Author Archives: Eli

Hemmet

På Hemmet kan ingen höra dig skrika. Eller, egentligen och mycket otäckare, de kan höra dig men de tror dig inte.

Joel är den som strulat till det för sig i livet, men ändå den som kommer hem för att ta hand om mamma Monica. När hon börjar hemsökas av spöken från det förgångna och inte längre kan skilja på verklighet och dröm hjälper han henne att flytta till demensboendet Tallskuggan.

Att det är verklig hemsökelse, någon ondskefullt, som plågar Monica, förstår ingen och det är det som gör Hemmet så otäck och så briljant. För vad är egentligen ett bättre ställe att hemsöka än ett demensboende, där de boendes dagliga konversationer med sedan länge döda är vardag? Fasan inför det onda och övernaturliga blandas med skräcken för att förlora sin egen identitet, den en varit och den en är. Utan sina minnen och utan en verklighetsuppfattning som hakar fast i nuet är det svårt att definiera sig själv. Mats Strandbergs research är så genomgående att det inte alls är svårt att föreställa sig att en går i korridorerna på Tallskuggan, ser sig om över axeln. Är det inbillning eller inte?

Mitt i varma sommaren börjar något hemsöka Tallskuggan, och Joel måste konfrontera både sitt eget trassliga liv och de härvor han lämnat bakom sig. Barndomsvännen Nina arbetar på Tallskuggan och drogberoendet förstörde deras vänskap liksom Joels liv. Samtidigt som berättelsen om en kraschad tonårstillvaro oftast skickligt vävs in i historien om Tallskuggan är det ändå vid den senare jag ofta fastnar. Bodil, Veras och de andra boendes liv känns mer livfullt skildrat än det Ninas och Joels, det är bara där berättelsen ibland haltar något. Kanske känns det så för att deras historia är betydligt vanligare i litteraturen, att Bodils och Veras långa liv oftast inte skildras i böcker efter att de blivit vuxna. Det finns också en oerhörd värme och insiktsfullhet i berättelsen om de gamla som är omöjlig att inte ta till sig – en stor medkänsla och förståelse för de utsatta.

Det är den sällsynta skildringen av livshistoria och krypande skräck som gör Hemmet så briljant. Jag läste Hemmet på strax under 24 timmar, fastklistrad vid sidorna, uppe hela natten. Och fortfarande letar jag ängsligt efter fläckar på tapeten.

Hitta den här eller här

Andra som läst: med näsan i en bok, Enligt O, Stories from the city, Annas bokblogg, Bokgalleriet, Bokkoll, Saras bokhylla

Glad midsommar!

Förra årets midsommardag, när solen gått ner efter midsommarafton och nästan precis just då bestämt sig för att gå upp igen. Kvällen blir till morgon och hoppar över natten och Jämtland är det vackraste jag vet.

På läger med ondskan

Att placera en skräckhistoria på ett konfirmationsläger är både skrämmande och intressant – på många sätt. Lena Ollmark bygger upp en kuslig stämning i Lägret, men tyvärr tycker jag aldrig det kommer mycket längre än så.

Det är svårt att känns något för karaktärerna, särskilt huvudpersonen Hannah. Jag kan aldrig få ett riktigt grepp om henne, hon glider ur händerna och skapar inget intryck alls. Hanna åker till konfirmationslägret för att försöka rädda vänskapen med Emil och för att det är ett läger inriktat på musik – det Hannah vill mest av allt är att bli bra på att spela gitarr. Hon har aldrig hittat ett sammanhang, aldrig hittat sig själv och hon vill skapa en yta åt sig själv som andra kan spegla sig i, en image av en rocktjej hon inte är. Att inte hitta sig själv i tonåren är inget ovanligt men Hanna framstår lika ytlig som hon försöker göra sig, rörig.

Lena Ollmark hör till mina absoluta favoriter inom skräckgenren för mellanåldern och unga men den här gången tycker jag hon berättar för mycket istället för att visa det. Jag blir skriven på näsan med hur Hannah känner istället för att lista ut det själv, gång på gång och den enda karaktär som fastnar i minnet är Amanda. Ungdomsledaren på lägret som Hanna tyr sig till när Emil sviker, som verkar varm men ändå cool och som berättar spökhistorier om ondskan som sägs bo i skogen utanför lägret… Amanda är snäll den ena stunden, fanatisk i nästa och hon får mig att rysa av obehag.

Ibland snuddar Lena Ollmark också vid saker som är otäcka bortom det övernaturliga – just det fanatiska, en gemenskapskänsla som kan ligga farligt nära sektmentalitet. Hur människors hängivelse kan gå över gränsen, hur kristendomen kan verka snäll och harmlös men också har blodstänkta spår genom historien. Bortom den haltande karaktärsskildringen är det ändå väl beskrivet hur utanför Hannah är, icke-troende i en grupp av troende. Det är stora frågor som dyker upp i den här boken och på många sätt skildras de på ett träffande sätt.

Ambitionen att kombinera skräck med tro och läger är lysande men det håller inte riktigt hela vägen – förutom att gestaltningen är alldeles för svag blir det aldrig riktigt, riktigt otäckt. Lägret kan kanske fungera som en bladvändare i sommarvärmen men tyvärr inte så mycket mer.

Andra som läst: Bokbesatt, Prickiga Paula, Annas bokblogg, Bokpandan, Läsa&Lyssna.

Grannarna – Fredrika Bremer

Att läsa Grannarna är som att vara den Fransiska skriver sina brev till. Aldrig får mottagaren synas mer än genom korta glimtar men desto mer känner jag mig själv invigd i hemligheternas innersta.

Grannarna är en samtidsskildring över Fredrika Bremers 1830-tal i en välbärgad del av det svenska samhället som det var då. Fransiska är nygift med sin ”björn”, som hon kallar honom, en kringresande läkare som lämnar Fransiska ensam med umgänge och grannar stora delar av tiden. Mannen är en ganska undangömd figur, skildrad mest genom Fransiskas kärleksfyllda ögon. Större plats tar svärmodern, nästan en matriark på sin gård som styr med järnhand. När en förlorad son smyger sig in i handlingen kommer börjar också mörker skugga berättelsen och det är först då jag faktiskt fastnar i Grannarna.

Länge har jag velat läsa något av Fredrika Bremer, men kanske hade jag aldrig läst Grannarna om inte valet hade fallit på den i min bokcirkel. Länge väntade jag också på att något skulle hända för realistiska samtidsskildringar har egentligen aldrig varit den litteratur som legat mig närmast om hjärtat. Den som söker Fredrika Bremers feministiska pionjärskap kanske gör bättre i att leta i idéromanen Hertha som skulle leda till riksdagsbeslutet 1858 om att ogifta kvinnor skulle kunna ansöka om att få bli myndiga vid 25 års ålder.

Samtidigt vill jag inte förringa Grannarnas betydelse som tidsdokument. Liksom Att föda ett barn blivit hyllad för att den skildrar kvinnans vardagsliv, så ofta förbisett, skildrar också Grannarna en kvinnas liv – om än kanske ett högst borgerligt och mer lättsamt än det i Att föda ett barn. Jag tyckte stundtals ganska mycket om att möta Fransiska och hennes omgivning, även om det tog mig lång tid att börja gilla den någorlunda, men kanske längtar jag ännu mer efter att läsa Hertha nu.

Andra som bloggat: Feministbiblioteket

Läser just nu

Nog för att jag älskar spökhistorier, men då den övervägande delen spänningsromaner som ges ut för unga är just skräck eller spökhistorier så tycker jag ändå det är fantastiskt att Katarina Wennstam – kanske Sveriges bästa deckarförfattare – livar upp deckarhyllan för unga med första boken om Alex Skarp. Mina förväntningar är skyhöga.

Den är här nu, sommarläsningen. Bilden från min instagram, @eliandbooks.

Har du läst Flickan på hotellet?

Sommarläsningen

Jag smygstartade med sommarläsningsplanerna för några dagar sedan men har först nu plockat ihop min sommarläsningshög. I år är den blygsammare än förr om åren men jag kommer ändå förmodligen inte läsa allt.

Och varje dag blir vägen hem längre och längre – Fredrik Backman
A clash of kings – George R R Martin (jag läser en del varje sommar)
Alberte– trilogin som jag hittade på senaste bokbytet på biblioteket
Dykungens dotter – Birgitta Trotzig som är en bokcirkelbok
Lägret av Lena Ollmark som är sommarens ungdomsskräckis
Våran hud vårat blod vårat ben – förmodligen kommer jag läsa den här frampå höstkanten istället…
Elfenbensriket – även här läser jag en del varje sommar.
Skymningsflickan – Katarina Wennstam för att jag vill läsa en deckare i sommar i alla fall och Katarina Wennstam är mästaren.

Vad läser du i sommar?

Delade läsupplevelser – att läsa och att lyssna

Det fina med en bokcirkel är inte bara att få dela en läsupplevelse med andra, utan också upptäckten av de många sätt en kan läsa en bok på.

I min feministiska bokcirkel läste vi den här gången Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson. Som av en märklig slump kom den precis samtidigt ut som radioföljetong på Sveriges radio och flera av oss lyssnade istället för att läsa. Det skulle visa sig ge upphov till en av de mest intressanta bokcirkelträffar jag varit på.

Ulla Skoog läser den på många sätt fruktansvärda skildringen av Jeanettes uppväxt i en strängt religiös och frikyrklig familj i England på ett, ibland nästan för, inlevelsefullt sätt. Det är inte svårt att leva sig in i berättelsen men det gjorde också att vi som i bokcirkeln hade lyssnat på boken hade en helt annan uppfattning om den än den som hade läst papperstexten. Kanske var det Ulla Skoogs många komiska roller som spökade men hennes tolkning av den fiktiva Jeanettes fasansfulla adoptivmamma var som en karikatyr, nästan överdriven och då och då på gränsen till komisk. Hennes repliker, dramatiserade, blev så överdrivna att de ibland var svåra att ta på allvar. Men allvarlig, ohygglig och tung är berättelsen om hur Jeanette går från att vara ett lysande predikoämne till att bli förskjuten av sin mamma när hon upptäcker att Jeanette är intresserad av tjejer.

Även om Ulla Skoogs inläsning på ett sätt var fantastisk så gick vi som hade lyssnat på boken också miste om en del, så här i efterhand, uppenbara symboler i texten och den stora betydelsen av de i berättelsen då och då insprängda sagorna. Vår enda pappersboksläsare  levererade tolkning efter tolkning som kändes både betydelsebärande och självklar.

Att lyssna på en bok har jag alltid sett som inte bara ett avkopplande sätt att ta till sig litteratur utan också som en extra dimension till berättelsen. Stephen Frys inläsning av Harry Potter– böckerna, till exempel, ger mig idag nästan mer än att läsa pappersboken. Men förutom att lyssna på böcker jag redan läst brukar jag främst lyssna på deckare och historiska romaner, bra böcker men också böcker där det kanske inte finns flera lager att skala av efterhand eller symboliska betydelser att hålla koll på. Det är alldeles för lätt att tappa koncentrationen när en lyssnar, fara iväg med blicken, fundera på något annat.

Jag ångrar inte att jag lyssnade på Det finns annan frukt än apelsiner. Men jag tror att jag också måste läsa pappersboken för att fullt ut kunna förstå den. Nu vill jag också läsa Varför vara lycklig när du kan vara normal? – Jeanette Wintersons självbiografi.

Andra som skrivit om boken: Boklysten, CRM Nilsson

Radioföljetongen finns tillgänglig fram till 24 juni!

Sommarläsningen är snart här..

…och min sommarläsningshög är under stadig uppbyggnad! Under tiden svarar jag också på en enkät som Bokbabbel plockade upp från ett gammalt Dark Places- inlägg.

1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar?

A clash of kings – George R. R. Martin och
Elfenbensriket – Naomi Novik (båda delar i fantasyserier jag läser en del av varje sommar)
Skymningsflickan – Katarina Wennstam (en ny bok kommer ju i år och jag har inte hunnit läsa den förra än!)
Varför vara lycklig när du kan vara normal? – Jeanette Winterson och
Dykungens dotter – Birgitta Trotzig (båda bokcirkelböcker)

2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?
Säkert flera stycken, men ingen i min sommarläsningshög för då är det bara cut the crap som gäller.

3. Var är bästa stället att läsa i sommar?
På stranden, vid havet. Eller på en fjälltopp.

4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?
Då midsommar förhoppningsvis kommer innebära norra Jämtland och semestern kommer inledas med en roadtrip uppåt övre Norrlandskusten och/eller inlandet hoppas jag på att båda platserna ovan kommer bli faktiska läsplatser. Men i övrigt kommer jag nog ligga mycket på en filt i gräset på min bakgård.

En del av förra sommarens bakgårdsläsning.

5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?
Jag har fantastiska förhoppningar på Dykungens dotter men längtar också mycket efter att läsa Alberte och Jakob- trilogin som jag hittade i en samlingspocket på senaste bokbytardagarna på mitt bibliotek.

6. Vilken bok borde ALLA läsa i sommar?
Alla skräckvurmare borde verkligen läsa Hemmet av Mats Strandberg som jag slukade på strax under 24 timmar och som jag nästan, men bara nästan, ångrade att jag läste på grund av den fantastiska skrämselfaktorn.

7. Strand eller hängmatta?
Strandenen.

8. Deckare eller roman?
På sommaren, gärna både och.

9. Favoritgenre?
Sommaren innebär sedan några år tillbaka alltid fantasy för mig. Men jag läser alltid minst en deckare och gärna någon klassiker också. Allt finns med i sommarens läshög som kommer på bloggen nästa vecka.

Hur ser din sommarläsning ut?

Det blåser ännu på månen

När det blåser på månen måste man tänka mycket noga på hur man uppför sig. För om det är en ond vind och man uppför sig illa, blåser den rakt in i hjärtat och sedan uppför man sig illa en lång tid framåt.

Dina och Dorinda vill gärna uppföra sig bra. Men de vuxna verkar inte riktigt kunna skilja på när de har gjort något gott och när de har gjort något ont. I Eric Linklaters barnboksklassiker Det blåser på månen från 1944 är det ur barnens ögon vi ser de vuxna – de konstiga saker de kan göra och principerna de håller fast vid.

Det blåser på månen är av den brittiska barnbokstraditionen där nonsensrim smyger in i texten och där en grotesk humor och stor absurditet gör berättelsen levande och speciell. Precis som andra stora författare i samma tradition, så som C. S Lewis, Tolkien, Lewis Carroll och senare Roald Dahl och inte minst J.K. Rowling, finns det också något betydligt mörkare under den absurda ytan. De två världskrigen lämnade stora står inte bara i Englands historia utan också i dess litteratur och liksom både hos Lewis och Tolkien finns ondskan, kriget och den despotiske härskaren som svarta moln vid Linklaters horisont. Dina och Dorindas far slåss som soldat i Bombardien och när han blir fängslad ser de det som sin plikt att åka och rädda honom.

Äventyr är en genre som aldrig verkar gå ur tiden och Det blåser på månen fascinerar än idag – även om den på sina sätt också är daterad i sitt sätt att uttrycka sig. Jag skulle gärna rekommendera boken än idag men kanske blir den bäst om den högläses av en vuxen.

Samtidigt är det också fantastiskt att en barnboksklassiker som Det blåser på månen får leva vidare även i andra konstnärliga former. I helgen såg jag teatern Dramaten satt upp på Elverket, en strålande livfull och fantasifull tolkning med skådespeleri i toppklass och en makalös scenografi. Föreställningen blåste inte bara nytt liv i litteraturen utan var även en skrämmande samtidsskildring i det fasanfulla kriget, den skoningslöse diktatorn och den flyende läraren. Att krig aldrig verkar ta slut.

Illustration av Henrik Tamm, från Dramaten.se

Se Det blåser på månen Elverket, den spelas hela juni och även i augusti och september. Boken finns nu som nyutgåva i pocket från En bok för alla och den är fantastiskt vacker. Hitta den här eller här.