Att inte ha något bättre för sig.

Vad gör man när man sitter på jobbet en lördag och ska besvara samtal från kunder som aldrig ringer? Eller, kanske rättare sagt, ringer men så sällan som ungefär en gång i halvtimmen och man bara inte har något annat vettigt för sig?

Efter åtta timmar flippar man ur. Nä, redan efter två timmar egentligen. Vilket gjorde det till ett enormt komplicerat företag att organisera ett inköp av kanelbullar till förmiddagsfikat.

Tydligen är det kanelbullens dag idag. Och eftersom ingen av oss jobbade särskilt mycket och Linus minst av alla, bestämdes det (enhälligt) att han skulle promenera och köpa bullar. Mitt förslag på Pressbyråns goda bullar röstades genast ner. McDonalds likaså. Tillslut blev det Madde, som med armarna i kors deklarerade att hon ville ha bullar från Askelyckan, som fick sin vilja fram. Då var inte Lina längre sugen på bullar, utan ville hellre ha en fralla. Ingen hade något skrammel till Linus som var på väg att få en nervsammanbrott långt innan jag fiskat upp lite pengar och noggrant antecknat vad var och en ville ha. Hela företaget tog… vad? en timme kanske?

När tillslut Lotti tillkännagav att hon varken ville ha pärlsocker eller kardemumma på sin gav stackars Linus upp totalt och stegade ut genom dörren med avslutsorden: "Nu går jag. Ni får era jädrans bullar på onsdag."

Naturligtvis var han tillbaka en halvtimme senare. Bullpåsen i ena handen och full av utläggningar om hur galna folk är som köar på konditoriet för att köpa kanelbullar, bara för att det är kanelbullens dag.

Människan är ett lättlurat släkte.

Kommentera