Björnstad – Fredrik Backman

bjornstad-inb-193x300Det finns så mycket i Björnstad jag känner igen att det nästan är plågsamt. Delvis för att jag själv växt upp i en just så liten stad, som inte ens är en stad egentligen, delvis för att den här boken är så mästerligt berättad. Björnstad har kvar den berättarglädje som utmärker även Fredrik Backmans tidigare romaner men här finns också en tyngd och ett allvar som gör den bättre än allt jag läst tidigare av Backman och som också suddar bort risken till putslustighet och närheten till skröna som är det enda jag tidigare inte gillat med författarens böcker.

Björnstad vaknar tidigt, som alla dagar. Små platser måste ge sig själva ett försprång för att hävda sig i världen.

I lilla Björnstad är hotet om nedläggning hela tiden närvarande. Nedläggning av ishallen, nedläggning av hela samhället och därmed nedläggning också av de som bor där. Flytten till det större samhället Hed som har ett finare ishockeylag, ett köpcentrum, större självförtroende. I Björnstad får en lära sig att hävda sig, i Björnstad är hockeytalangerna gudar för det är de som ska bära hela samhället på sina axlar. Att juniorlaget, med stjärnan Kevin i spetsen, vinner den stundande semifinalen är det allra viktigaste. Ishockeyn är det allra viktigaste och detta får en lära sig tidigt i Björnstad. Ändå är inte Björnstad en bok om ishockey.

Det kanske allra bästa, och svåraste, med Fredrik Backmans romaner och Björnstad i allra största synnerhet är att han låter läsaren lära känna varenda karaktär – från det yttre skalet och inpå bara skinnet. Det finns egentligen inga bikaraktärer och jag brinner för varenda en, om det så är av hat eller kärlek. Vad som till en början kan verka vara en något väl tilltagen och ibland frisinnad användning av metaforer, vad som kan ses som en milsvid lång inledning blir istället, när Björnstad imploderar, ett karaktärsbygge av sällan skådat slag som får mig att göra just det – brinna för varenda en.

Hon hör Ana härja i köket, sedan hör hon sina föräldrar passera varandra frustrerat i hallen, pappan yrvaken och förvånad som om han varje morgon vaknar på en plats han aldrig varit på förut, mamman målmedveten som en radiostyrd gräsklippare där säkringen till hinderigenkänning brunnit.

Jag skulle kunna presentera varje karaktär för jag minns dem så väl men jag vill hellre att du lär känna dem själv. För mest av allt är det här en bok som behöver lära känna sin läsare långsamt.

I början kanske det sägs en gång för mycket, hur stort hockeyn är, hur mycket som beror på att laget lyckas, att stadens överlevnad hänger på det. Jag vet ju allt det där, jag som kommer från landet utanför en småby. Fast kanske behövs det ändå, nötas in, som hockepyckarna nöts in i rinken i den där ishallen, dag ut och dag in. Pojkarna som spelar hockey bär verkligen en hel stad på sina axlar, tjejerna är långt ifrån lika viktiga. När så kraschen kommer, som vi förstår redan från bokens inledning att den obönhörligen kommer göra, blir det de senare som kläms.

Det är så svårt, så tungt. Någonstans långt inne vet jag precis hur det kommer gå för det här är inte första gången jag läser om en historia så som den som utspelar sig i Björnstad. Skillnaden är att jag tidigare har läst om den på nyhetssidorna; svarta nyhetsartiklar om Steubenville och Bjästa som förskräcker men kanske ändå någonstans aldrig når riktigt in för att det är alldeles för ofattbart att tänka sig. Det stora och fina med skönlitteratur är att den både kan fungera som en distans till verkligheten och förtydliga den, gå rakt in på problemets kärna och göra det kristallklart. Fredrik Backman gräver i ideal om manlighet och ishockey, i hur killar förväntas vara män som står över allt annat och hur tjejer förväntas vara undergivna, sedliga. Björnstad är en feministisk roman, skickligt berättad.

Slutligen, jag vill så gärna nämna dem. Jag älskar hur de från början nästan smygs in i historien men snart inte går att tysta, tjejerna som liksom killarna älskar hockey och spelade hockey när de var små, men som en efter en prejades av banan av de hårt uppsatta regler som gäller: killar spelar hockey, tjejer gillar hockeykillar. De är tuffa, men inte på premissen att de är som killarna utan på alla sätt de inte är det. Det älskar jag.

Och så, allra sist. Mitt hjärta går i tusen bitar, om och om igen, det gråter för alla tjejer som varit där Maya är. Framförallt för alla de som inte har några som står upp för dem. Som får ta skulden, där den inte borde finnas. Björnstad är så välskriven och levande att det gör ont, så viktig att den måste läsas. Kanske årets viktigaste bok.

Recensionex från Piratförlaget. I samarbete med förlaget kan du just nu också vinna ditt eget exemplar av Björnstad! Kika in här.

Du hittar boken att köpa här eller här.

Andra som läst och bloggat om boken: Enligt O, CRM Nilsson, Just här just nu, Bims blogg, Zellys bokblogg, Vargnatts bokhylla, hyllan, Feministbiblioteket, Ylvas läsdagbok, Nellons bokblogg, Bokhuset, Miimz, Bokmumriken, Tickmick.

3 replies on “Björnstad – Fredrik Backman”

  1. sarasbokblog skriver:

    Oj, det blir nog närmast ett måste att läsa den här boken efter din hyllning. Jag hoppas förstås att jag har tur och vinner en bok men annars får den stå på min att läsa-lista.

  2. C.R.M. Nilsson skriver:

    Definitivt en av årets viktigaste böcker. Så många känslor och tankar som den väcker!

    • Eli skriver:

      Ja, verkligen! Jag fick lägga ifrån mig den ibland under läsningen, just för att den väckte så oerhört mycket känslor att det var lite svårt att fortsätta läsa. Det tog lång tid innan jag tog upp en ny bok efter att jag hade läst färdigt..

Kommentera