Flugornas Herre – William Golding

”Flugornas Herre” – William Golding

”Ett flygplan fullt av unga pojkar nödlandar på en öde ö, och alla ombordvarande vuxna förolyckas. De kvarvarande pojkarna försöker etablera en fungerande grupp, och till en början råder någon form av spröd samhällsstruktur. Pojkarnas försök att etablera en demokrati misslyckas dock snart, och våldet, som hos Golding framställs som grundläggande i människans natur, tar över. De arrangerar en jakt på de vildsvin som finns på ön, och i den blodiga kalabaliken då de lyckas fånga och döda en kulting, överskrider de den mentala tröskeln att göra andra varelser illa.”

Boken, klassiker som den är, tar ett tag att bli intressant, men den har verkligen sina poänger (som de flesta klassiker har, annars hade de bevisligen inte varit just klassiker)

Det mest intressanta är hur ordningen förändras från ett civiliserat samhälle i mindre skala, en bild av det större samhället där barnen här har intagit de vuxnas plats – till ett samhälle som närmast har gått tillbaka till ett stadie som man skulle kunna benämna som ”infödingsstadie”.

Berättelsen om pojkarnas förfallande samhälle är mer fängslande än den om hur det byggs upp. Det kanske är jag som föredrar förfall framför uppbyggande, men skräcken och förfallet är på något sätt mer fängslande i Goldings språk än uppbyggnandet. Golding äger inte till fullo den finkänsla och subtilitet som utmärker exempelvis To kill a mockingbird, även denn sedd ur barns synvinkel, vilket innebär en inte lika fullt nära upplevelse och förståelse för barnens situation som Lee Harper ger läsaren. Golding är närmast övertydlig med sina beskrivningar av hur pojkarna skapar ett rangordnat och civiliserat samhälle, men övergången till natursamhälle med en förstörd rangordning och öppet krig som resultat är mer subtilt beskrivet. Barnen präglar inte texten fullt lika mycket som hos tidigare nämnda författare, men den skräck barnen känner för det okända är däremot väldigt närvarande även för läsaren.

Kontentan som Golding vill få fram är hur våld påverkar även barn, och insikten att även barns rivalitet kan få dödliga följder tydliggörs med en rätt skrämmande intensitet.

(Har nu läst en tredjedel av Expressen- serien. Känner mig rätt nöjd så här långt)

Kommentera