Årets bästa böcker 2016

2016, året då jag läste färre böcker än någonsin men ändå har kämpat längst med att korta ned listan över årets bästa böcker. Jag läste uppenbarligen många fantastiska böcker 2016, exakt hur många och ett otal andra siffror skriver jag om här, men det här vore ju inte min bokblogg utan ett topplisteinlägg.

Tio-i-topplistan har en ungefärlig rangordning, jag skriver lite extra om de fem allra bästa och kortare om resterande fem. Några bubblare återfinns längst ner i inlägget. Här skriver jag om 2015 års bästa böcker.

Tio- i topp 2016

The disreputable history of Frankie Landau-Banks

den-okanda-historien-om-frankie-landau-banksInternatskolemiljö, ett hemligt sällskap, en tjej som vägrar bli åsidosatt bara på grund av att hon är tjej. Frankie är smart, hänsynslös, rolig, ibland osympatisk – jag älskar henne.

The disreputable history of Frankie Landau-Banks var helt klart 2016 års bästa YA, skriven av E. Lockhart vilket också är författaren som gav oss We were liars, och dessutom en av årets mest feministiska böcker. Feministisk utan att skryta om det, utan att skriva läsaren på näsan. Bara helt självklart.

Björnstad

bjornstad-inb-193x300

I min recension utsåg jag Björnstad till en av årets viktigaste böcker. Nu, några månader efteråt, inser jag hur ofta jag fortfarande tänker på den och även när den hunnit sjunka in står jag fast vid mitt omdöme.

Björnstad är en feministisk roman om manlighetsideal, om ishockey, om vänskap, om hur det är att växa upp i en så liten stad att nedläggningshoten känns närvarande i varje steg du tar. En roman som liknar Fredrik Backmans tidigare i berättarglädjen men ändå är milsvida ifrån, allvarligare och mycket större.

Girls on fire

indexGirls on fire tar dig tillbaka till ett nittiotal i vilket rädslan för satanism lurar runt hörnet, Kurt Cobain fortfarande lever och en exemplarisk high school-elev sätter ett gevär i munnen och trycker av.

Möt Hannah, som i kollisionen med Lacey blir den tuffare Dex, möt styrka och revolution och ett mörker sällan tidigare skådat. Känn igen kärleken till musiken, desperationen, tonåren, ångesten. Gräv ner dig i svärtan, läs Girls on fire.

Innan jag dör

9789173374064_200_innan-jag-dor_pocketEn av de böcker som som stannade kvar längst hos mig 2016 var Innan jag dör. Jenny Downham är en av mina favoritförfattare och det här är i min mening hennes bästa bok, ett osentimentalt porträtt av sextonåriga Tessa som lider av leukemi och vet om att hon snart kommer dö.

Jag lyssnade på Innan jag dör, promenader i februarikylan där jag kunde låtsas att tårarna berodde på kylan. Men jag grät över Tessa och hennes öde, över Jenny Downhamns fantastiska sätt att berätta – en mycket fin uppläsning av Marie Richardson.

Den odödliga Henrietta Lacks

den-ododliga-henrietta-lacksEn annan historia jag i tankarna många gånger återvänt till under 2016 är Rebecca Skloots berättelse om Henrietta Lacks – en fattig, svart tobakshandlare som 1951 dog i livmoderhalscancer. Henriettas celler blev grunden för en forskning som lever än idag och har spelat en avgörande roll inom medicinsk vetenskap.

Den odödliga Henrietta Lacks är fängslande och välkskriven, ett porträtt av en kvinna i dåtiden och hennes släktingar i nutiden och inte minst – en odyssée över medicinsk forskning där etik och vetenskap krockar.

Färjan, årets bästa skräckroman där M/S Baltic Charisma inte bara är den slitna färjan som år efter år seglar sin last av yta och falnad dekadens över Östersjön utan också är en röst i berättelsen. Något ondskefullt har klivit på.

Revolutionary Road, en modern klassiker som gömmer så mycket ångest under den välputsade förortsytan att jag ibland fick svårt att andas under läsningen. Utan Richard Yates fulländande språk hade jag nog inte orkat.

Tio över ett är också den en bok fylld av ångest, tonårsångest i nutid när Majas hela värld sakta men säkert krackelerar. Huset ska rivas, hela Kiruna flyttas. Tänk om huset och familjen rasar ner i det svarta mörkret, i helvetet under jorden? Augustprisbelönad med rätta.

Guds barmhärtighet är första delen i Kerstin Ekmans trilogi Vargskinnet, både vacker och plågsam om Hillevis liv som barnmorska i Jämtland för hundra år sedan.

Rebecca, skräckklassikern som jag nu äntligen läst och som med sitt kalla psykologiska mörker fullständigt övertygade mig.

9789113060309_200x_farjanindextio-over-ettgudsbarmh_rtighetrebecca2

Bubblare

2016 inleddes med första delen i The Expanse, Leviathan wakes, bombastisk rymdopera när den är som allra bäst. Bland fantasyböckerna jag läste kan jag ju inte låta bli att nämna A Game of Thrones och den allra bästa dystopin jag läste var Väggen.

Bland de försvarligt många grafiska romaner jag läste stod två ut med fasansfull klarhet: urmonstren i den Lovecraftdoftande Smutsig svart sommar samt Viktor Kasparssons fortsatt blodiga eskapader i Vinterbrand.

Som vanligt läste jag mycket young adult och mina absoluta favoriter i genren var If I was your girl, Du, bara och Vi är en.

2016 läste jag också oerhört mycket böcker för mellanåldern, eller slukaråldern, den tid mellan 9-12 år som det skrivs så mycket fina böcker för och som alltid verkar förbises i Augustprisceremonin. Detta var något jag verkligen blev arg över och också skrev ett långt blogginlägg om, startat av besvikelsen över att den fantastiska Brorsan är kung inte blev nominerad. I Augustprissammanhang sträckläste jag också de tidigare prisade böckerna Legenden om Sally Jones och Mördarens apa  och jag älskade dem.

Slutligen, den sista boken jag vill nämna, är den fantastiska thrillern You will know me. Jag hoppas verkligen få återvända till Megan Abbotts mörka uppväxtskildringar under 2017.

Kommentera