Åsa Larsson och deckaren

Jag och deckaren är en långlivad historia. För några år sedan plöjde jag deckare på löpande band på sommaren men för inte så länge sedan började jag tröttna på försupna kommissarier med skilsmässoproblem, taffligt skrivna intriger och gärningspersoner som bara dyker upp sista kapitlet. Jag började misströsta. Dog stängt-rum-deckaren ut med Agatha Christie och Maria Lang? Var jag dömd att läsa om samma böcker om igen (inget vidare straff, förvisso) för att få mig en dos intrigfylld, välskriven deckare?

Sådan tur att det finns bokbloggare som kan rädda en genom sina tips. Sådan tur att Anna Lihammer häromåret kom ut med den fantastiska och skrämmande Medan mörkret faller. Vad fantastiskt det är att Åsa Larsson finns, i alla fall.

Solstorm läste jag i höstas och även om jag tyckte att den hade en del problem – framförallt den 9789100103033klyschiga SuperSkurken Carl von Post – var den ändå en Deckare värd namnet. Desto större överraskning var det när hennes andra bok, Det blod som spillts, visade sig vara en av de bästa deckare jag läst. Visst finns här poliser av alla de sorter – men ganska lite av just de typiska sorterna. Visst finns här ett bestialiskt mord – men gärningspersonen slängs inte in lite hipp som happ på slutet och motiven är många möjliga och framförallt mångbottnade. Det som gör Det blod som spillts till en så otroligt bra deckare är nämligen att det är en samhällsskildring lika mycket som en deckare och en skarp och ibland smärtsam insikt i vad som kan hända när en bryter mot konventionerna.

Den feministiska prästen Mildred Nilsson drar upp traditioner med gräsrötterna i Jukkasjärvi och byn Poikkijärvi utanför Kiruna. Könsroller och klass är djupt inrotat i samhället och många känner att deras världsbild ställts på ända när Mildred kommer och stökar om i grundvalarna. Så hittas hon också en morgon mördad, upphängd i sin egen kyrka. Polisen Anna-Maria Mella utreder mordet och samsas med åklagare Rebecka Martinsson, som i den här boken försöker återhämta sig från vad som hände henne i Solstorm. Faktiskt så bryr jag mig mycket om karaktärerna i Åsa Larssons deckare, de känns verkliga och nära och de utvecklas istället för att bara stampa på sina typiska karaktärsdrag hela tiden.

Även Svart Stig, som kommer efter Det blod som spillts i kronologisk ordning men likt de flesta deckare är ganska fristående, är en riktigt bra deckare. Riktigt lika bra som Det blod som spillts är, är den inte, men den är absolut läsvärd. Men Det blod som spillts är en av de bästa deckarna jag någonsin läst.

3 thoughts on “Åsa Larsson och deckaren

  1. Åsa Larsson är fantastisk, när jag läser hennes böcker så är jag verkligen DÄR. Om du gillar lite historiska romaner så kanske Ann Rosman skulle passa dig också.

Kommentera