Author Archives: Eli

Torgny Lindgren- sommar med Minnen

Medan Västerbotten och sedermera Norrbotten for förbi utanför mitt regntäckta bilfönster lyssnade jag på Torgny Lindgren läsa Minnen. I sommar har Radioföljetongen sänt tre Torgny Lindgren- romaner och det här var den andra jag lyssnade på. Torgny Lindgrens Västerbotten, med sin kust och sitt inland med berg och älvar och skogar och kyrkbyar med sina egna minnen, tog kanske större plats i romanen Ormens väg på Hälleberget men återfanns även här.

Formen, en slags blandning mellan biografi, skröna och lokalhistoria, är egentligen inte alls min typ av roman och kanske hade jag inte tyckt om det så mycket om jag hade läst boken – men i Torgny Lindgrens egna uppläsning, på resa i Västerbotten, var det ändå fint att lyssna på.

Torgny Lindgren inleder med att säga att han inte minns någonting. Han har inga minnen. Ändå verkar han minnas väldig mycket. Vad som är påhittat och verkligt kanske inte spelar så stor roll, men som en betraktelse är det en fin roman, särskilt som ljudbok. Även om det ska erkännas att jag efteråt inte mindes särskilt mycket av den, egentligen.

Minnen finns som ljudbok på Bokus och Adlibris, eller som pocket.

Att lista eller inte lista?

Månadsavslut med en lista på månadens lästa böcker är ett stadigt inslag i bokbloggosfären, troget poppar de upp i slutet på varje månad eller – som hos mig, mer ofta än sällan – i början av nästa månad. Jag läser dem ibland, ibland inte. Om jag ska vara helt ärlig så är jag nog egentligen mer intresserad av bokrecensioner och andra spännande listor än just månadslistorna. Årsbästalistorna läser jag däremot troget, för vilken utmaning det är att sammanfatta ett helt års läsning!

Det känns ibland som att mina egna månadslistor börjar gå lite på vana – kanske är det dags för något nytt? Hos The Broke and the Bookish, som är en av mina favoritbloggar, läste jag en variant som helt enkelt listade ”August faves and September TBRs” och jag gillade upplägget. Kanske en variant på något liknande?

Läser du bloggares månadslistor? Har du (som bloggar) en månadslista varje månad? Hur kan en sammanfatta en månads läsning på ett roligare sätt?

Allt blir mörkare i skymningen

En tjej skär sig i handlederna och skriker ut sin ångest för att ingen tror på hennes ord. En äldre man i en maktposition har hela samhället bakom sig. Ett hot om massaker drabbar en gymnasieskola i Nacka. En är kille på glid mot drogernas hopplösa värld.

I Skymningsflickan finns många trådar men alla leder de in på samma väg, en snabb asfaltsväg utan avfarter med patriarkatet som bensin. Ingen annan är så bra på att i en spänningsroman skildra tjejers utsatthet som Katarina Wennstam. Frågan är om inte Skymningsflickan är hennes bästa roman hittills, kanske med undantag av Skuggorna. Många deckare som skrivs idag använder mäns våld mot kvinnor endast som ett slags objektifierande där en kvinnas kropp hittas mördad och sargad men där mördaren alltid görs till ett onaturligt monster, ofta med sin förklaringsmodell i barndomen. Katarina Wennstam skriver istället sina förövare som de människor – män – de är, män vi ser varje dag i samhället, män som har flickvän eller fru och lämnar barnen på förskolan varje dag. Det gör det så mycket mer otäckt, men också så mycket lättare att se sanningen i vitögat.

Samtidigt är inte Skymningsflickan dokumentärt skriven. Lika mycket som det är en samhällsskildring är det en lysande deckare, tät och så spännande att jag läste den under en eftermiddag och kväll/natt. Det enda jag störde mig på var att en person från Umeå påstods prata ”norrländska”. Nu är inte en norrländska en existerande dialekt utan en dialektgrupp där många dialekter ingår – att jämföra med götamål, sydsvenska mål eller sveamål. Personen från Umeå pratade förmodligen västerbottniska. Ja, det är en petitess i det fruktansvärda sammanhang Skymningsflickan befinner sig i men att etablerade författare som Katarina Wennstam skriver att en person pratar norrländska är ännu en tydlig indikation mot att kunskapen om Norrland är oerhört låg, en anledning till att också fördomarna mot Norrland och de människor som bor här är så oerhört många. När läste du senast i en bok att en person från Stockholm pratade sveamål? Nej, då pratar heller inte en person från Umeå norrländska.

Boken finns att köpa som pocket på Bokus och Adlibris.

Så här tyckte jag om de tidigare böckerna om Shirin och Charlotta: Svikaren, Stenhjärtat, Skuggorna.

Andra som bloggat: Mysterierna, hyllan, Enligt O, Johannas deckarhörna, Lottens bokblogg, Bokgalleriet, Boktanken, Booze’n’Books, Sladdertackan.

Sommarläsningen

Om det är något jag lär mig från år till år, och ändå aldrig lär mig, så är det nog att jag aldrig kommer läsa mig igenom de högar jag plockar på mig. Till höstläsningen, julläsningen, helgläsningen, semesterläsningen och inte minst – sommarläsningen. I år hade jag en mer blygsam hög än vanligt men lyckades ändå inte ta mig igenom den.

Sommarläsningshögen. Jag började läsa i Alberte och Jakob men hann aldrig så långt innan semestern tog slut så den kommer jag spara till nästa sommarläsningshög istället. Men jag lyckades läsa:

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre
A Clash of Kings
Lägret
Elfenbensriket
Skymningsflickan

Jag läste också:
Varför vara lycklig när du kan vara normal?
Tidväktaren
Vandraren utan ansikte
Minnen

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre

Noah är barnbarnet som slår upp ett grönt tält i farfaderns sjukhusrum. Farfadern som promenerar längre och längre in på en stig där minnena blir suddiga i vägrenen, flyter ihop, försvinner. Farfadern som blandar ihop sonen och barnbarnet, dåtiden och nutiden, verkligheten och fantasin.

Noah och farfadern sitter tillsammans på en bänk med rymden ovanför och hyacinterna nedanför och försöker reda i de bångstyriga trådarna som är livet och historien. Bänkens omgivande värld är torget, varje dag krymper det, varje dag ökar glassplittret och nycklarna på marken som är farfaderns bleknande minne.

Jag har inte än gått vid sidan av någon med demens eller Alzheimers, ändå gråter jag som vore det min egen farfar – han, som togs av en annan sjukdom när jag ännu var ett barn. Och varje morgon blir vägen hem längre och längre är ett sällsamt vackert porträtt, en inblick i ett slocknande medvetande, blödande av känslor utan att vara för mycket. Och varje morgon… är inte många sidor och fungerar kanske allra finast just som kortroman. Den är så intensiv, känslosam och så ordrik att det lätt hade blivit för mycket med hundra sidor till. Den är slutet på livet, men också början, mörkret, men också ljuset. En läsupplevelse som stal en bit av mitt hjärta men som jag ändå inte hade velat vara utan.

Forum, 2017.

Hitta den här eller här.

Många har läst och bloggat om boken. Ett urval: Vargnatt, Lotten, Johannas deckarhörna, och dagarna går, Just nu just här, Fru E, CRM Nilsson, Lexie, Madde, romeoandjuliet, Annas fotnoter, Fantastiska berättelser, Zelly, Beas bokhylla.

Kamp, kärlek och lite ensidighet

Lägg ett halvår på att BARA läsa kvinnliga författare!

Lena Kjersén Edman inleder Kamp och kärlek med detta citat från Jeanette Winterson, på frågan om hur en får grabbiga unga män att se på världen med feministiska glasögon. Att män i alla åldrar borde läsa fler böcker av kvinnor är överhuvudtaget en viktig del i kampen om jämställdhet för det talas mycket om att kvinnor läser böcker av män och kvinnor medan män läser böcker av män – och var, om inte i litteraturen, hittar en de erfarenheter som inte är ens egna och som kan få en att se världen på ett annat sätt? (se länkar om detta i slutet av inlägget).

Jag tog upp Kamp och kärlek, en slags fortsättning på 52 kvinnliga författare och en samling med tips på kvinnliga författare från 2000- talet. Nog för att jag redan läser övervägande del kvinnliga författare – både för att det oftast är de böcker jag blir intresserad av och för att jag tycker det är en viktig ståndpunkt att ha – men jag vill alltid ha fler tips och framförallt vill jag läsa fler böcker som utspelar sig i, eller av författare från, andra länder än Sverige, England, USA och Frankrike som är de länder jag oftast läser böcker ifrån.

Just det målet uppnås tyvärr inte med Kamp och kärlek. 14 av författarna i boken är svenska, flera andra är europeiska och endast 1 afrikansk författare och 1 asiatisk/amerikansk finns med. Ingen från Sydamerika eller Australien alls. Jag inser att det här inte är ett heltäckande verk på något sätt, men när så stor del av författarna är svenska/europeiska känns de två andra i princip som alibin för att få ha någon från någon annan världsdel än Europa med alls – särskilt som det är två av de mest omtalade författarna idag, Adichie och Thúy. Om en vill göra fler röster hörda bör det inte nästan uteslutande vara europeiska. Det hade varit bättre att skippa några svenska författare och bredda perspektivet, eller fokusera på en bok om svenska favoritförfattare från 2000- talet. Nu, när den utger sig för att tipsa allmänt om ”favoriter från 2000-talet” och dessutom har en ambition om bildning, bitextualitet och perspektivbreddande, känns det bara futtigt. Detta är givetvis inte endast Kjersén Edmans fel, även om jag tycker att tid borde kunna lagts på att bredda perspektivet, utan också ett symptom på problemet med bristen på intersektionalitet inom den (vita) feministiska rörelsen.

Ändå vill jag att många fler läser fler kvinnliga författare så ändå vill jag trycka på den här boken för den är viktig och jag fick många fina boktips. Men, för att verkligen bredda läsningen och bildningen så vill jag också tipsa om Lyran, Feministbiblioteket och …och dagarna går som läser mycket litteratur av kvinnliga författare jorden runt.

Mer om att läsa manliga/kvinnliga författare hos Enligt O, Norstedts, SVT, SvD, Kakan Hermansson.

Hitta boken här eller här.

Tidväktaren – Jeanette Winterson

Tiden är ur led i Jeanette Wintersons första ungdomsbok Tidväktaren från 2007. Oförklarliga stormar härjar och tidstornador sveper bort människor och hus. På Villgårda bor Silver under den tyranniske Mrs Rokabyes styre men när skurken Abel Darkwater dyker upp och jagar Tidväktaren rubbas hela Silvers värld. Är hon den enda som vet var Tidväktaren finns och kan ställa allt till rätta?

Sommaren blev något Winterson- tematisk men Tidväktaren har också legat oläst på mitt bord länge. Tiden är fascinerande tematik och alltsedan Momo och kampen om tiden har jag letat efter liknande böcker. Jag älskade berättelsen om Momo som försöker ställa tiden tillrätta efter att de vuxna mixtrat med den och Tidväktaren påminner om Momo men är också mycket svårare. Momo är stillsam, lågmäld och sagobetonad men Tidväktaren är mer science-fiction, har högre tempo och är också svårare att ta sig igenom. Den börjar oerhört spännande, men börjar mot mitten bli ganska svår och invecklad och den krävde både tid och tankekraft. Ibland tappade jag totalt bort mig bland vetenskap och tidslinjer, tyvärr tycker jag också ibland att Wintersons fina språkdräkt går förlorad. Tidväktaren är i sina bästa stunder lågmält humoristisk, filosofisk och samtidsreflekterande men i sina sämsta stunder snurrig och ganska stolpig. Ändå tyckte jag mycket om den.

Alltsedan den industriella revolutionen, som började med uppfinnandet av ångmaskinen som ni säkert minns, har vår värld rört sig fortare och fortare. Under större delen av sin utveckling kunde människan inte gå snabbare än hennes ben eller hennes häst kunde bära henne. Nu kan hon färdas i ett jetplan över hela världen på bara några timmar. Hennes fabriker spottar fram mer varor i timmen än en hantverkare kunde tillverka under hela sin livstid. Vi intresserar oss inte längre för årstidernas långsamma runda; vi odlar vår föda med hjälp av konstgjort ljus och våra hönor lägger ägg året om eftersom de inte vet när det är vinter. Barnen får påskägg, men de vet inte att det är därför att påsken är vårdagsjämningspunkten, när hönsen brukade börja värpa igen då ljuset från solen ökade.

Det är märkligt, men både maskinåldern och dataåldern lovade att ge vanliga dödliga mer tid i sina liv, men det vi tycks ha är mindre tid. Vi förbrukar Tiden alltför snabbt, precis som vi förbrukar Jordens alla andra resurser.

Människorna förstår inte Tiden, men de har mixtrat med den och därför är Tiden inte vad den brukade vara. Tiden är inte längre pålitlig.

Tidväktaren har gått ur tryck men finns säkert på ditt lokala bibliotek!

Andra som läst: Annas bokblogg, Matildas läshörna, Catahya, Dagens bok, Bokgrottan.

Sommarens magi

I sommar har jag lyssnat på regnet mot en tältduk, förlorat mig i böckernas värld, åkt tvåhundra mil i bil, blickat ut över Tornedalen från Luppioberget, badat i en iskall fjällbäck, sett solen gå upp, betraktat en regnbåge genom en tältöppning, grävt ner fötterna i daggvått gräs, varit ledsen och arg men glömt det ganska fort, haft svårt att sova, sprungit efter spårvagnar i Göteborgsregn, dansat på en festival, hållit min kärlek i handen, gråtit på en konsert, sett min tonårsidol sjunga min favoritlåt, träffat en vän jag haft i femton år och insett att de där åren egentligen aldrig gått för vi är fortfarande 17 år och hösten kan aldrig göra sommarnätterna mörka.

 

Bilder från min instagram @eliandbooks, förutom faeries- bilden som jag lånat av en vän. Följ mig!

 

Läst i juli 2017

Juni var nog årets bästa läsmånad hittills, jag läste 10 böcker då. I juli, nästan lika många.

Ormens väg på Hälleberget – Torgny Lindgren (omläsning)
Elfenbensriket (Temeraire #4) – Naomi Novik
Varför vara lycklig när du kan vara normal? – Jeanette Winterson
Tidväktaren – Jeanette Winterson
Vandraren utan ansikte – Andreas Palmaer
Kamp och kärlek – Lena Kjersén Edman
Och varje morgon blir vägen hem längre och längre – Fredrik Backman
Skymningsflickan (Shirin #4) – Katarina Wennstam
Minnen – Torgny Lindgren

9 böcker lästa
2
ljudböcker
1 fantasy och 1 science-fuction
1 deckare och 1 skräck
1 facklitteratur
2 ungdomsböcker

Böcker lästa av författare från Sverige, USA och England.

Juli månads mest omskakande var omläsningen av Ormens väg på Hälleberget. Så fantastisk litteratur.

Månadens besvikelse var tyvärr Kamp & Kärlek som jag förväntade mig mycket mer av.

Jag läste många bra böcker i juli. Månadens finaste var, inte helt oväntat, Och varje morgon blir vägen hem längre och längre.

Vad läste du i juli?

Vandraren utan ansikte och andra skrämmande berättelser

Minns ni de här? Tvåmeningsskräckisarna som fick mig och säkert många andra att knappt vilja gå och lägga sig. Tyvärr verkar inte länken i inlägget fungera längre men söker du på ”Two sentence horror stories” i valfri sökmotor får du hundratals träffar. Till exempel finns de här, och de är så otäcka att nackhåren reser sig. Jag tror fortfarande det handlar om fantasin som släpps lös.

I Andreas Palmaers Vandraren utan ansikte är de här korta, fullkomligt gastkramande, spökhistorierna de allra bästa. Några känner jag igen, några var nya för mig. Vandraren utan ansikte är en samling Creepypasta- historier från nätet och även bland de längre blandas välkända med mer okända. Har du någon gång suttit uppe vid datorn en sen natt och helst velat sluta läsa, men inte kunnat, då kommer du att känna igen dig i den här boken. Lyssnar du, som jag, på Creepypooden eller Knifepoint horror eller kanske följer NoSleep – Reddits underforum för Creepypasta – kommer du också känna igen dig. Det gör inte så mycket, för spökhistorierna är så otroligt bra och också något omskrivna.

Vandraren utan ansikte är en riktigt bra samling spökhistorier, även om det blir lite för mycket att läsa i ett sträck. Nej, jag tror de passar bäst att läsas en i taget, kanske en i veckan under hela hösten. Vandraren utan ansikte är också riktigt, riktigt läskig på sina ställen och även om jag tror den passar många i den tilltänkta målgruppen 9-12 år alldeles utmärkt så är den nog också alldeles för otäck för många i det åldersspannet och kan definitivt läsas även av äldre tonåringar- och självklart vilken skräcksugen vuxen som helst.

Andra som läst: Lillabus läser, Annas bokblogg, Biblanbloggen,