Bläckdöd (Del 3 i Bläcktrilogin) – Cornelia Funke

Fanns det en jämmerligare tillvaro än en diktares som orden tagit slut för?

Bläckdöd är fortsättningen på Bläckhjärta och Bläckmagi och berättar om Mos, Resas och Meggies vidare äventyr i Bläckvärlden och deras försök att störta den onde Ormtunga. Det är egentligen inte alls så mycket av en barn- och ungdomsbok längre, stämningen är svartare och dystrare än någonsin och döden dyker allt mer frekvent upp i sammanhanget. I dödens fotspår följer som alltid svårigheten att förstå, varför dör de som är goda och hur kan de komma tillbaka till livet? Cornelia Funke ger sig in på allt mer filosofiska begrepp men gör det ändå ganska enkelt. Döden som en fredlig varelse som är knutpunkten mellan vår värld och andra världar är ändå en ganska tilltalande och fridsam tanke, jag tycker om hennes beskrivning av hur döden kan vara och gestalta sig, och jag tycker också att det ger berättelsen en mycket stor tyngd.

Jag ska inte avslöja vem som dör eller lever. Persongalleriet är inte lika digert som i en del andra fantasyberättelser, men karaktärerna lyser desto klarare. Man tycker sig känna varenda en av dem, veta om dess styrkor och svagheter, avskyr de onda och älskar de goda. De är alla speciella och väldigt få – för att inte säga ingen – är stereotyp och både godhet och ondska har väldigt suddiga gränser. Även de som i teknisk mening inte är mänskliga, är just oerhört mänskliga i sinnet och har även de brister som medföljer. Jag tycker – liksom i föregående böcker – också otroligt mycket om de övernaturliga skapelserna, ofta små men inte obetydliga: glasmännen, eldälvorna, mårddjuren och småfåglarna.

Karaktärerna har inte heller stannat i utvecklingen, om man så kan säga. De goda slåss inte bara mot de onda personerna utan också mot det ondas inflytande på dem själva. Speciellt Mo, som har svårigheter att veta vem han är, om han är den vanliga bokbindaren Mortimer Folchart eller om han är Läsaren Trolltunga, eller kanske till och med den modiga riddaren och rövaren Nötskrikan, som egentligen bara är Fenoglios påhitt men som han nu alltmer liknar? Är det orden som väcker honom till liv eller är det Mo själv? Att fundera över det liknar litegrann att fundera över självuppfyllande profetior, vad är det egentligen som får oss att handla som vi gör, och hade vi handlat så om vi inte hade vetat i förväg vad vi var bestämda att göra?

Alldeles tydligt finns det mycket mer i Bläcktrilogin än bara det godas materiella kamp mot det onda och ett äventyr i en annan värld. Även om jag nu egentligen inte skulle vilja kalla den spännande, vackra och ofta farofyllda berättelsen för ”bara”. Den är så mycket mer, än bara det.

(Finns också på Catahya)

0 replies on “Bläckdöd (Del 3 i Bläcktrilogin) – Cornelia Funke”

  1. Tella skriver:

    Varför, jag säger VARFÖR, blir dina recensioner alltid mycket bättre än mina???
    Och jag håller med: trilogin är inte helt lämplig för barn, mera för ungdomar. Och för sagoälskande vuxna 😉

  2. […] herre Bläckhjärta Bläckmagi Bläckdöd Drakryttaren Igraine den modiga Reckless Spökriddaren och hans […]

Kommentera