Årets första läshalva

Jag är väl inte den första, eller sista, med att göra denna iakttagelse men oj!, vad tiden faktiskt går fort. Vart tar den vägen när den inte är här, egentligen?

2013 har hittills varit ett märkligt år. Jag har pendlat mellan två städer i Norrland, i den ena finns min utbildning och i den andra min kärlek. Mina vänner har sannerligen blivit fler och jag har lärt mig mer än jag någonsin trodde.

Läst, har jag också gjort mer än jag trodde att jag skulle hinna. Under årets första sex månader har det av en lustig anledning blivit sextiosex lästa böcker. Det har också varit böcker av ganska många olika slag men kanske framförallt – många bra böcker. Så många att jag skjuter upp det här med att kora den bästa till årsslutet, men jag tänker nämna de fyra böcker som har påverkat mig allra mest under årets första halva.

The Daylight Gate, som jag förundrades över och skrämdes av i januari. Sjukdomen, som i februari placerade en svårborttagen tagg i hjärtat. The Fault in Our Stars, som jag grät över i mars.

Och slutligen, serien om Skämmerskans barn som jag inte bara älskade utan som också fick mig att återfå lite av hoppet om genusskildringar i fantasy.

Vad är det bästa du läst hittills i år?

4 reaktioner på ”Årets första läshalva

  1. Oj, jag har faktiskt inte koll på hur många böcker jag läst hittills i år. Men vilka tycker jag var de bästa då? Tja, jag svarade typ på det för ett tag sedan. Men det blir väl ”Skuggserien” av Maria Gripe och ”Överenskommelser” av Simona Ahrnstedt.

  2. Här skulle jag lojalt nog vilja svara en Gaiman bok, men bäst har ”Nattens cirkus” av Erin Morgenstern varit. Jag hatar cirkus, verkligen, men alla bokbloggare verkade så positiva så jag gav den en chans och blev helt förtrollad och bortsvept.Jag var så inne i boken att jag tyckte mig kunna känna dofterna, se skeende rulla ut sig framför mig. Jag var verkligen där.

    1. Jag med! Åh, den är så bra! Jag hatar också riktiga cirkusar, men den här kändes ju verkligen inte som en ”verklig” cirkus.. Och inte hade de ju några djur heller, vilket jag tycker är det värsta med riktiga cirkusar. Däremot är jag väldigt förtjust just i sorgesamma skildringar av cirkusar, ledsna clowner och rostiga karuseller och övergivna nöjesfält. Det finns något verkligt sorgeromantiskt och ofta skräckfyllt i det..

Kommentera