Berättelser från innerstaden – Shaun Tan

Shaun Tans målningar är helt fantastiska. Det är något med ljuset som gör att det känns som att de fortsätter i evighet , skildrar ett djup som är makalöst och omöjligt att beskriva.

Shaun Tan är min absoluta favoritkonstnär. I Berättelser från innerstaden kombinerar han dem med ord och berättelser på ett sätt jag inte som han inte gjort sedan Det röda trädet från 2001. Det röda trädet och Sommarregler är mina favoritböcker av Tan, men Berättelser från innerstaden är ett mästerverk som träffar så djupt att jag inte riktigt vet var jag ska göra av alla känslor.

Det Shaun Tan målar upp är ett framtida, men kanske nära, samhälle där glas och betong tagit över och människan tappat all närhet och tilltro till naturen. Men en efter en dyker djuren upp – i ugglan som sitter på sjukhusbädden, i tigern som slår lovar kring gatorna, i månfisken på himlavalvet och i den allra sista noshörningen vid vägkanten. Människan, i sin girighet, förstår inte vad som händer och gör allt i sin makt för att kväva, döda och förstöra. Precis som idag.

Det är en sällsynt klarsynt samhällsskildring, mitt i den drömlika visionen. Det finns hopp, men inte mycket. Mest finns det sorg och ledsamhet, men också underfundighet och humor – för annars hade det inte varit en bok av Shaun Tan. Ändå står Berättelser från Innerstaden verkligen ut från Tans tidigare böcker, för de handlar oftast om människans sinne, känslor och rädslor. När Shaun Tan skildrar undanskuffade liv är det mer berörande, sorgligare och vackrare än någonsin. Läs Berättelser från Innerstaden.

Noshörningen var på motorvägen igen.
Vi tutade av upprördhet!
Män kom, sköt ihjäl den, drog den till vägkanten.
Vi tutade av tacksamhet!

Men det var igår.
Idag känns det hemskt för oss alla.
Ingen visste att det var den sista noshörningen.
Hur skulle vi kunna veta att det var den sista?

Boken finns bland annat på SF-bokhandeln, Bokus och Adlibris.

Fler som läst: Boktokig,

Kommentera