åh, vad jag har varit där. Ellens mörker och Astrid svårighet att förstå det är som en verklig känga i magen och det känns när man läser, någonstans mitt i magtrakten där man inte kan komma åt att klia hur gärna man än vill.

Det som är mest påtagligt och allra hemskast är Ellens sorg och kamp med livet när hon upptäcker meningslösheten, det är oerhört påtagligt även om Astrid är jaget i berättelsen, på något sätt verkar Ellens sorg genom Astrids svårighet att greppa den. Samtidigt finns det mycket som är vackert i Antiloper, vänskapen, och kärleken som ofta ligger precis under ytan och inte orkar bryta fram helt. Astrid vet inte vad hon kan säga till Ellen när ord inte finns, och Ellen kan inte säga till Astrid vad som plågar henne, utan hennes tankar återfinns i brev som läsaren får ta del av men inte Astrid, och på så vis får man en inblick även i Ellens tankar.

Det handlar också om språket. Det är så finkänsligt och vackert och belyser med så små medel vad som är så oerhört viktigt. Hur föräldrar ibland hastar förbi utan att märka, hur även tacos kan bli meningslöst när allt annat är det, hur viktigt det är med de små saker i livet man delar med en annan.

I början gick det långsamt att läsa och att vänja sig vid bokens annorlunda tilltal. Astrid är jaget och tilltalar ett ”du” genom hela boken, först känner man sig träffad som läsare men förstår ganska snart att det är Ellen som är ”du”. För mig gör det berättelsen oerhört närvarande och jag tycker att jag kommer både Astrid och Ellen precis inpå livet, jag kan inte lägga ifrån mig boken utan är fångad i deras värld och när jag väl vant mig dansar orden förbi över sidorna. Vackra och hemska.

Det var också längesedan jag läste en bok med en så talande framsida. Ljus över himlen, mörker under jorden. Två flickor, skuggor, med en stäpp av möjligheter framför sig, ett avgrundshål under sig och ett svart moln ovanför sig. Så vackert, så talande, så bra.

Som boken.

X-publishing, 2011.

Fiktiviteter har också läst.

10 thoughts on “Antiloper – Ester Roxberg

  1. Efter att jag hade läst om den här hos Fiktiviteter fick den här följa med mig hem men sedan har det inte blivit av att jag läst. Den har hela tiden stått näst på tur liksom, men sedan har det kommit en rec-bok eller något att läsa för jobbet i vägen. men med två så enormt gripande recensioner känns det angeläget att den faktiskt får BLI den där nästa boken nu. Den står ju fortfarande där hemma. Väldigt fint skrivet av dig måste jag säga. Kan inte säga att jag blir sugen, för det är fel ord när edt är en historia som känns så tragisk, men vill väldigt gärna läsa.

    1. Tack! Och precis som du säger, sugen kanske är fel ord men jag tycker absolut du ska läsa den för den är så bra!

Kommentera