Halloween och riktigt läskiga böcker

Lagom till Halloween brukar åsikterna om dess svenska vara eller icke vara gå diametralt isär. Jag kan tycka att det är en lite onödig sak att debattera och att var och en kan få göra precis som en vill med det. Jag har aldrig varit en traditionsvurmare och att olika kulturella högtider influerar varandra är en fin sak som gör att traditioner inte stagnerar och blir något som en hårdnackat måste försvara bara för att det alltid har varit så. Det hade faktiskt varit ganska tråkigt om mat och traditioner i Sverige inte hade utvecklats alls de senaste hundra åren.

Då tycker jag hellre till om den pryl- och konsumtionshets som följer i varje högtids spår. Lagom till Halloween, jul, nyår och påsk skriker affärerna ut sina plastiga prylar medan jorden bara mår sämre och sämre och det känns mycket värre än en högtids eller ett firandes hela vara eller icke vara. Såklart att det kan vara fint med prydnader, men vi lider av överkonsumtion och prydnader går att göra själv eller hitta på loppis.

Själv läser jag gärna lite extra läskiga böcker i oktober och november, inte bara för att det är Halloween utan för att hela höstens underbara stämning bjuder in till det. I oktober i år har jag hittills läst tre nyutgivna skräckböcker, väldigt olika och skrivna för helt olika målgrupper men alla spelandes på samma nerv – skräcken inför det okända och ovanliga. Den här veckan tänkte jag ge dem lite extra utrymme. Följ med!

Det är 50 år sedan Stonewall- upproret – två boktips

Den 28 juni 1969 utbröt Stonewall- upproret i New York, det som senare skulle kallas starten för den moderna Pride- rörelsen. I år är det femtio år sedan.

På den tiden brukade polisen göra razzior på stadens gayklubbar, särskilt transpersoner behandlades fruktansvärt illa. När baren Stonewall Inn utsattes för en razzia i juni det året mötte de motstånd. Historieskrivningen går något isär om vilka som började men det hela ledde till dagar av uppror mot polisbrutalitet och behandlingen av HBTQ- personer.

Men det började inte där. I år ger New York Public Library ut två böcker till minne av Stonewall: en fotobok och en essäsamling.

The Stonewall Reader samlar essäer, artiklar, utdrag ur böcker och intervjuer från tiden före, under och efter upproret. Den lyfter fram kända frontfigurer såsom Marsha P. Johnson och Sylvia Rivera, men också mindre kända namn och organisationer. Det är en samling med ett brett perspektiv, många olika röster får komma till tals och det känns väldigt fint. En del är förstås mer välskrivna än andra men alla är intressanta och lyfter fram en viktig del av historien bakom kampen för HBTQ-personers rättigheter.

Love and Resistance: Out of the Closet into the Stonewall Era är en samling fotografier av Kay Tobin Lahusen och Diana Davies, tagna under tiden före, under och efter Stonewall. Det är en fantastisk samling bilder, jag älskar verkligen att den här boken ges ut. De två böckerna speglar varandra fintLove and Resistance illustrerar de händelser som beskrivs i The Stonewall Reader – och den sätter ord på bilderna av Lahusen och Davies. Det jag skulle kunna ha önskat mig av ett slutord skulle vara en skildring av Stonewalls arv – både av hur mycket bättre det har blivit på många sätt, men också hur lång väg vi fortfarande har att gå. HBTQ- personer förtrycks fortfarande på många platser i världen, även i Sverige. Inte minst behöver vi försvara de framsteg som gjorts, nu när konservativa, högerpopulistiska och nazistiska krafter når mark – ända in i vår riksdag. En viktig del i ett sådant försvar är att aldrig glömma historien.

The Stonewall Reader på Bokus och Adlibris. Love and Resistance på Bokus och Adlibris.

De försvunna – Caroline Eriksson

En sensommarkväll tar Alex, Greta och Smilla båten ut till en ö i den mytomspunna sjön Maran. Greta stannar kvar i båten medan Alex och Smilla går iland. De kommer inte tillbaka.

Greta går iland på Maran, börjar leta och ropa men kan inte hitta Alex och Smilla någonstans. I tillbakablickar får vi följa Gretas och Alex relation, hur den blivit mer och mer destruktiv, och Gretas förhållande till sin egen pappa som viras in i både Gretas minnen och nutid.

Jag lyssnade på ljudboken, en inläsning av Anna Maria Käll som är väldigt bra, det är ibland i det närmaste olidligt spännande lyssning. Ändå hade jag ibland svårt att hänga med i berättarperspektiven, om det är för att mitt fokus någon gång skiftar eller om berättelsen är något ryckig kan jag inte säga. Klart är att Greta är en högst opålitlig berättare. Det är skickligt skrivet av Caroline Eriksson hur tvivlet för de olika karaktärerna sås innan jag inser hur allt hänger ihop. Det är fasansfullt att följa med i Gretas allt djupare spiral av självhat och misstro. Flera av karaktärerna är djupt obehagliga och väldigt trovärdiga på samma gång.

De försvunna är ännu en fantastisk thriller av Caroline Eriksson, jag har tidigare läst och tyckt om både Djävulen hjälpte mig och Inga gudar jämte mig. Klicka på länkarna för att läsa mina recensioner av dem.

Forum, 2015.

Boken verkar vara slutsåld i tryckt form men den finns säkert på ditt bibliotek. Du kan köpa den som e-bok på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Snowglitter books, Bloggbohemen, Boklysten, Bokhyllan, Sladdertackans bokblogg, Den döda zonen, Johannas deckarhörna, Lottens bokblogg, malins bokblogg, mysterierna.

Något om Augustnomineringarna 2019

Jag tycker ofta att Augustpriset är ganska intressant. Det är mer folkligt än Nobelpriset, ofta är någon nominering lätt att förutse men ännu oftare överraskar nomineringarna. Ibland på ett bra sätt, ibland på ett dåligt. Jag läser otroligt lite nyskriven svensk litteratur för vuxna som inte är skräck eller annan fantastik så jag ger mig inte in i de kategorierna. I barn- och ungdomsklassen däremot, där känner jag mig hemma.

Eller kanske vi skulle göra som Enligt O föreslår och i år bara kalla den barnboksklassen. Augustjuryn förbisåg ungdomslitteraturen helt och hållet – ingen bok för barn över 12 år är nominerad. Detta är förstås ett enormt och dåligt misstag men det visar också på hur otroligt fel det är att klumpa ihop all barn- och ungdomslitteratur till en kategori. Det går inte att jämföra en bilderbok med en ungdomsbok.

Att ge vuxenklassen två kategorier och barn- och ungdomsklassen en visar på vilken låg ställning barn- och ungdomslitteratur har. De stora tidningarna är inte bättre, som om de vore en skriver de alla om priskategorierna i samma ordning: skönlitteratur för vuxna, facklitteratur för vuxna, barn och ungdom. Det är tydligt vilken de bryr sig minst om. Det är också märkligt att samma tidningar nästa dag kan ge spaltutrymme åt beklagandet att barn och unga läser allt mindre – kanske borde de själva syna sin egen del i att ge barn- och ungdomslitteratur så låg status.

Tre bilderböcker nominerades, en kapitelbok för 6-9 år och två kapitelböcker för 9-12 år. Av de nominerade har jag läst Dyksommar, som jag älskade! Just nu läser jag Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld, även de andra vill jag läsa förstås – särskilt Vänta på vind som en bibliotekariekollega tyckte mycket om. Bland de jag önskar skulle bli nominerade saknar jag allra mest Min syster är ett spöke av Lena Sjöberg. Det är en fantastisk diktsamling och hoppades verkligen den skulle uppmärksammas. Här är alla nominerade, motiveringarna hittar du på Augustpriset.se

Sen kom vintern, Per Gustavsson, Lilla Piratförlaget

Mitt storslagna liv, Jenny Jägerfeld, Rabén & Sjögren

Vänta på vind, Oskar Kroon, Brombergs

Tiger, Tiger, Tiger, Åsa Lind & Joanna Hellgren, Rabén & Sjögren

Jordgubbsbarnen, Sara Olausson, Rabén & Sjögren

Dyksommar, Sara Stridsberg & Sara Lundberg, Mirando Bok

Augustfunderingar

Ikväll kl. 18 tillkännages vilka som nomineras till Augustpriset 2019. I år har jag följt med i den svenska utgivningen mycket sämre än jag brukar och vågar därför inte riktigt spekulera på fullt allvar, men jag vill ändå lyfta några av de finaste läsupplevelserna jag haft hittills i år – i den viktigaste och bästa kategorin förstås, barn- och ungdomslitteratur.

Att barn- och ungdomslitteraturen borde delas upp i två kategorier har vi pratat om så länge nu att jag inte i år igen kommer ha en lång utläggning om det, mer än att konstatera att det är oerhört märkligt att alltifrån pekböcker, småbarnsböcker och bilderböcker ska samsas med facklitteratur, kapitelböcker för 6-12 år, ungdomsböcker och unga vuxna- böcker. Den som vill läsa mina skriverier om detta kan klicka sig till den här bloggposten (”Vilka böcker får vara med?”) och den här bloggposten (”Vilka nomineras till Augustpriset imorgon?”).

Två böcker som jag verkligen, verkligen hoppas kommer bli nominerade är bilderboken Dyksommar av Sara Stridsberg och Sara Lundberg samt Min syster är ett spöke och andra dikter av Lena Sjöberg. Det är så fantastiskt fina böcker att jag blir lite andlös bara jag tänker på dem. Jag hoppas också på Till Vial av Henrik Ståhl, för att den är så fantastiskt vacker och hemsk samtidigt. Jag skulle också älska en nominering av bilderböckerna Silkesapans skratt av Annika Sandelin och Linda Bondestam eller Tassemarker av Ebba Berg och Alexander Jansson, för att de porträtterar sorg och rädsla så otroligt fint samtidigt som de också är ett äventyr, och för att det är böcker där text och bild verkligen samspelar så att de känns som ett. En sista bok jag hoppas på är Historien om Bodri av Hédi Fred och Stina Wirsen. Att jag främst vill nominera bilderböcker och böcker för 9-12 år har mest att göra med att det är sådana jag mest har läst i år – men det beror också på, återigen, att den här kategorin är alldeles för bred.

Det finns också några böcker jag önskar att jag hade hunnit läst nu, av författare vars böcker jag alltid älskar och som jag kan tänka mig kan nomineras. Framförallt är det Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld, Hästpojkarna av Johan Ehn samt Välj mig av Christina Lindström. Slutligen finns det flera titlar jag älskat men är osäker på om de skulle kvalat in för förra årets pris då de gavs ut i september-oktober 2018. Det är När kastanjer spricker av Camilla Lagerqvist, Mizeria av Melody Farshin, Vi skulle segla runt jorden av Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmark, Revolution Poetry samt Kattvinden av Helena Öberg och Kristin Lidström.

Klicka på titlarna för att läsa vad jag skrivit om böckerna!

En sista fundering är att jag i år är väldigt nyfiken på priset. Flera annars självklara författare har inte gett ut något i år, eller kanske gett ut någon bok som ändå inte känns som Augustnominering. Det öppnar såklart upp för nya författare.

Vad hoppas du på?

Arktis, litteraturturism och läsning tillsammans

Den här veckan avslutades med en tvådagars arbetsträff med expertnätverket för HBTQ-frågor på bibliotek, något som alltid är intressant, roligt och fantastiskt givande. Ofta är det till och med lite omvälvande, med alla erfarenheter som delas.

Jag passade på att över helgen också besöka en av mina huvudstadsbaserade bibliotekarievänner. Vi pratade om böcker såklart, mest om Fangirl och Carry On som vi läst tillsammans. Om hur viktig Rainbow Rowells hyllning till fangirls är, hur mycket vi älskar Harry Potter i young adult-kostym med HBTQ- dekorationer. Som vanligt pratade vi också om vår kärlek till Mumintrollen och deras inställning till världen.

Vi ägnade oss även åt litterär turism på Södermalm, promenerade på kullersten bland 1700- talshusen och letade efter spåren av Barnängens klädesfabrik från Per Anders Fogelströms böcker om Vävarnas barn.

Men det kanske starkaste intrycket gav utställningen ”Arktis medan isen smälter” på Nordiska museet. Det är svårt att återge hur stark den var, men jag önskar så att många kommer se den. Särskilt de som tänker att vi utan problem kan fortsätta vår konsumtion av nya kläder och prylar, vårt köttätande och våra flygresor i den takt vi gör.

Stockholm och museer i all ära förstås, men det kanske mysigaste var att bara sitta och läsa tillsammans. Det är en alldeles för underskattad sak att göra tillsammans med någon en tycker om.

Husets hjärta – härlig skräckläsning

Lagom till att hösten kryper in med sitt olycksbådande mörker, släpper Mårten Melin och Mattias Olsson en skräckroman tillsammans. Det är Husets hjärta som är skriven för 9-12 år men som passar lika bra för medelålders skräckvurmande bibliotekarier, det kan undertecknad intyga.

Signe är ny i klassen och blir glad när Ninni ber henne följa med ut och gå en sväng efter skolan. De blir överraskade av ett åskoväder och räddar sig in undan skyfallet i ett förfallet hus. ”Spökhuset” kallar Signe det, men vet inte hur rätt hon har. Huset, upptäcker de snart, vill inte släppa ut dem igen utan leder dem längre och längre in i mörka korridorer fulla med husets tidigare offer. Det är blodstänkt, mörkt och alldeles underbart.

Husets hjärta är en grafiskt uppbyggd roman, i flera betydelser. Mattias Olsson har illustrerat Mårten Melins text och det är bilder på i princip varje uppslag. Mellan bilderna är också sidorna späckade med svart färg och små kantillustrationer. Det är lite synd att begreppet ”grafisk roman” är så nära sammankopplat med serieböcker, för det här känns verkligen som en grafisk roman.

Berättelsen är också grafisk i den andra betydelsen – det är rinnande blod, tomma ögonhålor och dammiga skelett. En underbar liten pärla, alldeles perfekt både för den inbitne rysarbokslukaren och den ovana läsaren som gillar skräckfilmer men inte riktigt hittat bokens magi än.

Lilla Piratförlaget, 2019.

Boken finns bland annat på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Biblioteksbubbel.

Läsning som på räls

Det här med lästid. För några veckor sedan funderade jag över det, och hur en egentligen tar sig tid att läsa. En av de viktigaste sakerna tror jag är att koppla ifrån vardagen med alla bestyr och, inte minst, allt slösurfande på mobilen.

En av mina bästa läsplatser är på tåget, gärna i den tysta kupén på morgontåget som går 05.40 från Östersund. Lugnet infinner sig, solen går upp och du har inget annat att göra än att dyka ner i en bok. Av någon anledning har jag också lättare att lägga ifrån mig mobilen på tåget. En av många anledningar till att åka tåg. Miljöaspekten, det vill säga att inte flyga, är så klart en annan.

Just nu läser jag The Dark Forest av Cixin Liu. Förra helgen, när jag åkte nästan 200 mil fram och tillbaka med tåg, läste jag över 300 sidor i den. Sedan dess har jag inte haft ro. Ikväll åker jag, några färre timmar, ned till Stockholm och kanske läser jag ut den då.

Vad läser du? Hur får du tid till läsning?

Skärvor av kärlek, sorg och längtan

Min längtan kvar är en poesisamling för 9-12 år, och för alla upp till 100 år. Det är försiktigt krypande längtan, intensiv kärlek och hjärtslitande sorg, allt på några få sidor. Kanske, någonstans, finns också hoppet.

Det går att läsa varje dikt för sig, bara slå upp boken någonstans och börja. Leta sig bakåt, hoppa mellan sidorna. Men det finns också en berättelse i orden, en lågmäld röd tråd som blir tydligare för varje omläsning. Ibland känns Min längtan kvar nästan som en roman, det blir en hel kärlekshistoria som fyller tomrummet mellan styckena. Kanske ännu mer för det direkta tilltalet, du, som också gör det så öppet om vilka berättelsen talar om. Det kan vara precis vilka som helst. Jag älskar det.

Min längtan kvar är en av två ytterst fina diktsamlingar för 9-12 år som getts ut denna hösten. Den andra är Min syster är ett spöke av Lena Sjöberg, som jag skrev om igår. Här hittar du den recensionen. Det har även getts ut flera fina diktböcker för unga och unga vuxna den här hösten, som jag ska läsa i sinom tid. Jag älskar att det kommit en mindre poesiboom för barn och unga, den hyllan är annars ofta lite tom på biblioteket. Jag hoppas många lärare får upp ögonen för att läsa dikter i klassen, jag tror det kan bli underbara samtal.

Min längtan kvar är en sådan bok, som går att prata om. Vad finns mellan raderna? Vad händer, när längtan blir till kärlek och kärlek blir till sorg? Mårten Melin är sparsam med orden, väljer dem med omsorg. Det blir så fantastiskt då, så träffande. Att kunna säga så mycket med så få ord är oerhört skickligt och jag är fullständigt mållös. Mårten Melin är en av de allra bästa författarna vi har idag och Min längtan kvar är en fantastisk diktsamling.

Rabén och Sjögren, 2019.

Boken finns bland annat på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: biblioteksbubbel,

Min syster är ett spöke – en underbar diktsamling

Min syster är ett spöke är en ny diktsamling av Lena Sjöberg, som gav oss de fina Tänk om och Under ett rabarberblad, samt flera faktaböcker för yngre barn. Den här gången skriver och illustrerar Lena Sjöberg dikter för barn 9-12 år, och det bättre än någonsin. Det här är ren magi.

Min syster är ett spöke är en betraktelse över livet, döden och allt däremellan. Om att sitta vid frukostbordet medan det är krig på andra sidan jorden, om ängslan över föräldrar som bråkar, sorgen efter en älskad mormor och om den första, spirande kärleken. Lena Sjöberg fångar känslorna och sätter ord på dem, sådär som riktigt bra poesi gör. Jag skulle gärna vilja läsa dikterna tillsammans med en skolklass på biblioteket, jag tror att den skulle väcka många tankar. Det är så många verkligheter som får plats här, så många liv.

Egentligen vill jag citera flera av dikterna, men de gör sig allra bäst tillsammans med de fantastiska illustrationerna så jag gör inte det. Men jag vill att du läser boken! Själv vill jag behålla Min syster är ett spöke. Läsa om den, när allt känns lite jobbigt. Minnas att det finns något så vackert som poesi skriven för slukaråldern vilken på ett så varsamt sätt berättar om hela livet och lite till.Min syster är ett spöke är en självklar Augustnominering, allt annat är otänkbart.

Rabén och Sjögren, 2019.

Boken finns bland annat på Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Prickiga Paula, Carolina läser, Ugglan & boken, Västmanländskan,