Gamer och Effie Karabuda tar dig med in i spelens fantastiska värld

Effie Karabuda är journalist och spelrecensent och har i sin bok Gamer både lyckats göra en otroligt snygg bok och fångat mycket av den kärlek och fantasi som finns i spelkulturen.

Gamer är en bok som saknats länge. Jag har längtat efter den varje gång jag sett en ny bok komma ut som vill begränsa barns och ungas ”skärmtid” och behandlat endast de dåliga sidorna av internet och spel. Att det behövs böcker som pratar om vad en kan råka ut på nätet behövs självklart, men som motvikt behövs också en bok som pratar om allt det roliga, sociala och fantastiska med spel.

Här finns en del av svaret på varför de här ”skärmtid”- böckerna är så många fler är spelglädje- böckerna. Många vuxna vet helt enkelt väldigt lite om spelkultur och gaming och är därför ofta kanske lite rädda för det. De kanske inte riktigt vet vad som händer när deras barn sitter i flera timmar och spelar och förstår inte att det är hobby lika mycket värd som alla andra. De kan skjutsa till fotboll och sitta på kalla läktare men spelar inte datorspel med sina barn. Istället för att prata om våld och skärmtid borde många fler vuxna engagera sig i spelandet och e-sporten – både för förståelse och gemenskap. Självklart vill jag inte påstå att spelengagerade vuxna inte finns för de gör de förstås – men de behöver bli fler. Det finns många tankeställare i Gamer. Varför är så många rädda för det artificiella våldet i CS:GO men inte alls lika rädda för verklig mobbning och verkligt huliganvåld inom fotbollen? Min kollega gav mig en talande bild – hon hade varit på en e-sportsturnering i Globen med sin son och blivit förvånad när hon mötte massor av kravallpoliser utanför andra dagen när det varit så lugnt första dagen. Men poliserna skulle inte till Globen – de skulle bevaka ett fotbollsderby.

Jag älskar att Effie Karabuda redan från början har ett stort fokus på tjejer som spelar utan att göra det till en grej. Gamer torde tilltala alla spelare men lyfter fram kvinnliga spelutvecklare och streamers och spel som Star Stable – som precis som många kvinnligt kodade intressen inte anses vara så värst mycket värt, just för att det mest är tjejer som är användare. Det är så otroligt viktigt att en bok som förhoppningsvis läses av många ungdomar gör det här, för det behöver lyftas att gaming är minst lika stort hos tjejer som hos killar. Först i slutet kommer problemet med de hot kvinnliga gamers och streamers ofta får utstå och vad som går att göra åt det. En enkel men viktig sådan sak gör Effie Karabuda här – berättar om de fantastiska kvinnliga gamers och spelutvecklare som finns.

Gamer är också en guldgruva för den som när en önskan om att själv bli spelutvecklare. Effie Karabuda gör ett besök på legendariska spelstudion Dice och intervjuar både speldesigner och producent, och pratar med en level designer som hade siktet inställt på att jobba på Mojang redan när han drömde pixeldrömmar som ung.  Där finns också den gemensamma nämnaren, de Effie Karabuda intervjuar har alla gått långt inom spelbranschen och gjort det på järnhård vilja och många fritidstimmars gnetande vid skärmen. För den som drömmer om att bli spelutvecklare finns det helt ovärderliga tips här.

Gamer är fantastiskt snygg, välskriven och väldisponerad med sin blandning av speltips, intervjuer, anekdoter, svåra ämnen och enkla tips på hur du överlever Dreamhack eller hur du vet att du är en gamer. Gamer är en oumbärlig bok för den unge hungrige spelaren, föräldern som vill förstå och lära sig mer och sådana som mig – som fastnade vid spelkontrollen med Bubble Bobble på Atari och Super Mario 3 på Nintendo 8-bitars, då och då hamnat på irrvägar men alltid hittat tillbaka till spelens fantastiska värld.

Bonnier Carlsen, 2018.

Ska du på bokmässan? Effie Karabuda pratar om datorspel och böcker tillsammans med Helena Dahlgren (Pär Strömbäck från dataspelsbranschen modererar) på fredagen kl 11:30.

Boken finns på SF-bokhandeln, Adlibris och Bokus.

Boktips inför bokmässan

Den har börjat infinna sig nu, våndan över alla seminariekrockar på bokmässan. Jag vill ju gå på allt. Allra mest vill jag gå på ”Psykisk ohälsa bland unga” med ungefär alla mina favoriter bland svenska ungdomsboksförfattare: Jenny Jägerfeld, Sofia Nordin, Ulrika Lidbo och Lisa Bjärbo. Ett oerhört viktigt ämne som dessa författare är briljanta på att skildra. Samtidigt vill jag också gå på ”Dataspel – bokens räddning eller undergång?” med Helena Dahlgren och Effie Karabuda och med Pär Strömbäck från Dataspelsbranschen som moderator. De två seminarier jag vill se mest på hela mässan, exakt samtidigt. Nåväl. Mer om vilka seminarier jag siktar mot sedan – nu om vilka böcker jag planerar att hinna läsa innan mässan, helt baserat på de seminarier jag vill gå på. Jag misstänker att jag kanske kommer att hinna läsa hälften.

Det här vill jag läsa:

Gamer – Effie Karabuda
Ödesryttarna, Jorvik kallarHelena Dahlgren
Ut på det djupa – Ulrika Lidbo
Berget offrarMadeleine Bäck
Tionde våningen Christina Herrström
Ättlingarna, HotetMats Söderlund

Jag vill också lista böcker jag rekommenderar att läsa innan Bokmässan, av aktuella författare (länkar till mina recensioner):

Allt ska brinna – Sofia Nordin
Vattnet drar – Madeleine Bäck
Comedy QueenJenny Jägerfeld
Jag stannar till slutet Fatemeh Khavari
Decembergatans hungriga andar – Ulrika Lidbo
Brown Girl DreamingJacqueline Woodson

Jag ger dig solen

Jag ger dig solen är omskriven, omtalad och älskad. Berättelsen om tvillingarna Noah och Jude och den tragedi som slår deras liv i spillror har berört så många människor, och jag har tänkt läsa den länge men aldrig gett den tiden.

Så fanns den på Storytel, inläst av två olika personer och jag började lyssna. Jag är inte alls säker på att jag gillar greppet med två olika berättare. Kanske gjordes det för att förstärka att halva boken berättas av Jude och halva av Noah, men texten känns så tydlig i det avseendet att jag inte tror att det alls hade behövts. Istället tappar jag tråden när det blir en annan röst. En uppläsare kan med små nyanser i rösten hjälpa till att skapa en bild av både personer och händelser och den bild Malin Molin ger av en person är en helt annan än den André Christenson ger. Det tog mig ibland rätt lång tid att förstå att de ens pratade om samma person och därför dröjde det nästan två timmar innan jag alls fick ett sammanhang och en röd tråd i berättelsen.

Nej, jag gillar inte alls uppläsningen. Noah och Jude är så pass olika att jag tror att det hade varit utmärkt även med en uppläsare. Jude är den coola surfaren som alla vill vara vän med, Noah är tyst och inbunden och ägnar större delen av sin tid med näsan i skissblocket. Tills Brian dyker upp och lyser upp hela Noahs världsbild. Men just när Noah börjar växa slår en tragedi ned i livet och tre år senare pratar inte Noah och Jude med varandra.

Jag älskar Jude. Hon är en otroligt stark och intressant karaktär. Noah berörde mig inte lika mycket, men så tyckte jag också mer om Malin Molins läsning som läste in Jude. Jag kan inte låta bli att beröras av berättelsen, framförallt bli ledsen av hur fruktansvärt hårt de sårar varandra. Ibland känns det nästan osannolikt att de kan vara så nära och ändå sjunka till så låga nivåer. Fast kanske är det ändå just därför. Jag ger dig solen var inte den ångvält jag förväntade mig. En fin läsupplevelse, men inte mycket mer än så. Men om något bevisar den att för högt ställda förväntningar inte gynnar en läsupplevelse och att uppläsaren till en ljudbok verkligen kan förändra allt.

Boken finns i pocket på Adlibris och Bokus.

Fler som läst: Stories from the city, prickiga paula, hyllan, Att leva loppan.

Jag stannar till slutet

Det finns få saker som gör mig så rädd som den växande rasismen och nazismen i världen. Vi går mot ett samhällsklimat där rasism och nazism börjar anses vara en åsikt, där det anses vara helt okej att ge demonstrationsrätt åt nazister – något som redan regleras i yttrandefriheten genom lagen om hets mot folkgrupp. Ju mer stöd rasister i kostym (Sverigedemokraterna) får, desto mer rör sig ännu ondare krafter (NMR osv).

De sprider sitt hat och sin dynga och sin rädsla för ”systemkollaps” (vilket är helt motsatt alla rapporter, Sverige går hur bra som helst), och får helt vanliga människor att vilja kasta barn tillbaka till brinnande krig. Sveriges utrikesdepartement avråder från att resa till Afghanistan, ambassaden dras tillbaka, ändå tycker människor att de som flyr därifrån ska åka tillbaka.

Jag kommer aldrig förstå det. Jag hoppas många läser Fatemeh Khavaris bok Jag stannar till slutet och börjar inse hur fel det är. Boken är ingen politisk eller historisk genomgång över läget i Afghanistan men den är en personlig berättelse om en resa till vad som kunde vara tryggheten i Sverige – och framförallt är det en berättelse om utsatthet. Som tjej, muslim, född på flykt och från Afghanistan vet Fatemeh Khavari mycket om utsatthet. Hon berättar om hur hon, för att finna något hopp åt en vän som förlorat det, började sittstrejka mot utvisningarna på Mynttorget i Stockholm. Protesten växte och Fatemeh blev ledare för en ny organisation, Ung i Sverige, som skulle jobba på för att unga på flykt ska få stanna i Sverige.

Det här är en biografi, en genre jag sällan läser för att jag tycker att språket och stilen i de allra flesta fall är väldigt dåliga och tar över det eventuellt intressanta livsöde boken försöker ge liv åt. Jag stannar till slutet är ändå så pass viktig och så pass intressant att det är lätt att överse med att den ibland brister i språk och stil. Särskilt om du lyssnar på Fatemeh Khavari själv läsa ljudboken som jag gjorde.

Jag hoppas att många läser den här boken. Jag hoppas att många kan lära sig något om medmänsklighet från den. Jag hoppas att både vuxna och unga läser den och jag tror att unga kan tycka mycket om den. Fatemeh ger röst åt så många av dem i den här boken och det är svårt att inte fångas av hennes styrka, coolhet och handlingskraft.

Boken finns på Adlibris eller Bokus.

Fler som läst: Enligt O

Tema respekt: antirasistiska boktips

Ett av årets teman på Bokmässan är ”respekt” och det känns viktigare än någonsin just nu. Jag tänkte lista några viktiga och bra boktips som kan bredda ens världsbild och verkligen få en att tänka till. Böcker som utmanar fördomar och visar på många verkligheter samtidigt som de är välskrivna. Många av dem är ungdomsböcker, inte särskilt märkligt då ungdomsböcker ofta driver stora frågor på ett fantastiskt sätt.

För även om litteraturen kan vara avslappnande och en flyktväg kan den också vara det som öppnar ögonen på människor. Och det behöver vi idag, när antidemokratiska och rasistiska krafter sprider sig.

Antirasistiska boktips (med länkar till recensioner)

The Hate U Give – Angie Thomas
Jag heter inte MiriamMajgull Axelsson
Jag stannar till slutet – Fatemeh Khavari
Flyga drakeKhaled Hosseini
UtrensningSofi Oksanen
Dödssynden – Harper Lee
Brun flicka drömmerJacqueline Woodson
När hundarna kommerJessica Schiefauer
FalafelflickornaChristina Wahldén
Avblattifieringsprocessen
Zulmir
Children of Blood and BoneTomi Adeyemi

Böcker på samma tema jag skulle vilja läsa men ännu inte läst:

Frågor jag fått om förintelsenHédi Fried
Inte din bror
Malin Stehn
Har himlen en förort?Maria Stark
Svart kvinnaFanna Ndow Norrby
KatitziKatarina Taikon
Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz Göran Rosenberg
De kommer att drunkna i sina mödrars tårarJohannes Anyuru

Har du fler boktips? Fyll på i kommentarerna!

Läs också: 100 antirasistiska boktips från Litteraturmagazinet

Det har kanske aldrig varit viktigare än nu

En dag före valet möttes jag av beskedet att en av de fantastiska unga jag bokcirklar med ska utvisas till Afghanistan. Hon är inte ensam. Sverige skickar unga människor tillbaka till krig och död, till ett land som vi avråds av UD att resa till. Det gör så ont att tänka på.

Valet i år har aldrig varit viktigare än nu. Vi måste rösta för medmänsklighet.

Det finns de som vill hävda yttrandefriheten till en gräns som inte finns. Yttrandefriheten innebär delvis att du måste tåla att bli motsagd, dels att du faktiskt inte får säga vad som helst – det finns en motlag om hets mot folkgrupp som alltför sällan används. Hur kan nazister få demonstrera när vi har en lag om hets mot folkgrupp? Hela nazismens och rasismens grundidé borde falla på denna lag.

Det är också många som säger att Sverigedemokraterna ska behandlas som alla andra partier för att vi har demokrati och demokratiskt val i Sverige. Något en också bör ha med sig då är att Sverigedemokraterna är ett antidemokratiskt parti som kan använda demokratin för att rusta ned den. Genom åren har många SD-medlemmar hotat med ”när vi tar makten….” Generationer före oss såg det hända i Tyskland innan andra världskriget, vi borde veta bättre och kan inte låta det hända.

Sverigedemokraterna krattade mattan för NMR och AfS. De är rasister i kostym, de tog in rasismen i riksdagen och normaliserade den så pass att det blev mycket lättare för ännu mer radikala partier att ses som helt normala.

Valet i år är kanske det viktigaste någonsin. Vi kan inte bli skyldiga till att historien upprepar sig.

Jag kan heller inte förstå de som säger ”måste ni prata så mycket politik”, ”jag är inte intresserad av politik” eller ”jag är så trött på valet och politik”. Det är extremt priviligierat att ha den åsikten för det finns hundratusentals människor vars liv skulle försämras eller förstöras om SD fick mer makt. För deras skull, för medmänsklighetens skull, måste du bry dig. Det har aldrig varit viktigare än nu.

Jag är inte hetero. Min livspartner får inte kallas svensk enligt SD. En röst på SD är en röst mot mig, mot min kärlek, mot många av mina och dina vänner och mot alla mänskliga rättigheter som finns. Det är en röst mot miljön och för mer klimatförändringar, mot att vi ska kunna fortsätta leva på det här jordklotet. För framtida generationers skull, barnens skull, för medmänsklighetens skull, måste du bry dig. Det har aldrig varit viktigare än nu.

En annan viktig sak: Se dokumentären med Hédi Fred.

Drakar och majestäter

Jag älskar drakar, det har jag gjort så länge jag kan minnas. Åtminstone ända sedan jag mötte den buttre Smaug för första gången i ivrig bokslukarålder.

Därför är det kanske inte så konstigt att jag älskar Naomi Noviks serie om Temeraire. Det är varken den mest innovativa eller välskrivna fantasy jag läst, men där de flesta människor som bäst är lite tråkiga, envisa och militäriskt enkelspåriga är istället drakarna vackra, livfulla, energiska – och roliga. Jag gapskrattar faktiskt med dem ibland, älskar deras sätt att se ned på människornas lägre intelligens och framförallt – i just den här boken – hur de börjar göra motstånd mot att användas som krigsmaskiner.

Det är i ett alternativt historiskt England vi befinner oss, Napoleonkrigen pågår för fullt och Temeraire och hans kapten Laurence är i onåd hos den engelska kronan för händelser som utspelade sig i bok fyra. I Örnarnas triumf, som är femte delen, invaderar Napoleon England, kungen flyr till Skottland och i sin iver startar Temeraire en helt egen krigsskvadron med avelsdrakar och vilddrakar i tron att Laurence är död.

Tyvärr slutade böckerna översättas efter del fem. Jag vet inte om det var låg efterfrågan som var anledningen men jag hoppas att några hittar till de här böckerna ändå. De håller väl. Det kommer säkert kännas lite märkligt att övergå till engelska i och med del sex men också lite spännande. Översättningen kan ju påverka mycket. Hur det blir får jag veta nästa sommar när jag återigen ger mig in i Temeraires värld.

De tidigare böckerna har jag skrivit om här:

Hans majestäts drake
Jadetronen
Svartkrut och eld

Elfenbensriket

Örnarnas triumf är slutsåld sedan länge men finns säkert på ditt lokala bibliotek. Köp den på engelska på SF-bokhandeln. Finns även på Bokus och Adlibris.

Bästa läsningen i augusti 2018 och TBR för september

Jag hade semester större delen av augusti och ägnade den mest åt mitt stora sommarprojekt, tredje delen i A Song of Ice and Fire. Men även lite andra böcker hanns med, särskilt fantasy och SciFi för mer än någon annan genre älskar jag fantastikens alla möjligheter i sommarvärmen.

Augustifavoriten

Minnet av vatten gjorde ett djupt avtryck i mig, med sin lågmälda poetiska ton förmedlade den ett budskap och en läsupplevelse så tung att jag tror att den aldrig kommer lämna mig. Som dystopi var den en av de mest skrämmande böcker jag läst, som litterär upplevelse var den fantastiskt. Min recension här.

Läsutmaningar

I slutet av augusti lyssnade jag på Fatemeh Khavari läsa sin bok Jag stannar sitt slutet. Fatemeh Khavari kom till Sverige 2015, i boken berättar hon om sin uppväxt i Iran och om sina rötter i Afghanistan. Jag räknar in den i Världsutmaningen. Då den är en biografi räknas den även med i I Icke-fiktiva utmaningen.

I Hyllvärmarutmaningen läste jag Ljus ljus ljus som legat i min läshög i kanske två år. Den blev ytterligare ett bevis på att det kanske finns en anledning till att böcker blir hyllvärmare för även om jag stundtals tyckte om den så tilltalade den mig till största delen inte alls. Min recension här.

Att läsa i september

September innebär i år både London och Bokmässa för min del, och då kommer jag släpa med mig några Londonbaserade fantasyromaner (hjälp mig att välja vilka, här!). Men innan dess läser jag feministisk fantasy av Becky Chambers.

Vad läste ni i augusti?

Minnet av vatten – en fantastisk roman

Ibland slår du ihop en bok och inser att din värld har förflyttats, om bara alldeles så lite. Att boken har tagit sig in under din hud, in i dina svåraste, mörkaste tankar, slagit rot där.

Minnet av vatten är en sådan bok. Det är en dystopisk roman som blickar in i ett av de delvis mest troliga skeendena för framtiden. Den globala uppvärmningen har förändrat världen, havet har slukat stora delar av civilisationen och det dricksvatten som finns är hårt kontrollerat. Krig utkämpas om vatten, Kina har tagit makten över Europa. Skandinaviska unionen ockuperas av Nya Qian och här, långt i norr, finner vi sjuttonåriga Noria Kaitio. Hon går i lära hos sin far för att bli temästare, en urgammal befattning som rör vid gamla minnen och djupa hemligheter.

Emma Itärantas debutroman är lågmält poetisk, stilla som en fjällsjö på utsidan men bär så mycket under ytan. Minnet av vatten är en ovanlig dystopi, motståndet vågar knappt glöda och kommer kanske aldrig ta fyr, inte heller vet vi hur Skandinaviska unionen blev ockuperade. Den marknadsförs som en ungdomsroman men jag tycker att den lika mycket fungerar som vuxenroman. Ändå är det fint att den finns i ungdomshyllan, att väga upp lite mot alla actionfyllda dystopier som kan vara nog så bra men också blir lite kopior av varandra till slut. I Minnet av vatten finns heller ingen kärlekshistoria, vilket är ganska befriande. Här ryms å andra sidan så mycket mer, stillsamma betraktelser över människan och en outtalad fråga om etik och moral som börjar skönjas när Norias familjehemligheter guppar upp till ytan. Det är så oerhört vackert skrivet, så ljuvligt formulerat, samtidigt som det är en fråga omöjlig att svara på.

Minnet av vatten rör vid de djupaste rädslorna. Jorden har till sist gjort uppror mot människan. Smält den sista isen, lagt samhällen under vatten, krossat vår bekvämlighet som vi tog för given. Människorna undrar hur vi kunde låta det ske. Jag gråter och undrar samma sak. Kommer vi komma till, dit, där Noria är, innan människan förstår vad hen gör?

Modernista, 2017.

Köp boken på SF-bokhandeln. Finns även på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Bokbesatt, Annas bokblogg, Prickiga Paula, Fantastiska berättelser, hyllan, Tusen sidor, bokkoll.

Bokmässan nästa!

Äntligen dags igen! Senaste gångerna jag var på bokmässan var 2011, då jag var där som bloggambassadör (det kan du läsa om här) och 2012 (det har jag skrivit om här). Jag är ju egentligen ganska folkskygg och har varit rätt nöjd med att vara hemma de senaste åren. Dessutom har jag inte varit jättesugen när bokmässan tillät rasistiska tidningar att vara där. I år ska jag för första gången åka med mitt jobb, som bibliotekarie. Det ska bli så roligt! Förmodligen kommer jag också vara helt slutkörd på söndagen då jag helgen innan dessutom åker till London med en av mina bästa vänner… I september kommer jag fokusera på ett av bokmässans tre teman, respekt, och tipsa om böcker framförallt på teman antirasism och hbtq.

Vilka mer ska dit? Vilka bloggträffar ska ni gå på? Jag är ju där i jobbet men kommer nog kunna klämma in en bloggfika i alla fall, hoppas jag!